Räkneverket är igång igen!

Men rätt är det inte. Jag hade MÅNGA FLER besök. Bra i alla fall att det inte satte igång från början igen. Tack snälla för alla goda råd jag fått. Jättesnällt att du/ni deltar i mina datatekniska bekymmer. Tyvärr kan jag inte bidra med några gentjänster inom detta ämne, men om det är något annat så....

Första svala morgonen!

Inte så man behövde kofta, men nästan. Vinden som varit så ljum de senaste veckorna har coolat ner sig betydligt bara övert en natt. Färgen på viken är lite gråare. Och lövträdens kronor är lite mattare. Blommorna? Ja, dom är ju borta för länge sedan. Visst anar vi att hösten är i antågande. Lite för tidigt. Minst en månad. Minst. Nog vore det skönt med ytterligare en månad sommar, följd av flera veckors höst. Sedan får det gärna braka igång med vinter.
Och då!!!! Då har jag hyrt in olivträdet på en glasad balkong. Det ska få stå där ljust och svalt under vintern, precis som jag läst att olivträd vill ha det. Och som jag själv inte kan erbjuda.
Men jag har lovat att i gengäld dela kommande skörd med hyresvärdarna. Här ska vankas kallpressad jungfruolja.

Nostalgisk resa i Vallentuna.

Äntligen blev det av att göra den där turen med goda vänner som vi lärde känna när vi flyttat ut till vårt första egna hus. Ett radhus i Vallentuna för 128.000:- och som vi kunde köpa när vi skrapat ihop en insats på 20.000:- (tror jag) efter träget sparande. Vi bodde där i fem år, vännerna betydligt längre. Nästan rena landet var det på den tiden, jo det fanns ett litet centrum nära kyrkan och tågstationen. Här låg några flerfamiljshus med butiker i gatuplanet och inom gångavstånd runt detta lilla centrum låg mindre nya villa- och radhusområden utspridda.
Nu är det stort - ja, vi visste ju att Vallentuna växt och vi har ju sett hur det växt när vi kört igenom. Så STORT och så UTBRETT.
Var sjutton är mulleskogen?
Var låg backen vi hjälpte till att röja för friluftsaktiviteter?
Var åkte vi skidor? Och pulka?
Var tränade i utförsåkning - på gamla vanliga längdskidor som försetts med "låg fästpunkt" så att fot och pjäxa blev någorlunda fixerad?
Var promenerade vi med småbarn i vagnar och storasyskon som just lärt sig cyckla eller släpade på kälkar och tefat?
Var plockade vi blommor till midsommarstången?
Det är inte mycket som stämmer. Här finns massor av vägar, kors och tvärs.
Här ligger hus, hus, hus, hus: snygga hus, fula hus, stora hus, små hus, en salig blandning av byggstilar. Röda Sörgården granne med mörkgrå liggtimrad fjällstuga som är granne med vita funkis, som är granne med den gula som spelar herrgård o s v.
Och vad har hänt med våra snygga och trevliga radhuslängor?
Finns det inget skönhetsråd i Vallentuna? Eller en stadsarkitekt? Nej jag gillar inte överförmynderi, men det måste finnas gränser för hur stort spelrum idérika nya ägare får med precis allt: takbeläggningar, utbyggnader, skjul, entréer, färger, staket, murar, höga häckar, låga häckar...... Resultatet är definitivt inte bra, ett praktlexempel på att när husägare kan göra precis vad dom vill blir det sammantagna resultatet kaos. Så synd, för de är fortfarande de absolut trevligaste och välplanerade radhus jag hittills sett. Vi såg flera andra gamla radhusområden byggda ungefär samtidigt - inget såg ut som "vårt".

Vart har räkneverket tagit vägen?

Och hur länge har det varit borta?
Flera veckor kanske?
Utan att jag märkt det. Lite trist för det är kul att ha lite koll.
Nu får jag konsultera Ettan igen. Vill du hjälpa mig att få tillbaka mina fina siffror?
Men det kanske inte går. Ja, i så fall får jag väl börja från början. 1,2,3,4......
Mörkt. Vad annars, vi har ju passerat Augustis mitt.
Kräftmörker. Surströmmingsmörker. Krabbmörker.
Dags att tända lyktan på trädgårdsbordet.
Apropå trädgård, har kikat på Chelsey (stavningen ser knäpp ut men jag ids inte kolla just nu) garden show. Där kan man tala om trädgårdar. Vilka otroliga skapelser. Helt fantastiska arbeten. Faktiskt finare än min medelhavs på altanen. Hur nu något kan vara det.

