Är det hösten som knackar på? Redan!!!

Sjävklart är det inte "redan", det är ju normalt i augusti att man börjar ana höstens ankomst. Men det känns för tidigt. Allt är för tidigt numera. Precis allt. Allt går för fort! Jaaaa, jag vet att jag sagt det förut. Min termometer visade 8,5 grader i morse, men jag tittade inte förrän efter morgonbadet - i vattnet var det 16 så det blev inga 300 meter, bara 30 simtag. Och när vi är under 15 är det nog dags att ge upp.
Jämfört med Kalmar var våra 8,5 ingenting. 0,4 i Kalmar! I Kalmar????
Efter badet och ordentligt frotterad med varm handduk värmde jag mig ytterligare med varmt te och de sista sidorna i Gustavs grabb. Den håller tvärs igenom intill sista raden.
Apropå varmt te! Ofta läser man att någon fryser och dricker en kopp skållhett te eller tar en skållhet dusch!
Hur går det till? Jag bara undrar. SKÅLLHETT! Det står ju ingen ut med varken in- eller utvärtes.
Klart jag vet att det är en stark överdrift - att det bara är en beskrivning av att något verkligen är mycket varmt.  Men lite petig med ord är jag. Skållhett!!!
Nu ska jag gå ut i köket och röra om i årets första höstgryta som vi ska servera goda vänner till middag. Grytor! Det är något att se fram emot nu efter alla sallader och kalla rätter. Och tända ljus kan vi göra. Att det höstas är kanske inte så pjåkigt. Visst är det härligt med årstider. Ändå tycker jag att sommaren kunde vara liiiiite längre.

Nyamko Sabuni i morgonsoffan.

Vill bara tala om att jag är stolt över att vara liberal - därför självklart folkpartist - och extra glad för representeras på riksplanet av en så intelligent, kunnig, oförskräckt, tydlig, verbal person som Nyamko Sabuni. Ovanligt snygg dessutom. Alltid, alltid välklädd i alla sammanhang, en ärtig stil som passar henne perfekt. Men hon tänker ta paus från politiken efter valet 2014. Trist tycker jag, men klokt och säkert mycket väl övertänkt - det är betydelsefullt att efter många år i politiken ta några år i verkligheten. Och hon lovar att komma tillbaka - gärna som stadsminister. Tuff kvinna som utan minsta hymmel och tvekan erkänner att det är just stadsminister hon vill bli även om hon även kan tänka sig en annan regeringspost. Flera av Nyamkos sort tack!
   

Färger och färger.

Färger växlar genom åren. Jag har haft många olika perioder.
En rosa naturligtvis, eller skär som man sa då, när jag var mycket, mycket ung.
En jättelång gul, som började med en Montydress när jag var i 10-årsåldern 1947- 48 sådär. Montydress var en fluga just då, den första riktiga modegrej jag minns, inspirerad av den brittiske generalen Montgomery och bestod av shorts och en skjorta i en rätt tät bomullskvalitet. Montydressen följdes av mycket gult, bland annat en gul långklänning i taft med Singoallakrage som jag fick uppsydd till min kusins bröllop och som jag också bar på  min första bal.
Herregud så länge sedan. Tänk att jag minns det överhuvudtaget. Jag gjorde ingen större lycka, kanske därför jag minns. Det gick bättre i den äggskalsfärgade. Men den gula färgen blev jag trogen ända till den dag min familj och jag och besökande vänner en solig sommardag besökte Bergs slussar i Östergötland. Vi bodde i Linköping några år och slussarna i Berg var ett spännande utflyktsmål för alla barnfamiljer som kom och hälsade på oss. Slussning med picnic. Det var 70-tal. och "Alla-stjärtars-byxa" hade just lanserats och jag hade köpt ett par gula och en matchande gul skjorta.
Jättesnyggt tyckte jag. Och jättedyrt! Jag tror att byxorna betingade ett pris av hela 160:- .
Hur som helst iförd denna gula mundering åkte vi till Berg. Det råkade vara mitt i rapsblomningen. ALLA Östergötlands rapsbaggar drogs till mig som till en magnet. Kryllade över mina gula kläder och in på kroppen. Kröp, kröp, kröp överallt hela vägen hem. BARA på mig. Det var gott om folk vid slussarna kan jag säga och jag har aldrig känt mig så utsatt. SÅ MOBBAD.  Jag grät inte, men nästan. Ville ju inte skrämma upp barnen. Inte förrän hemma under duschen blev jag av med dem. Och aldrig mer satte jag på mig mina gula brallor och skjorta. Jo skjortan, dold under en tröja kanske.
Gick över till marin, det är ju så klassiskt och snyggt. Och elegant. Men inte min grej tyvärr. Jag vantrivdes i marin och bytte till svart, som jag burit sedan dess med klatschiga inslag av grått och beige. Och lite uppiggande brunt då och då. Mest svart. Men nu! Efter en kort lila period som varat ett par år är det ORANGE som gäller. Jodå, jag är fortfarande förtjust i lila men orange...... aaaah. Så livsbejakande. Det började med en prålig klocka: modell stor i äkta plast och mängder med oäkta briljanter. Jag älskar den! Fick den i födelsedagspresent förra året. Och denna sommar har jag "orangeat" ut ohämmat och kompletterat denna klocka med diverse orangea plagg och accessoarer, dotterärvd orange V-ringad jumper, orange blus, orange väska, oranga brillor och........en knäkort citrongul kjol. För en gångs skull känner jag mig riktigt matchig. Och jag blir glad av det orangea. Snyggt så länge jag är brun, men vinterblek i orange? Det går nog inte. Eller? Ja, det finns ju bruncremeburkar!!!
Nästa gång vi ses har jag kanske bytt ut Eternellens lila färgsättning mot orange! Vore inte det en bra höstfärg? För det är ju mot hösten vi är på väg.    
 

Rugg från morgon till kväll.

Egentligen vet jag ju inte det förstås, klockan är bara 14.30 ännu så länge, men det är mycket som tyder på det. Lättare skurar från gråa moln, störtskurar från svarta. Kraftig blåst. Badet i morse var snabbare än vanligt och fastän det gått flera timmar sedan dess är jag fortfarande kall om fötterna - trots sockor och flera koppar te.
Typisk dag hittills för kurande och läsning. Leif GW Persson håller mig sällskap i läshörnan, Gustavs grabb är i allra högsta grad läsvärd och jag tycker mycket om hans berättarstil. Enkel och osminkad utan krusiduller, en duktig berättare. Sedan jag läste Den döende detektiven av samme författare har jag varit förtjust. Dessförinnan måttligt imponerad, men det kan naturligtvis lika gärna bero på mig som läsare.
   

Resan till väst- och östkust en hit!

Vi hade prickat in årets tre högsommardagar - högsommarvärme i Göteborg, likaså på Tjörn och i Flatvarp. Vilken himla tur. Nej jag gnäller inte på sommaren, men inte har det varit särskilt varmt. Ljuvliga och soliga mornar nästan varje dag har åtminstone vi i Stockholms norra förorter haft, men resten av dagarna har oftast varit svala och molniga. Men nu fick vi i alla fall vårt lystmäte på den där lilla fyrdagarsresan.
I Göteborg var det sommarfestival. Vilket folkliv. Massor av glada människor trängdes på de centrala gatorna och torgen. Gatuartister i varenda hörn - vi såg bland annat en utmärkt Michael Jackson-kopia. Hotellet var väldigt bra och snyggt inrett, serverade dessutom mycket god mat. Den utlovade havsutsikten borde de ha kallat hamnutsikt i stället om man nu ska vara lite petig, men ok då. Hamnar ligger ju normalt vid vatten. Tjörn i strålande sol är inte fel och Bill Violas videokonst på Akvarellmuséet - huvudanledningen till resan - var precis lika intressant och spännande som vi kommer ihåg. Nej, jag ska inte beskriva vad vi såg. Det går inte. Jag kan inte. Man måste se.

