onsdag 4 januari 2012

Allvarligt talat.

Radion är sällan på hemma hos oss. Men stadigt en gång i veckan då vi lyssnar på Spanarna.Och när jag stryker, vilket inte är särskilt ofta, så sätter jag på. För några dagar sedan hade jag tur.
Allvarligt talat gick i repris, ett samtal mellan Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg. Det lär finnas fler som man kan lyssna på på SVT Play och det ska jag skynda mig att göra göra. Om jag förstått rätt så  är programmen baserade på lyssnarfrågor som ställts till dessa kloka och livserfarna kvinnor. Jag kom mitt in i programmet när de två diskuterade döden, sorgearbete och skuldkänslor när man beroende på olyckliga omständigheter inte varit med vid nära anhörigs bortgång och hur tungt sorgearbete och även skuldkänslor varit på grund av det.
De talade också om att ha och inte ha barn, att man verkligen kan leva ett fullödigt liv utan barn. Ett liv utan barn är inte per automatik ett förfelat eller misslyckat liv.En kvinna som inte fött barn är precis lika mycket "riktig kvinna" som en som gjort det. Märta har både barn och barnbarn och Birgitta har inte. Eftersom hon ville använda sitt liv till så mycket annat, ta för sig och uppleva så valde hon bort barn, det fanns ingen plats för det.Det finns många som tycker samma sak och givetvis måste man kunna få känna så utan att bli betraktad som ...tja konstig och superegoistisk. Själv är jag oändligt glad över Ettan, Tvåan, Trean och Fyran och jag kan överhuvud taget inte föreställa mig hur det skulle vara utan dem.
God fortsättning på 2012 förresten,
som fortsätter i stormens och regnens tecken. Och lite i strykningens och städningens. Kul att du är här igen! Jag uppskattar VERKLIGEN dina besök. Dammråttorna är borta. Det böljar häftigt på min vik. Himlavalvet är gråtgråttgrått. Och jag tycker synd om Snöhäxan och prydnadsgräset som med kraft och envishet på sin vindpinade plats kämpar för att hålla sig kvar i krukan.
Småfåglarna passar på att sticka hit och äta när regnet gör uppehåll. Då kastar dom sig över och trängs kring lilla fågelbordet. Och nu ska jag ut med Signe - det är tyvärr inte uppehåll varken i regn eller storm - men hennes behov måste tillgodoses ändå. Och det blir en kortis.
  

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar