Äntligen kom den.

Den där härliga sommardagen som började redan i arla morgonstunden och sedan pågick i timme efter timme. Molnfri. Och kommer en vind så är den mild, svalkar lite där jag sitter på altanen och bara njuter av solen. Sist jag såg den en hel dag var 3 augusti - på pricken en månad sedan idag. De vita kläderna jag tvättat och hängt ut torkade men blixtens fart och doftade ljuvligt när jag bar in dom. Lunch ute - nej inte på lokal. ,utan på altanen med Trean som börjar sin semester idag och kom ner och hälsade på gamla föräldraparet. Kycklingsallad med tomater, rödbetor, potatis, dill, rödlök - allt var rester ... och en liten nylagad sallad på puylinser. Puylinser hade jag pippi på för några år sedan men nu var det länge sedan. Jättegoda. Badat har vi gjort, 17 grader idag som nästan är värmerekord i sommar så det blev faktiskt en simyur. Tänker ta ett dopp igen men inte förrän bryggan är tom. Det är en lång fin brygga med plats för många, men  - och det retar gallfeber på mig - set är alltid några som ligger precis vid badstegen, trots att det finns så gott om plats, och flyttar inte självmant undan varken armar, ben eller prylar så att man kan gå i. Ursäkta, ursäkta - ja det är vi som ska i och bada som ber om ursäkt. Givetvis. Och likadant när man ska upp igen. Gnällkärring säger du. Och.... det är möjligt men jag blir så irriterad.... Och irriterad ska man inte vara en vacker dag som den här. Eller....