Grande finale (nog ska det vara ett e i slutet på grand eller...) i Flatvarp var precis så trevligt och roligt som vi förväntade oss. Och nu ska vi se om jag lyckas med konsverket att lägga in några bilder. Min gamla dator är inte direkt samarbetsvillig.
Hoppsan! Bilderna kom med men sitter inte riktigt där jag ville.Att flytta runt dem är inte att tänka på - om jag inte vill sitta här resten av dagen.De två översta är från vår västra kust och de två andra från den östra. Vilken är finast? Ja, inte vet jag - kust och vatten är alltid vackert.

   

Är det Strindberg? En ny oupptäckt?

Ingalunda! Det är den tidiga morgonsolen omgiven av moln som speglar sig i min vik.Bilden i den spegelblanka ytan. Men det är fint ändå tycker jag. Jag önskar att jag kunde måla av den här bilden, men jag är rädd att mina akvarellkonstnärliga ådra och kunskaper inte räcker till. De gråsvartblå tonerna är svåra att blanda. Min "målarfröken" kan. Bilden får duga och jag får vara glad över den. Eller rättare sagt: jag är VERKLIGEN glad över den.

Hör du till resfebergänget?

Om "ja" så är du kompis med mig.
I morgon ska Maken och jag påbörja en liten resa som jag sett fram emot ända sedan vi bestämde oss för trippen för någon vecka sedan. Vi ska åka till Göteborg, men huvudanledningen till resan är videokonstnären Bill Viola vars verk ställs ut på Akvarellmuseum i Skärhamn på Tjörn. Vi såg hans mycket speciella konst på Whitneymuséet i New York år 1999 - alltså före milennieskiftet. Det var bara såååå stort och jag sa då att kommer hans konst till Stockholm så måste jag bara gå. Stockholm blev det inte men väl lilla Skärhamn. Och nu ska jag dit. Och det är då! Just nu i denna stund 17 timmar innan vi ska åka - som resfebern sätter igång. Den absolut dummaste idé jag nånsin fått.
Jag VILL åka, men VILL INTE åka.
Jag VILL SE, men VILL HA SETT - och kommit hem igen full av intryck.
Jag ser fram emot att återse Göteborg, men VILL INTE åka dit, VILL HA VARIT där, VILL HA BOTT  på Arken Hotel och Garden Spa.
JAG VILL HA DET GJORT.
Knäppskalle? Ja, jag vet det är urknäppt. Jag vill att upplevelser, som jag sett fram emot, ska vara över.
Jag vet också att så fort jag satt mig i bilen i morgon förmiddag så är allt bara kul.
Kul att åka till Göteborg, kul att bo på Arken med havsutsikt, kul att bila till Akvarellmuseum, kul att åka tillbaka till Göteborg, äta middag på restaurang, sova en natt till på Arken och efter frukost köra till Flatvarp (östkusten) och hälsa på jättefina vänner som jag alltid längtar efter att träffa. Och SEDAN åka hem med nya upplevelser i bagaget att tvinga på barnen. Barnen! Ja, de där fyra vuxna närstående människorna.Vad ska man säga, de ÄR  är ju mina barn. Och Fyran kan jag ju bara "skajpa" med.
Fyra spännande dagar ligger framför mig. Och det känns tungt!!! Jamen va ere frågan om?    

Är det någon som vet hur man pressar olja?

