Resa eller inte resa?

Ja, det är frågan.
Kommer vi iväg till efterlängtad sol och ocean i Oman på söndag?
Eller inte? Ja, det är ju ett lyxproblem av stora mått får jag erkänna med tanke på vad som händer i flera av arabländerna. Stackars arma befolkningar som så länge fått finna sig i att leva i länder ledda av grymma diktatorer, fullständigt hänslyslösa personer som skaffat sig och sina familjer astronomiska förmögenheter och låtit stora delen av befolkningen leva i fattigdom. Jag hoppas att vartenda öre konfiskeras. Oman har hittills varit stabilt och lugnt hörn vad man vet. Och vad vet man egentligen?
Utrikesdepartementet avråder inte ännu i alla fall från att resa dit. Hittills ha demonstrationerna varit lugna även om de mött visst motstånd. Kan inte att jämföras med Tunisien, Egypten och nu senast fasorna i Libyen. Men vad händer i morgon? Det är bara att vänta och se, kolla informationen på nätet från utrikesdepartementet förstås. UD:s information är föredömligt lättläst, klar och tydlig. Man får exakt veta vad som gäller. Och därefter är det upp till var och en att bestämma hur man vill göra.
Men sommarlådorna kan jag ju alltid plocka fram och se om jag har lite "stryk" att ta hand om inför den eventuella avresan.

Nu har experten varit här.

Vad tycker du om det rosenröda? Lite lättare att läsa eller hur. Det är alltid snyggt, men knepigt med negativ text. Och på det blå såg jag knappast själv vad jag skrivit.

Ät dig ung.

Ät dig ung är titeln på en av årets reaböcker.
Makens kommentar: "Ja då får man nog peta i sig."
Är det möjligt? Inte katten går det att äta sig ung.
Och är det egentligen så åtråvärt?
Ät dig friskare verkar trovärdigare.
Det är väl självklart att ung såväl som äldre mår bättre och orkar mer om man äter bra och nyttigt. God mat och dryck är dessutom en liten guldkant. Har man även lite trevligt sällskap vid måltiden är livet rätt kul - även om man inte är ung, rosig och rynkfri.

Stil.

Varje lördagsmorgon vid åttatiden går programmet Stil i repris på radion. Har du lyssnat på det? Om inte så gör det nån gång! Så bra! Så intressant. Det handlar om mode, klädhistoria, kläder i olika sammanhang. Man behöver verkligen inte vara enormt modeintresserad för att uppskatta innehållet och ryckas med av Susanne Ljung och hennes medarbetare.
Idag pratade man om scen- och filmkläder, gjorde intervjuer med dagens unga klädskapare om deras skisser och tänket bakom, berättade också om kreatörer som gjort filmkläder åt exempelvis Grace Kelly och Audrey Hepburn. Minns du Audrey Hepburns filmkläder? Underbara klänningar, dräkter och kappor som man bara älskade och drömde om att ha. Man fick också veta att Alfred Hitchcock minsann hade en mycket bestämd åsikt redan på manusstadiet om hur skådespelarna i hans filmer skulle vara klädda och förkastade mycket som inte stämde med hans intentioner.
Andra roliga inslag jag lyssnat på i Stil är också besök i lite udda butiker, doftreportage - allt från besök i blomsterodlingar till färdig väldoft på flaska, behandling av skinn för lädervaror etc. Även något så trist som klädvård blir intressant i Stils tappning.

Vilken skillnad!

I tisdags - alltså för fyra dagar sedan - visade termometern minus 22, 8 tidigt på morgonen.
Idag - lördag - visade den PLUS 1,5.
Det betyder en höjning med på 24,3 grader, om jag räknat rätt.
I gengäld lyser solen med sin frånvaro, snödrivorna säckar långsamt ihop och det börjar se lite smutsigt ut.
Har vi alltid haft så enorma temperatursvängningar? Jag bara undrar. Då tänker jag naturligtvis inte på alla de milda vintrar som passerat under årens lopp praktiskt taget utan en gnutta snö utan sådana när vi haft rejäla köldknäppar. Vintrarna förr när jag var liten och ungdom. Snöiga vintrar när jag var ung mamma, alla kläder dom fyra skulle ha på sig, hur glada och söta dom var och hur kul dom hade, ful fart i pulkabacken, hoppen från carporttaket rakt ner i drivorna, apelsinklyftor och ananastrekanter, varm choklad och mackor som smakade härligt både utomhus och när man kom hem. Kläderna som skulle torka i pannrummet - utmärkt ställe för att snappt få torrt till dagen därpå.
Sportlov i veckan som kommer; är det lika lockande att åka till fjäll och alper i år?
Eternellen hörde inte till dom som åkte på fjällresor med skolan varje år. Sa att jag ville - men ville egentligen inte. Det räckte rätt bra med några turer i Långberget och den svindlande Hedinan, backen nedanför domkyrkan. För mina barn - som sett flera fjällsluttningar och slalombackar - berättade jag om denna branta backe och visade också var deras mamma med dödsförakt störtat utför. Varken Ettan, Tvåan, Trean eller Fyran var särskilt imponerade av min himlabacke. Och inte var det mycket att skryta med - praktiskt taget bara en lång sluttande gata. Jag fattar det inte - vi fick ju sån fart både med skidor, bob och spark. Tänk vad minnen kan svika.

Vem är Maria Montazami?

Visst vet jag att hon är en svensk Hollywoodfru med långt blont hår, som blandar sin svenska med en massa engelska ord. Just det är inte så konstigt om man bott utomlands länge.
Men vad har hon gjort för att bli så omskriven? Mycket Maria Montezami är det både i tidningar och TV. Köper man en resa med Fritidsresor för att Maria ligger utsträckt på strandbädd på en playa och blickar ut över en fantasti ocean?
Rik är hon och intresserad av heminredning har jag förstått. Smyckar gärna sitt hem med tofsar, ju större dess bättre. Lite förvånande är det att tofsar kan göra någon berömd. Förmodligen har jag missat något. Men vad?
Nu kan man ju undra varför jag skriver jag om någon som inte alls intresserar mig?
Förmodligen av samma outgrundliga orsak som att jag nämnde Anna Anka några gånger, superförvånad över hennes genomslagskraft.
Ja det är väl just det - hur och varför blir man berömd på absolut ingenting?
Var sjtton är Anna Anka förresten?

Vad är gemensamt för

Bergen, dimma, åska, Sognefjorden, knuttimring, Våren, Haparanda och Long John Silver?
Jo, det är rätta svaren på frågorna som Eternellen klarade av i veckans På spåret. Så klart inte alla, det var många jag gick bet på.
Och sedan var det Skavlan som bjudit in två absoluta favoriter: Sven-Bertil Taube och Bodil Malmsten. Vilken bra kväll efter god middag med maken.
Vintips: Wishbone, en pinot noir från Nya Zealand.