Nu igen. Det var ju alldeles nyss, precis som allt annat numera.
Kan du fatta att tiden verkar gå fortare och fortare för var dag som går.
Såg just att jag inte hört av mig på en vecka.
Ännu så länge tycker jag det är ok med vinter, den kan hålla i sig en halv månad till. Kanske lite längre men då ska det vara några köldgrader, -5 sådär, klart, vitt, vindstilla och SOLIGT. När såg vi solen sist? Det är i alla fall länge sedan den dök upp i Täby. Idag är det dubbelbroddar som gäller, en under hälen och en under tårna. Har upptäckt att det är lättare att sätta på två än försöka spänna en mellan tå och häl. Söröjningen har inte riktigt hunnit med i svängarna.
Hör du talgoxarna, säger Maken när vi är ute på promenad. - Jamen det MÅSTE du ju göra. Stå still. Men även om jag står blixtstilla och håller andan och bara lyssnar så hör jag inte, så nu är det inte bara syrsor som kan fiddla på utan att jag märker dom. Och ett liv utan talgoxar och syrsor klarar jag av lätt som en plätt. För övrigt har jag egna syrsor som gör sig påminda då och då - tinitussyrsor.
Jag har äntligen läst ut Vitlöksballaderna och vet faktiskt inte vad jag tycker om boken som handlar om den ohyggligt grymma och fattiga värld som kinesiska bönder och deras familjer levde i så sent som på på 80-talet. Den var förskräckligt upprörande från början till slut och jag hade väldigt svårt att somna. Och språket? Bokens språk! Var det verkligen så strålande som baksidestexten gör gällande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar