Slut på bekymren med gåbortspresent!

Åtminstone för en tid framöver. Det är inte något tjusigt och spännande precis, men väldigt användbart för alla som har ett kök och lagar mat. Jag har hittat en visp som är helt suverän och som alla som bjuder hem mig /oss ska få. Omegavispen. "Den bästa visp jag nånsin haft!" står det på förpackningen och lite längre ner "Oumbärlig är bara förnamnet". Och det stämmer! Jag fick syn på den när jag stod och väntade på expeditens omsorgsfulla arbete med paketet till Tvåan som fyller år och slog till. Bara sådär!!!! Ja, det var ju ingen större investering  precis som krävde äktenskaplig förhandling.

Såhär ser den ut. Och vilken visp. Skulle tro att det blir mitt nya universalverktyg som man kan använda till nästan precis allt. Har med enbart handkraft fixat en tjock och fluffig majonässås till exempel.       

27 juni - mammas födelsedag.

Idag skulle hon ha fyllt år, 109 år om hon levat. Men det är länge sedan hon slutade fylla, 31 år sedan. Länge sedan! Återigen förundras jag över hur fort tiden går. Trettioett år sedan. Visst är det länge sedan och visst  har mycket hänt sedan dess; Roliga, underbara, trista, sorgliga, oförglömliga saker; Roliga, underbara, trista, sorgliga, oförglömliga upplevelser. Och hur mycket har jag helt glömt av allt jag upplevt - även sådant  som jag trodde att jag skulle minnas resten av livet. Blir jag lika gammal som mamma - nu tar jag risken att bli patetisk - så har jag tre år kvar. Tre korta år som rusar iväg med vindens hastighet.
Jag tyckte nog att mamma var rätt till åren kommen, men perspektiven förändras. OK, jag vet att jag är långt ifrån ung och att min framtid är oändligt mycket kortare än den tid jag levat. Men gammal? Nej....och mamma var allvarligt sjuk. Det är ju inte jag. Å andra sidan var hon inte allvarligt sjuk särskilt länge. Men hon slapp bli ett vårdpaket, det hade definitivt inte passat henne.
Mamma hade bestämt sig för att bli 82 år. - Åttiotvå tänker jag bli, sa hon. - Det verkar lagom. Själv har jag inte funderat över vad som är "lagom" och vill gärna hänga med så länge som möjligt - under någorlunda friska förutsättningar förstås.      

Juniös.

Somliga dagar kan man inte tänka sig att vara inne mer än absolut nödvändigt. Man vill bara ut, ut, ut och ta vara på varenda ögonblick av sol, värme, vind och vatten.
En dag som idag är det däremot inga som helst problem att stanna inomhus. Tvärtom. Jag är uppriktigt glad för att inte vara hundvakt. Vilket ös! Hällregn och storm, en nordostan som vi inte sett maken till på mycket länge. Det är lätt att tänka på Gudrun! Nej fullt så illa är det nog inte. Vem vet förresten. På viken av inhavet är det riktigt dramatiskt, svallande höga gråsvarta vågor toppade med skummande gäss. Inget bad idag. Vart tar ensamma och elaka svanen vägen idag? Han/hon som dagligen håller till vid stranden och ömsom blänger fräser, ömsom noppar sig. Stora linden böljar - nej vräker sig hit och dit och jag såg just att paraplyet vände sig för en granne. Pratade  med Ettan i telefon. Hon ska på evenemang idag; Invigning av en badplats för hundar vid Rönningesjön nånstans. Inte särskilt lockande.  

Du bara MÅSTE kolla Hans Rosling.

Nu har jag sett och återigen fullkomligt fascinerats av denne man, som med stor entusiasm talar om statistik och ändå är jag en fullständig idiot när det gäller siffror. Statistik är nog det absolut sista som jag trodde skulle uppsluka mig. Nu är ju Hans Rosling också en gudabenådad presentatör och i högsta grad besjälad av sitt budskap, en sann entusiast med enorm förmåga att entusiasmera. Underhållning på högsta nivå - fast begriplig - och såååååå underhållande.
 

Rosling om 10 minuter!

Naturligtvis har du upptäckt Rosling.
Hans Roslings statistik börjar om 10 minuter på 2:an.
Har väntat hela dagen på detta. Programmet, som redan idag är en repris,  repriseras 25 och 26 juni. Statistik!!!! Ja Roslings brukar vara värd varenda sekund.What a man!!!!  Jodå jag vet, min framtid är relativt kort, men Hans Rosling skapar framtidstro. Tvärtemot vad man tror så blir det sakta men säkert bättre i världen. Miljoner hungrar fortfarande, miljoner har ingen acceptabel bostad, miljoner får ingen utbildning, miljoner är utan arbete, miljoner dör i brist på vård - men de är ändå färre än tidigare.....

Vafför blir de på dette vise? Se nedan!

Om det bara gällde att hosta

så skulle rollen som Kameliadamen passa mig precis. Jag hackar och hostar i ett. För några timmar väcktes jag efter en välbehövlig stilla middagslur av ett envist pipande. Det kom från luftrören, upptäckte jag. Mina egna!!! Magmusklerna småvärker. Kan jag hoppas på att ha en alldeles platt baddräktsmage att stila med på bryggan efter denna pärs? Knappast troligt och det kanske dessutom skulle se konstigt ut i kombination med lår som börjar skrynkla till sig.  
Kameliaherren vid min sida har frisknat till och hänger sig med liv och lust åt läsning: Bolanos 2666 som jag bara hunnit drygt halvvägs i. Jag blev bara trött och var lite småförbannad över att jag inte förstod att uppskatta den drygt tusensidiga luntan som Bodil Malmsten så varmt rekommenderat i sin blogg. Jag kanske ska sluta leka litterär och istället välja en lättare genre. Lite lättare än Bolano i alla fall.
Midsommaren då!
Ja, den har hittills varit bra - trots...ja just det. Midsommarafton var solig för det mesta och vi kunde äta middag på altanen med Ettan, Tvåan, några goda grannar och svarta Signe. Första middagen utomhus i år - har det inte regnat så har det blåst. Gott var det också, även om mina smaklökar inte precis låg på topp. Fick rödbetsfläck på nya citrongula kjolen - men det gick "lätt bort med Vanish".
Midsommardagen - idag - har däremot varit regnig och grå, som gjord för att kura inomhus.Goda rester i kylskåpet. Tyvärr också lite färgad av ett dramatiskt inslag; inbrottet i natt i en lägenhet tvärsöver gården. Ingen har sett något. Ingen har hört något.
Och nu är det snart dags för lite te och så tänker jag titta på  Kalenderflickorna, den håller hoppeligen att ses om. Maken får väl sitta där och sällskapa med Bolano, eller dela ut goda råd i någon av de eviga fotbollsmatcherna. Få se vad han väljer; Litteraturen eller sporten, det är frågan

Men snälla Ebba Lindsö!

Jag trodde i min oskuld att en styrelseordförandes uppgift var att i alla fall ha någon liten koll på den verksamhet man är styrelseordförande i, i ditt fall sjätte AP-fonden. Och jag antar att du uppbär ett skapligt arvode för denna uppgift. Men noll koll! Du är nyvaket FÖRVÅNAD och UPPRÖRD över frikostiga förmåner till många av tjänstemännen i fonden!!!! Du kände inte till något förrän Dagens Nyheter började rota runt och ställa frågor om hur det stod till. Förmåner förresten, det borde räcka med väldigt bra löner till tjänstemän som tar ansvar för verksamheter och gör ett bra jobb. Du är inte ensam, naturligtvis inte, men det var dig som DN citerade idag. Men nog kunde du väl ha frågat vilka tjänstebilar som personalen (19 av 31) körde runt i. Då hade du vetat att de inte var miljöklassade som reglerna föreskriver utan i flera bensinslukande stadsjeepar. Att åka till jobbet i!!!! Du kunde också ha frågat om det inte var lämpligt att man själv betalade för städning av hemmet. Men nu blir det andra bullar av! Nu blir det busskort och lånecykel som gäller för transporterna och städningen ska man bekosta ur egen ficka. Lite sent påtänkt Ebba!
Och till samtliga vd:ar för fonderna, som förvaltar pensionspengar till miljardbelopp, vill jag ställa två frågor:  Hur tänkte ni?
Hur tänker ni nu?
 Nu ska jag gå och kolla kexbaket - ett fröflak som står och torkar i ugnen. Här gäller det att ha koll. Men i mindre skala. Än en gång: God midsommar!           

God midsommar på dig!

Jag vet att det heter "glad". Men jag kände för att ändra lite
Glad påsk! säger vi. Glad pingst! också. Och glad midsommar!
Men god jul? Lite lustigt är det, medge det. Det slog mig plötsligt, har aldrig tänkt på det förut. Men jag funderar mer över ord numera än jag gjort tidigare. Ord och uttryck.
Hur som helst är det obegripligt att det är midsommar. Redan!!!!
Hemmet är någorlunda städat. Laxen är gravad. Maken har lagt in sill. Köttet som ska grillas - om vädret tillåter - ligger i marinad. Det vill säga lammrostbiffen, inte biffen i bit.
Himlen är blå. Solen lyser med sin närvaro för en gångs skull denna juni, inhavet är inte spegelblankt, men nästan. Lätt krusat kan man säga. Badat har jag inte, en rejäl förkylning (vi har medicinerat med lite whisky både igår och idag) och ny ögonspruta har hindrat mig från att bada. Man ska vara rädd om sig efter sprutan; inte bära och kånka eller överhuvudtaget ta i och eftersom det är lågvatten så får jag ta i för att komma upp på bryggan. Det är lite slit och släp numera med diverse kroppsliga övningar. Tyst är det i vårt bostadsområde, alla människor verkar ha åkt bort. Vi är glada över att vara hemma och slippa vara ute på vägarna i årets hetsigaste och tätaste trafikhelg. Jag har sett köerna på Norrtäljevägen och det räcker. Och säkert likadant om inte värre imorgon.
Var rädd om dig! God och GLAD midsommar!

 

Hjälp så ful layout det blev på bilderna.

Ändå ansträngde jag mig så och det såg bra ut på "skrivsidan" får be om hjälp att få det snyggt. Man kan ju undra varför centreringen funkade på några men inte på alla.

Skottland.

Skottland i juni. Skottland i mitt hjärta. Väl medveten om att ingen av mina bilder gör Skottland rättvisa vill jag ändå visa några.

                                           S:t Andrew - den berömda golfbanan.

Blommande Ginst.

Lochness i dimma - ingen Nessie.

                                          Vi närmar oss the Highlands.

Charming Ullapool.

Balmoral.

    Highlands igen.

Får jag presentera Skotte!

Detta är lilla Skotte! Skotte och jag möttes på flygplatsen i Edinburgh i södags. Vi hade några timmar att slå ihjäl innan vårt plan skulle gå. Så vad gör man? Vandrar omkring lite. Tar en kopp kaffe. Kollar butiker. Och där satt Skotte och såg söt ut. Nix, pix, jag är inte den som faller för souvenirer men för Skotte föll jag.....som en sten..... jag kände att han ville följa med mig hem. Och nu sitter han där i min salviagröna soffa och bara trivs. Och jag/vi med honom. Ett litet synligt minne från en härlig resa.

Visst visste vi att Skottland är vackert men inte trodde vi att det var sååååå vackert. Tala om höga berg och djupa dalar, gröna sluttningar fyllda av betande svarta och vita får med d:o ulliga gulliga små lamm. Tusentals såg vi och lika bedårande söta allihop. Och kor, både de vanliga och kor med pampiga krokiga jättehorn - vad är det nu rasen heter. Blommande gyllengul ärttörne och något ljusare gul ginst i drivor längs vägarna och i bergen, söta små gårdar, glittrande vattendrag och sjöar, mäktiga blånande högländer - somliga med snöiga toppar, enastående molnformationer, mera lamm, hage med svin, lite småtrötta och idylliska byar - Ullapool och Dunkeld till exempel, vackra städer - Edinburgh och Inverness - vackra stora sjöar som Lochness - Nessi höll sig tyvärr undan, hav som dragit sig tillbaka vid ebben, hav som kom tillbaka vid floden, lamm, lamm, lamm, rapsfält som nuddade himlen....slott förstås Ballindalloch och förstås Balmoral. 

Elizabeth var inte hemma, hon var upptagen i London med att fira sina 60 år som drottning. En beundransvärd kvinna. Hur orkade hon? Över 80 år gammal och flänga runt på alla evenemang, leende och intresserad och möta folkets jubel överallt. Tala om kunglig yra. Satte man på TV så var det Elizabeth från morgon till kväll och alla medborgare som intervjuades var superentusiastiska: "we all love the queeen....we really admire her.....she is just great."  Själv satt jag med hjärtat i halsgropen när hon på klackskor - inte så höga men ändå - traskade ner för långa branta trapporna från S:t Paul. Utan stöd. Jag vet ju själv hur svårt det är att gå nedför trappor med progressiva brillor på näsan. Och Elizabeth hade brillor.  

Och nu är vi hemma igen med en massa fina minnen. Vi är förtjusta både bror, svägerska, Maken och jag.

Hemkomsten inföll på min födelsedag och vilken middag Ettan, Tvåan och Trean bjöd på: Vansinnigt läcker rödbetssallad med feta, vansinnigt läcker piggvar med färskpotatis, sockerärter, pepparrot och smält smör och till dessert en lika vansinnigt läcker liten lemoncellomousse med kanderade pecannötter.   

Tack för trevligt ressällskap och tack för ljuvlig födelsedagsmiddag. Det går an att bli 75.   

Nån jävla ordning får det väl ändå vara!

Dags att säga ifrån!
Det är ju för sjutton JUNI och då ska man verkligen inte vakna till kraftig blåst och smattrande ihållande regn. Normalt svär jag inte så mycket - bara ibland - men då och då måste man krydda sitt språk och ta i. Även i skrift. Ta i på skarpen. Måtte nu både vädergudarna och SMHI lyssna, förstå och se till att det verkligen blir sommarmånad på riktigt.Och den ska börja idag! Hör ni det. Skärpning!
Maratonloppet i Stockholm som börjar i eftermiddag! Hur ska det gå? Har ni tänkt på det? Jag bara frågar. Stackars alla springtokiga som kommit hit från när och fjärran, dom blir ju genomblöta! Och ingen får se den vackra utsikten från Västerbron om det fortsätter så här.
Så, nu har jag gjort vad jag kunnat. Hoppas att både vädergudar och SMHI läser Eternellen.
Packardags - ja, vi åker ju till Skottland i morgon, Maken och jag.
Vad ska vi ha med oss? Det är den eviga frågan. Den där drömpackningen som fungerar från första dagen till den sista, som täcker PRECIS ALLT  med några få plagg. Önskar att jag kom på den. Packningsbekymren tar nästan lite udden av resan - nej så får jag väl inte tänka. Det ska bli jättekul MEN det blir ännu bättre om jag/vi har rätt saker med. Jag minns särskilt två resor, en till Paris och en till Rom, båda i vårens romantiska tid och vi hade packat för kontinental värme - jo vi hade "varma tröjan" med uti fall att, som det står i alla packningsråd. Det var svinkallt! I Paris! I Rom!
Lager på lager var inte uppfunnet då, möjligt är att det var Maken och jag som introducerade det modet, men det var av nöden påkallat - inte det mista elegant.
Tycker jag mig inte se en liten ljusning i nordväst!
KAN det vara möjligt?
Jag har ju inte publicerat detta än!!!  

   

Morsdagsrosorna från Ettan och Tvåan är fortfarande lika vackra.