Numera är jag inte bra mattemor till renrasiga svarta Signe och randiga korsningen Sing-sing. Från och med idag söndagen den 3 februari nådens år 2013 är jag också hästägare.
Vi har köpt en häst. Det du!
Dreams Cape heter den, en treårig galopphäst.
Hela hästen är inte vår. Men det låter ju lite tjusigt att vi gjort ett hästköp.
Verkligheten är betydligt blygsammare, vi äger varsin tusendel av Dreams Cape. Maken har en tusendel och jag en. Ettan och Tvåan har också varsin tusendel och det är Ettans förtjänst att vi överhuvudtaget kom i närheten av hästägande. Vilken tusendel som är just min har jag ingen aning om. Han är vacker. Mycket vacker, så det är bra att allt hänger ihop. Och han lät sig snällt klappas, jag borde ju har tagit med mig några morötter - det får bli nästa gång.
Efter en väldans lat morgon har vi haft en fantastiskt trevlig för- och eftermiddag på Täby Galopp, Maken, Ettan och jag i strålande solsken tillsammans med Ettans vänner, som äger stall med duktiga galopphästar. Bland andra Dreams Cape som är en så kallad rikshäst som man kunde köpa in sig i med en tusendel eller fler. Så vi klippte till med varsin.
Vi såg med viss stolthet unga Dreams Cape kuta runt banan med bravur, men han får inte börja tävla förrän i april. Då kommer Maken och jag att bli habitueer på galoppbanan.
Vi fick också se ett par lopp - ett där en av stall McLarens andra hästar, Gold Escort, deltog och VANN.
Synd att vi inte satsat!!!!
Men hur skulle vi hunnit med det mitt i hästköp och allt.
Men vi fick champagne. I VIP-rummet bevars. "Vår" lilla häst ingår nämligen i samma stall. Se det var en otrolig början på vår premiärdag som hästägare. Ettan, Maken och jag kände oss lite småtjusiga, och det är ju inte ofta vi gör det.Om någonsin!
Ett gott råd: Håll ett öga och satsa på Dreams Cape detta år.
Och ett stort tack till Eva och Alex McLaren för att vi får vara med på det här - känns som ett litet äventyr.
Premiär för oss på Täby Galopp är det förvisso inte. Men det är hiskligt många år sedan vi gick dit lite mer regelbundet. Nåja, regelbundet är väl att ta i men vi gick dit ibland innan vi fick en massa barn och en massa annat att tänka på. Det var i början av vår bekantskap och äktenskap vi tog Roslagsbanan hit. Ja, vi hamnar på tidigt 60-tal.
Mer än femtio år sedan med andra ord.
Hur många gånger har vi inte sagt sedan vi blev Täbybor för åtta år sedan att vi borde gå till Galoppen? Innan också för den delen.
Och nu är det så dags, när Galoppen ska lämna Täby om ett par år.
Men NU ska det verkligen bli av, nu när vi är hästägare och Täby Galopp snart ett minne blott..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar