Jag hade tänkt komma med några formidabla inlägg!

Men jag hinner inte. Hektisk vecka, fylld av än det ena än det andra - du ska slippa en uppräkning - och nu ska jag packa och åka till Sicilien och vara borta en vecka. Oh my God, vilket sjåååå!
Om en vecka är jag hemma igen. Tills dess vore det kul om du - och kanske även dina blogkompisar - kunde fundera på en sak. Nämligen: Vilka är dom äldre?
Dom äldre är en klump. En klump av kött och blod men i en salig eller osalig blandning av - vad vet jag - sjuka, friska, aktiva, passiva, positiva, negativa, glada, ledsna, olyckliga, deprimerade, kristallklara, dementa, småglömska, väldigt glömska, roliga, tråkiga, tystlåptna, pratsamma, öppna, hemlighetsfulla, ensamma, tvåsamma, flersamma......
Är jag en del av den klumpen? Är du? En klump? Äldreklumpen? Du och jag? Är det möjligt? Vi var ju unga för bara en kort tid sedan. Riktigt unga för ännu längre sedan - i vår krafts dagar. Visste allt, kunde allt, ville så mycket, förmådde så lite, räckte inte till, hann inte allt vi ville på grund av....Ja vad?
Nu är vi äldre. Gamla! Gammal - äldre - äldst. Men gamla är på något sätt äldre än äldre. Du som är lite äldre, säger vi , istället för du som är gammal. Jag diskuterar och har skrivit om "dom äldre" - inte här på bloggen - men i ett politiskt sammanhang eftersom jag är medlem i ett politiskt parti och ett nätverk som "sysslar med", "intresserar oss för" eller "jobbar med" äldrefrågor - jag vet faktiskt inte. Hoppas att jag "jobbar med", det låter mer aktivt. Jag vet inte riktigt vilka dom är. Dom äldre, som jag skriver om och som jag tror - och hoppas, verkligen hoppas - att jag jobbar "för".
Däremot vet jag - med ett visst motstånd och ett stort frågetecken, jättestort! - att jag tillhör målgruppen, eller närmar mig den med stormsteg. Äldre? Vem? Jag? Är det möjligt?
Det är möjligt. OK, jag är frisk. Oförtjänt kärnfrisk skulle jag vilja säga och gu´skelov för det. Ja, jag ÄR tacksam. Jag vet att jag är priviligierad. JAG FÖRSTÅR ATT JAG SKA VARA TACKSAM, och jag är det även om jag inte prisar min lycka vareviga dag.
Skriv en rad - även du som inte känner mig. Förklara för mig vem "en äldre" är och vem "en gammal" är. Hälsningar Eternellen.

Att se suddigt på ett öga är ingen hit!

Men det har sina fördelar. Ja faktiskt - om man nu ska se lite positivt på något som inte är sådär väldigt bra. Jag läser långsammare, mycket långsammare och effekten av det är att jag har mycket bättre koll och kommer ihåg vad jag läser. Texten sjunker in på ett helt annat sätt och jag måste erkänna att det är många böcker jag bara skumläst. Hastat genom sidorna utan att tänka även jag tyckte om boken och var intresserad av det som stod. Sträckläst för att fort kunna börja på något nytt. Konsumerat istället för att verkligen läsa och njuta. Varit lite duktig som läst mycket på kort tid??? Så utsökt fånigt. Men gjort är gjort.

Akvareller i vått och torrt.

Här kommer lite reklam:


Ta en tur till Ensta Krog, Stockholmsvägen 205 i Täby 1-13 oktober och se utställningen Akvareller i vått och torrt. Det är konstnären Karin Lagerberg, tillika min duktiga och inspirerande "målarfröken", som ställer ut sina alster 1-13 oktober. Karin känner starkt för hav, klippor och båtar, vilket naturligtvis märks i hennes härliga måleri.
Till sina elever har Karin generöst upplåtit några väggar.
Vernissage 1 oktober 12-16.
Öppettider: lördag-söndag 12-16.00, tisdag 15-18, onsdag-torsdag 12-15.
Varmt välkommen önskar Karin och hennes elever.

Strålande septembermorgon.

Efter att tidningsläsande i sängen kikat på den mellan persiennspjälorna har jag just slagit upp altandörren till en bedövande vacker septembermorgon. Solen blänker i min vik. Värmer dessutom. Idag gör det inget att hösten är på väg, tvärtom jag välkomnar denna härligt klara dag och funderar över vad jag ska göra med den.
Bara titta och ta emot kanske?
Sitta där i korgstolen i solen och kolla tre kritvita och välformade sena Schneewitchenrosor och en enda lika sen rosa New Dawn-knopp.
Plocka blad av den frodiga salvian och fritera dem i olja, en höjdarsmak till det mesta - kött, fisk, grönsaker -tycker jag.
Gå en skön promenad längs stranden bort till Näsa äng och hem igen.
Ta årets sista dopp - det ser inbjudande ut men är kanske lite för kallt - vi får väl se.
Bort med alla "måsten" i alla fall, dom kan gott vänta till en regndag.

Fruktansvärt tragiskt.

Två små pojkar mördade i Sigtuna och deras mamma har erkänt att det är hon som är den skyldiga. Hur kan det hända? Vad ligger bakom en så förtvivlad och obegriplig handling? Pappan till den yngre pojken anklagar kommunen/socialen/skolan att de inte inte gjort tillräckligt för att hjälpa kvinnan och hennes små pojkar. Och man vet ju inte, det kan tyvärr naturligtvis vara sant och i så fall upprörande och skandalöst om man inte reagerat, ingenting märkt, ingenting förstått och ingenting gjort. Men pappan själv då? Visst undrar man väl om han förstått och i så fall gjort sitt yttersta för att hjälpa barnen och deras mamma. Samtidigt kan man kanske förstå en förtvivlad och sörjande pappa om han lägger skuldbördan på någon annan, i detta fall samhället som borde fungera.

En stjärt på himlen.

Så bra att SVT Play finns. Om manu missat något man absolut VILLE se. Det händer föralldel inte så ofta, jag kan avstå från det mesta i utbudet.
Men ibland vill man verkligen!
En stjärt på himlen med och av Cecilia Frode ville jag verkligen se. Men kunde inte. Ikväll har jag i alla fall sett. Skynda dig att titta innan den försvinner om du inte har sett den. Den är värd varenda sekund. Hon är begåvad den flickan, skriver suveränt bra texter och framför dem minst lika suveränt, sjunger och tolkar andras texter alldeles utmärkt - Så länge skutan kan gå är bara ett exempel. Hon är rolig och visst skrattar jag, men skrattet fastnar ibland. Det nakna allvaret och svärtan som ligger bakom känns i både mage och hjärta.
Slut för idag, sov så gott.

På kluttfronten intet nytt.

Klutten som ska prunka med småsmå cyklamen är fortfarande lika ful som när jag köpte den, trots ihärdig skötsel med blomsprutan. Möjligen är den inte fullt så platt på ytan. Kanske är det något som rör på sig i alla fall. Har inte slutat hoppas.

Hösten kommer även om man med all kraft spjärnar emot.

Fortfarande för tidigt. Vi kunde väl få ha sommar även i september. Denna måndag var den väl allra som sämst. Inte utan att jag blev uppiggad av röda rönnbär och nypon - som jag vägrat att "se" i flera veckor - på min korta regnpromenad. Idag en välkommen färgklick i rusket. Mörkt är det också! Slut på gnäll! Bäst att gilla läget, det är som det är i alla fall. Och det finns ju höstdagar som är helt glimrende - ja, lördagen sitter där i gott minne.

Hur kommer det sig att det alltid finns pengar till arenor i Stockholm och nära omnejd?

Det verkar så i alla fall.
Vi har Globen.
Nationalarenan i Solna ska var klar 2012.
Stockholmsarenan vid Globen 2013.
Och idag berättar DN att det finns långtgående planer på ytterligare en arena - i Sundbyberg - som ska stå färdig 2017.
Var kommer alla dessa miljarder ifrån?
Och behöver verkligen vi så många arenor?
Finns det inte andra saker som är minst lika viktiga? Eller viktigare!

Knallrosa övergår i plommon.

Hade tänkt att knallrosa bloggbakgrund skulle övergå i orange så här på höstkanten men hittade ingen bra orangeton. Alldeles för mycket senap. Så plommon får duga. Snyggt tycker jag, lite mer sofistikerat rentav. Och det vill jag ju vara. Sofistikerad!
Lila år en färg, som sedan länge kallats "sista försöket" av någon outgrundlig anledning.
Mormor valde mörklila till ett bröllop, en brorsdotter till morfar skulle gifta sig. Jag och en flicka som hette Barbro skulle vara brudnäbb. Min lycka var stor, tack vare mitt mörka hår skulle jag få en skär klänning. EN SKÄR LÅNGKLÄNNING! På den tiden sa man skärt, inte rosa som nu. Möjligen gammelrosa, men det var det inte fråga om, MIN klänning var skär. Underbart skär. Som jordgubbsglass. Barbro - den andra näbben var rödlätt och fick en ljusblå klänning. Fin den också, men inte som min skära. Ja, det där blev en lång utvikning, Till mormor.
Mormor valde lila, ett perfekt färgval till hennes strikta knut i nacken och lite busigare grå burr runt ansiktet där de djupliggandeoch olikfärgade ögonen dominerade - ett blått och ett brunt. Mamma hade mörkgrönt med guldbroderier runt fyrkantig urringning. Hon var fin hon också, men mormor tog priset. Snyggare än bruden sa många. Och morfar var stolt som en tupp, det var han alltid över sin Anna.
Så lila får bli min höstfärg i bloggen. Lila förmedlar - tycker jag - en viss mognad. Det var därför mormor valde att klä sig i lila på bröllopet. Hon hade nått en viss mognad, minst 10 år yngre den gången än vad jag är nu. Så det är väl dags - eller vad säger du - med lite plommonlila? Ett arv från mormor!

Lite knäpp!!??

Om du - men det gör du ju inte - skulle gå in i mitt badrum kanske du skulle undra lite över varför det ligger fyra högar med uppslagsverk på ett badlakan på bänken ovanför tvättmaskin och tumlare. Ett bokarrangemang som kanske verkar lite knäppt. Ja, det ser lite tokigt ut men är inte så tokigt som det låter. Där ligger fyra av mina akvarellalster i press så att det blir släta och fina innan passepartouerna ska på. Det är nämligen så att min "målarfröken" ska ha en utställning och upplåter generöst en vägg åt sina elever. Jag får med tre - eller möjligen alla fyra - vilket känns himla roligt.

Strålande morgon.

Fullkomligt strålande; sol och klarblått, inte en molntapp så långt ögat når, lättlätt krusat vatten. Men kallt, bara +5 strax efter 07.00. Så gårdagens förmiddagsdopp i min vik var nog årets sista. Men inte det allra sista, jag, tar med baddräkterna till Sicilien om två veckor.
Om klutten inget nytt, den ser precis likadan ut som igår, inte minsta liv. Men hoppeligen pågår något osynligt inuti. Lite orolig är jag för att den ska sätta igång veckan när jag är borta! Oron är evig tycks det, alltid finns det någon småsak som gnager. Smågnager. Eller storsak som storgnager - tack och lov inte lika ofta. Men det finns massor att vara glad över, det gäller att påminna sig om det och ta emot med tacksamhet.

Uppå ett gammalt slott
ett arv av gamla fäder
en skinntorr grevlig änka satt
drack ständigt te på fläder
och hade ben som spådde väder......

Så skrev Anna-Maria Lenngren, tyvärr minns jag inte ordagrant, men något sånär i alla fall.
Nu drar jag ingen direkt parallell mellan mig och den grevliga änkan .
Änka är jag inte, och gudskelov för det. Fick underbara skära rosor av den goda Maken för några dagar sedan då vi firade 48 år. Han fick två påsar mashmallows av mig.
Så himla skinntorr är jag inte heller - men det går åt lite smörj varje dag.
Fläderte har jag överhuvudtaget inte smakat.
Det är bara benen som stämmer; dom spår inte, men känner av omslagen!!!!

Tack snälla Ola på Comhem för att du hörde av dig angående mitt skumma mail.

Här kommer klutten!

Ja, det handlar om min lilla cyklamen som ska springa ur detta fula som jag berättade om för några dagar sedan. Så här ser den ut idag, och precis likadan var den på inköpsdagen. Du kommer att få följa kluttens väg till blekrosa cyklamen. Wish me luck!

Två frågor: Håller jag på att bli en tjusig idrottstyp? Kan Comhem verkligen ha skickat de två mejlen jag fått idag?

Har precis kört dubbelt gympa/dans-pass, d v s TVÅ timmar, för tredje gången. Två förra veckan och ett denna ännu så länge men på fredag så...
Lite duktigt känns det. Men det känns av också - vänsterhöften är inte riktigt med.

Vad som känns mindre bra är dagens två kryptiska meddelanden från Comhem, båda med rubriken UPPGRADERING.
Jag citerar med särskrivningar och allt:
"Din webmail kvot har passerat den kvot som är 2GB. du för närvarande kör på 2,3 GB. För att åter aktivera och öka din webbmail kvot du kontrollera och uppdatera din webbmail konto. För att återaktivera och öka din webmail kvot klicka på länken nedan http://fd8.formdesk.com/giriq/dw33343s.
Underlåtenhet att göra detta kan resultera i uppsägning av ditt webbmail konto. Tack och förlåt för besväret."
Så jag klickar på länken och får beskedet att sidan inte längre existerar. Nehej.

I det abdra säger sig Comhem vilja förhindra mitt konto från stängning och jag ombeds bekräfta min identitet nedan - OCH DET GÅR INTE!!!!!!!
Är det något lurt? Eller? Jag hoppas för Comhems del att det är något lurt.
OBS! Jag har svarat på båda mailen.

Månsken.

I see the moon
and the moon sees me - gör den verkligen det.
I see the moon......i alla fall.
Ikväll sitter den där på himlavalvet och ser full ut, vit och full. För ögonblicket lite utsuddad av förbidragande molntussar, upplöst på något sätt, men fin. Här och där glimmar en och annan stjärna. Och mörkt är det - höstmörkt.

Idag hade jag tänkt visa en liten mörk klutt som ligger på ett fat i mitt köksfönster.

En ful liten klutt är det. Nu kan jag inte visa den eftersom bilden som jag överfört från kamera till dator vägrar att komma upp på den här sidan. Jag köpte klutten i Brunnsvikens Trädgård i lördags när Tvåan och jag var där och kollade runt. Besök Brunnsviken om du längtar efter en fin trädgård som är liten och överskådlig. Fina plantor har dom också och väldigt trevlig och kunnig personal och, sist men inte minst ett trivsamt café som serverar mycket goda smörgåsar och hembakat kaffebröd. Den här gången nöjde vi oss av olika skäl med en kopp te.
Jag hittade klutten när jag skulle betala min perenna ljung i kassan. Den låg där bland andra kluttar i en liten skål på disken. På en lapp bredvid stod det att klutten skulle bli en cyklamen.
Och vem kan motstå en svart klutt som på något obegripligt sätt kan bli en cyklamen? Inte jag. "Bäst är det att vattna med en blomspruta", sa blomsterhandlerskan. Så jag gick hem och förvandlade raskt en fönsterputsflaska till en blomspruta. Så nu vattnar jag en klutt och väntar med spänning på att den ska grönska och skicka upp små prunkande cyklamen. Blekrosa, sa blomsterdamen. Fan trot!
PS Om Ettan kommer förbi ikväll efter sitt hundklubbsmöte ska hon få hjälpa mig med bilden så att du får se. Om inte - ja då får hon hjälpa mig en annan dag.
PS igen! Det rister i häcken - ja, den som står längs altanräcket - månntro det är Katja som är på väg.

"Ha koll på tornen - The Twin Towers och Empire State Buildning

så kan du inte gå vilse", sa Fyran som bodde i New York några år - drygt 11 år sedan - när hon skulle släppa ut mig på ensamma strövtåg i världsstaden.
Ett väldigt bra råd, som fungerade alldeles utmärkt. Jag visste precis var jag var och kände mig stundtals som en äkta New Yorker. Hittade allt jag skulle och även hem.
Det tänker jag på idag, den 11 september 2011, tioårsdagen av det fasansfulla och ofattbara.
Jag har inte varit i New York sedan dess, jag vill komma dit igen, mer hur ska jag hitta när den ena kontrollpunkten är borta?

Vitlöken ska i jorden. NU!

Det sa den duktiga Gunnel (kommer just nu inte ihåg hennes efternamn), som kunnigt och handgripligt pratar trädgård i Gokväll i går. Bara att köra ner klyftor i kruka eller trädgårdsland. Men det visste du väl redan. Jag blev påmind faktiskt. Egenodlad vitlök något att se fram emot till nästa sommar.
Carlsson heter hon förresten!

"Våga vägra hösten"

tänkte Ettan i morse, tog på sig sommarsandalerna och klev ut i rusket - vinande blåst och regn.
Och jag håller med. Det är för tidigt. Inte än, snälla!
Hela "medelhavsträdgården" - du som läser Eternellen vet vad jag menar - lutar i stormen som viner från sydost. Lutar, nej ligger. Nästan i alla fall.
Ska jag också våga vägra hösten och ta mig ett dopp? Njaa, vi får väl se under dagen. Hoppade över både igår och i förrgår trots att det "bara" var blåst. Men blåser det kraftigt så guppar det ordentligt i min vik. Att simma är det inte tal om ifall man inte är superdjärv och gillar kallsupar. 200 meter några gånger om dagen är annars inte dumt alls.
Höstaktiviteterna har satt igång, förmöte Fp i det lilla formatet i måndags inför det lite större ikväll. Gympa/dans startade i förra veckan. Mjukstartade med ett dans- och ett gympapass. Igår blev det dubbelt, och det gick bra men nog blev jag lite mör efter två timmar. Samtidigt fick jag en energikick och gick hem och målade tre tavlor.
Storverk givetvis!
Nej jag skojar, men kul var det och resulterade i ett rapsfält under åskblå himmel, vita fåglar - svävande även dom mot åskblått och slutligen tre spralliga damer på solig strand. I övrigt har jag inte tagit i en pensel på hela sommaren - akvarellkursen börjar igen nästa vecka. Och visst hade vi lovat vår "fröken" att måla vackra verk under sommaren. Samvetet har gjort sig påmint, har man lovat så har man. Ändå har jag INTE. Och alltid kan man skylla på något. Jag skyller på att jag inte har någon plats där målargrejorna kan stå framme utan jag måste plocka fram och arrangera verksamheten varje gång och sedan ställa undan. Men egentligen - det går ju ganska fort. Kanske vore det ärligare att skylla på lite oföretagsamhet, kanske ren lathet. Det är mycket lättare att sätta sig med en bok eller korsord i solen eller springa runt med vattenkannan och leka medelhav. Eller blogga en stund! Jag har varit ganska lat på det också. Att skylla på: seg dator framför allt under förmiddagstimmarna. Och så har jag ju Kupan som i förra veckan drog in i nya lokaler, vilket inneburit en del jobb. Hoppas det blir lika bra som vi tror. Massor av kunder har vi i alla fall haft hittills, men det hade vi ju även i dom gamla lokalerna.