Olivolja! Jag antar att man behöver någon slags maskin, en press. Inte för stor dock, jag har inte plats för något utrymmeskrävande. Det är nämligen så att jag har nio (9) små oliver i mitt träd. Är det inte fantastiskt!. I´m absolutely thrilled och har just varit ute och vattnat. Tomaterna från frön hemförda från Italien bär också frukt - fler än nio - efter att jag på kunnig god väns inrådan skalat bort en massa grönt. Plantorna ser idag ut som små palmer Tomatpalmer kan man säga. Jag visste inte att man skulle gå fram så himla hårt, jag noppade visserligen tidigare också, men nu bryter jag "tjuvar" mest varje dag utan minsta förbarmande. Och det hjälper. Du kanske vill sätta upp dig på beställningslistorna för olivolja och toscanska knöliga tomater! Eller?
I böljan är det 20 grader, simmar 300 m varje morgon och eftermiddag/kväll. På "min" strand är det 30 m mellan lyktstolparna och jag simmar fram och tillbaka mellan sex. Ja, självklart i vattnet, inte är det torrsim jag talar om. Svanparet som betar nate intill bryggan väser inte längre när jag går i, har väl upptäckt att varken jag eller någon annan inte innebär något hotfullt. Och jag vågar simma även åt deras "håll", tidigare valde jag alltid det motsatta.
Nu hoppar jag till något helt annat.

HAR DU MYROR - STRÖ PÅ MALDA KRYDDNEJLIKOR!

Det är inte något jag själv hittat på. Häromdagen så flyttade jag på en blomkruka på altanen. Och där mellan plattorna vällde det fram myror, små svarta saker. Jag erinrade mig ett knep jag läst om förra sommaren, just att man skulle strö nejlikor. Så in efter burken och strödde på. Och se det hjälpte, hur många myror som fanns mellan plattorna vet jag inte, men många var dom. Massor och ännu fler blev dom när jag "behandlade". Som genom ett trollslag - inte en enda liten myra! Och borta är dom.

Christina Lugnet!!!!!

Vad är det för GD:ar som regeringen tillsätter egentligen?
Vad har Christina Lugnet gjort som kvalificerat henne för uppdraget i Tillväxtverket?
Är det inte en del av både hennes och hennes styrelses uppgifter att sätta sig in i vilka regler som gäller och se till att både de själva och medarbetarna följer dom. Får hon sparken hoppas jag innerligt att hon inte får något avgångsvederlag - och det gäller alla som visar sig vara totalt inkompetenta och missköter ett uppdrag de åtagit sig.  

September - 1 september.

Ja det skulle jag gott kunna gissa på om jag inte med tvärsäkerhet visste att vi bara hunnit till 1 augusti. Idag är det 1 augusti och inget annat även om termometern visade 12, 5 i morse när jag slagit upp mina gröna och käckt gav mig ut på promenad. Idealiskt promenadväder även i shorts efter en stund. Men man får lufsa på i rask takt. Och badet efteråt är alltid lika härligt - 19 grader minsann. 300 meter omväxlande bröst- och ryggsim och därefter frukost i solhörnet (om sanningen ska fram var det inte särskilt varmt) med fladdrande tidning. Med förtjusning läser jag DN:s sommarföljetong Det dyrbara av Linn Ullman, många avsnitt är det, ibland lite för korta, romanen är märkligt spännande utan att det händer särskilt mycket, relationerna intressanta hon skriver bra, Linn, och är en skicklig iakttagare.
Nu kastar jag lite hit och dit, du får ursäkta, men utan att göra minsta jämförelser mellan hennes sim och mitt, kom jag att tänka på Terese Alshammar; Njuter hon lika mycket som jag av att vara i vattnet? Kan hon njuta av ett morgondopp - bara ligga där och flyta omkring och kika upp i molnen, ånga på med 30-40 rejäla (ganska) tag lite då och då, slappna av totalt och kolla svanarna i vassen och måsungarna, som pausar mer och mer sällan på bryggan men gärna flyger över mitt huvud och stöter ut sitt fortfarande barnsliga måsungeskri. Eller är allt som har med vatten att göra bara ett hårt jobb som kräver massor av diciplin och massor av träningstimmar? Jag unnar henne en flytande kravlös stund i Värtan bland svanar och måsungar.