Om det bara gällde att hosta

så skulle rollen som Kameliadamen passa mig precis. Jag hackar och hostar i ett. För några timmar väcktes jag efter en välbehövlig stilla middagslur av ett envist pipande. Det kom från luftrören, upptäckte jag. Mina egna!!! Magmusklerna småvärker. Kan jag hoppas på att ha en alldeles platt baddräktsmage att stila med på bryggan efter denna pärs? Knappast troligt och det kanske dessutom skulle se konstigt ut i kombination med lår som börjar skrynkla till sig.  
Kameliaherren vid min sida har frisknat till och hänger sig med liv och lust åt läsning: Bolanos 2666 som jag bara hunnit drygt halvvägs i. Jag blev bara trött och var lite småförbannad över att jag inte förstod att uppskatta den drygt tusensidiga luntan som Bodil Malmsten så varmt rekommenderat i sin blogg. Jag kanske ska sluta leka litterär och istället välja en lättare genre. Lite lättare än Bolano i alla fall.
Midsommaren då!
Ja, den har hittills varit bra - trots...ja just det. Midsommarafton var solig för det mesta och vi kunde äta middag på altanen med Ettan, Tvåan, några goda grannar och svarta Signe. Första middagen utomhus i år - har det inte regnat så har det blåst. Gott var det också, även om mina smaklökar inte precis låg på topp. Fick rödbetsfläck på nya citrongula kjolen - men det gick "lätt bort med Vanish".
Midsommardagen - idag - har däremot varit regnig och grå, som gjord för att kura inomhus.Goda rester i kylskåpet. Tyvärr också lite färgad av ett dramatiskt inslag; inbrottet i natt i en lägenhet tvärsöver gården. Ingen har sett något. Ingen har hört något.
Och nu är det snart dags för lite te och så tänker jag titta på  Kalenderflickorna, den håller hoppeligen att ses om. Maken får väl sitta där och sällskapa med Bolano, eller dela ut goda råd i någon av de eviga fotbollsmatcherna. Få se vad han väljer; Litteraturen eller sporten, det är frågan