Fy sjutton för Florens.

Jag är fruktansvärt tacksam att jag inte är där. Men Fyran bor ju där och jag tycker verkligen synd om både henne och alla andra som just nu dväljs i denna vackra stad. Så varmt. Idag 47 grader i skuggan och 51 i solen! Det är inte skönt. Stackars Fyran. Tur att det finns så mycket frukt, grönt och kallskuret - att sätta på spisen är det inte tal om. Och mineralvattnet flödar i strupen.

Cocktail som tar knäcken på blomflugor.

Små moln av blomflugor har virvlat omkring i mitt kök de senaste dagarna. Fullständigt empatibefriad har jag jagat dom med dammsugare med hyfsad framgång och trott att jag fått med alla ner i påsen och för säkerhets skull även torkat bord och bänkar riktigt ordentligt. Och spolat slask och diskho med riktigt hett vatten. Men icke! Någon timme senare har de äckliga små molnen rört sig över diskbänk och matbord igen. Och på mornarna har de suttit i godan ro som en massdekoration på taklampan. Små svarta prickar runt hela Bumlingen - ja den heter så, lampan. Blääää!
Google tänkte jag. Där hittar man ju allt. Sagt och gjort. Jag googlade. Hittade ett recept som ser ut att funka, åtminstone för tillfället.
Här recept på en cocktail som ingen blomfluga kan motstå:
1 del sirap
2 delar vinäger
några droppar diskmedel
häll upp i ett litet glas eller flaska och säg "varsågod".
Glaset ska vara fyllt upp till brädden upptäckte jag. Dom trillar i så fort som sätter sig på kanten.
Tack google!

Varför kan vi inte - vi som kan så mycket annat - flytta regnmoln och svala vindar dit de behövs?

Fyran jobbar som en galärslav i 35 graders värme och pajad AC i sitt florentinska café och orkar knappt andas ut när arbetsdagen är slut. Stackars Askungen! Åååå vad jag önskar att jag kunde skicka lite svalkande vind och lite regn. Just vi har väl inte fått så mycket regn på den här kusten, men västkusten och Skåne borde kunna avstå och skulle säkert gärna göra det om det gick. Och Danmark.
Dagens morgondopp superljuvligt. Otroligt lätt att simma. Så är det vissa dagar. Vattnet är stilla och spegelblankt och man bara forsar fram - ja, det var väl att ta i. Andra dagar precis lika stilla och blankt - men tungt och utan minsta "fors".

Måsungen har flugit sin kos!

Ena dagen hoppade den omkring på gården och pep. Pep och pep. Flaxade lite planlöst och kom ingenstans. Nästa flög den upp på sandlådskanten och kråmade sig stolt som en tupp över sin nya färdighet. Och bara några dagar senare så satt han på taket och spejade ut över viken.

Hej igen!

Har tagit en liten paus i bloggandet. Inte medvetet, det har bara inte blivit av. Lite brist på fantasi och uppslag eftersom jag är fullt upptagen med sommaren. Jodå, visst har det regnat lite, men det är ju ändå sommar. Lite sur är jag på rönnbären som är så lysande röda redan. Det är säkert dags, men jag tycker dom kunde hejda sig lite. Rönnbären är på något sätt ett hösttecken, som jag inte är riktigt redo för än. Och äppelkarten! Också ett tecken, jag ser men vill egentligen inte, blomningen är ju för katten precis över, det där rosavita vackra fullt av humle- och bisurr.
11,3 grader i morse. Men det var väldigt tidigt. Vaknade före fyra och kunde inte somna om. Det obligatoriska morgondoppet hoppade jag över. Varför? Vet inte, men jag var lite trött av brist på sömn och total oförmåga att somna om. Och det är en dag i morgon också.
Förra veckans besök i Källvik i sällskap med Maken är ett trevligt minne - där är det fest ska jag säga dagarna i ända. Massor av god mat och goda viner så det gäller att simma på och även röra sig på land så mycket det går. Så himla trevligt och så roligt att träffa gamla vänner. Alla verkar leva i nuet så mycket det går - men ibland hemfaller vi åt minnen. Förstås. Och vackert är det i Tjusts skärgård. Och i Källvik växer världens vackraste tallar, jag lovar.
Medelhavsträdgården är inte så prunkande längre. Nu är jag hemma igen, som du märker. Både New Dawn och Schneewittchen har lagt av. Snöhäxan har paus precis som jag - tror jag - med lilla klättrande blekrosa vilar sig nog till nästa år. Klematisen har vilat ett bra tag - men fröhusen är jätteläckra. Att titta på vill säga. Lavendeln är fortfarande pålitligt blå om än med lite dragning åt brunt. Oliven är fin och har växt. Salvian är enastående snäll och sätter flitigt nya blad - och vi knaprar dom olivstekta mest varje dag. Rosmarinen är också väldigt fin. Och myntan. Och persiljan. Tack alla samarbetsvilliga örter! Engelska pelargonen, den mörkt, mörkt röda som blommat så snällt ser inte alltför blomstrande ut, men den kan väl inte orka hur mycket som helst. Som ett komplement till det medelhavska har jag inköpt ett praktfullt gräs med lite rosatonade ax. Mycket sirligt och vackert.

Bjud på fest och låt gästerna hjälpa till!

Aldrig i livet!
För det första: mitt kök tillåter inte denna form av umgänge.
För det andra: om jag är bortbjuden vill jag väl inte fixa maten.
Jo, självklart som gäst hos någon i flera dagar. Då är det givet att hjälpa till med både det ena och det andra. Eller om jag är på någon form av knykalas. Men INTE som gäst för en kväll.
Vem? Svara uppriktigt nu. VEM VILL GÅ BORT och skrapa potatis, blanda dressing, passa grillen, vispa grädde, snoppa jordgubbar etc?
Är det verkligen så himla mysigt? Handen på hjärtat!
Tacka vet jag att få sätta mig vid ett vackert dukat bord och bli serverad rätter som jag varken tänkt ut eller hjälpt till att tillreda. Och jag vill definitivt inte att mina gäster ska jobba i mitt kök om jag bjudit dom på middag.

Köksbordet i ottan.

Eller strax därefter. Startade med DN, kaffe, två mackor, en skink- och en philadephia/marmelad sådär vid 06.00. "Växlande molnighet möjliigen ngn regnskur" lyder dagsprognosen. Hittills har morgonen inte lockat till bad eftersom dimman, visserligen lätt sådan, lägrat sig över viken.
1 augusti!!!!! Nyss var det början av juni. Vart har alla dagar tagit vägen? Det var ju en lång sommar som låg framför oss och hinna med en massa skulle man.
Varför skriver jag "man" när jag menar jag och ibland vi? Låter det egotrippat med jag och vi? Jag tycker att "man" är ett jädrans trist ord. Visst låter det lite distanserat. Lite jante. "Man" är inte riktigt med. "Jag" däremot är med. Tycker jag.
Det doftar härligt smörstekt i köket. Jag har fräst svamp på morgonkvisten, ett gäng härliga kantareller som vi plockade igår. Tänk så snällt av goda vännerna - sommartorpare i Sörmland - att inte bara bjuda dit oss på god mat och dryck utan att också visa sitt bästa kantarellställe. Det kallar jag generöst. Men dom vet ju att vi inte åker dit och tar för oss utan att vara inviterade. Svart trumpet fick vi också tag i som nu ligger på tork på gårdagens tidning.
Solen bryter fram!
Och nu sitter jag här med en alldeles ny vecka framför mig. Ettan börjar jobba igen. Tvåan har varit igång en vecka redan. Trean börjar sin semester. Och Fyran svettas i Florens.Veckan som gick var väldigt lyckad trots att de tragiska händelserna i Oslo rätt ofta förmörkade sikt och tankar. Besök i Strängnäs hos bror och svägerska, alltid lika trevligt, alltid lika lika fantastisk mat och dryck. Roligt att träffa deras barn och barnbarn. Ett "barn" fyller 50 i rappet. Tänk att ha brorsbarn som fyller 50!!!! Svårt att fatta. Mycket svårt till och med. Men likväl ett faktum.