Olivia blommar.

För en liten stund sedan fick jag ett glatt besked.
Olivia, mitt olivträd som är inhyst över vintern på goda vänners inglasad balkong BLOMMAR! Tack snälla M och B, som skött om mitt träd så väl. Vi delar självfallet på skörden, det har jag ju lovat. Ska ta reda på hur man kallpressar och givetvis också ett recept på inläggning.

Lite småtrist.

Bortsett från Daniels känslor "all over the place" så tycker jag oftast att det är lite larvigt blanda in engelska uttryck. Men jag hade tänkt rubricera med  "dull day" och hejdade mig i sista sekunden.
Dull day, lite småtrist från tidig morgon till kväll.
En sådan dag har jag haft. Men rätt skön ändå.
Vaknar. Kollar klockan: Sträcker på mig.
Masar mig ur sängen. Knälederna opponerar sig. Särskilt den vänstra. Är det väderomslagen? Eller gympan? Eller åldern?
Besöker badrummet. Dricker vattnet som stått vid öppet fönster över natten. Ahhhh.
Hämtar in tidningen. Sätter på vatten i nya elektriska kokaren
Tar fram lilla portionsskålen och häller upp yoghurt,
pytsar i lite solroskörnor, pumpafrön och tranbär.
Slår det varma vattnet över en påse yogi-tea med lakrits och låter det dra. Såååå gott.
Slår upp tidningen:
Underbara skådespelaren Erland Josephson död.
Nya schackdrag av vidriga Putin.
Modig kvinnlig journalist och regimkritiker anklagar honom - Putin - för mord.
Stadsbiblioteket - byggas om eller ej. Ny utredning.
Reinfeldt försvarar tuffa krav för A-kassa.
26 år sedan Palme mördades.
Japanska mobilföretag försöker ta sig in på världsmarknaden.
Omkring halvklart och någon solglimt i östra svealand.
Och i Syrien idel hemskheter, stackars arma människor. Det är sådant som inte får ske. Mer sker ändå.
Städar badrummet - verkligen fejar runt och röjer bland små flaskor och burkar.
River bland stryktvätten - tar fram strykjärnet, men ångrar mig.
Tar en kopp kaffe istället och kollar Malous efter 10 en stund.
Ettan ringer - företaget hon jobbar i ska gå i konkurs, hon är varslad men vet inte riktigt om hon blir arbetslöst eftersom just "hennes" del inte är med i konkursen.
Äter lunch/tidig middag  med Maken, som både varit på gympa, klippt håret och tvättat bilen och Ettan: lammkorv och potatissallad. Ingen höjdare men heller inte dåligt. Hade köpt fel märke på lammkorven.
Städar lite till. Bloggar. Går igenom mejl. Inte så många nya idag. Tack och lov - i förra veckan var det nästan översvämning.
Kollar förra veckans avsnitt av 30 grader i februari på SVT-play.
Borde ringa några telefonsamtal - men det får vara till i morgon. I morgon är åter en dag.
Slappar framför teven. A dull day - men ganska behaglig. Vi behöver sådana ibland.Men det är verkligen inget att skriva om.
  

Pippi på pippi.

Kanske jag inte direkt har pippi, men klart road  av fågellivet. De småfåglar som besöker min Röda stuga i synnerhet. Ett ålderstecken? Gamla tanter och farbröder som sitter och matar duvor har man ju hört talas om.
Vet du vad en blåmes väger?
Jag började fundera på det när jag såg den ena blåmesen efter den andra landa på min Schneewittchen utan att  orsaka minsta lilla gungning eller rörelse i det ganska spröda grenverket. Pratade med Tvåan om saken och hon tog reda på det - googlade förstås.
En blåmes väger 11 gram. Det är inte mycket. Lika mycket som 19 jordnötter - ja, vi behövde något att relatera till så vi tog och vägde jordnötter för att se hur många som gick på en liten fågel.
I lördags hade Maken lyssnat på naturmorgon i radio på väg till morgonens tennis och kom glatt hem och frågade mig om jag visste hur många småfåglar det finns i Sverige. Ja, några miljoner, sa jag, som inte är särskilt begåvad på uppskattningar.
100 miljoner sa, Maken. PAR!!!. 100 000 000 par.
Så jag, som inte heller är ett mattesnille kunde snabbt räkna ut att i kläckningstider borde det vara minst 500 000 000 små fåglar i vårt land. 500 000 000!!!!
Håll med om att det verkar otroligt.

Fel, fel, fel - ingen Kristina!, inte ens med Ch.

Ja, jag var väl inte den enda som tippat fel antar jag.
Estelle? Ja det är fint tycker jag. Och varför ska ett kungligt barn absolut ha ett kungligt och historiskt klingande namn?  Även om den ena föräldern från födseln släpar på ett arv som vi andra slipper, så måste ju paret själva få välja namn till sitt lilla barn. Estelle blir bra.Och inte blir hon sämre drottning för det - om hon nu blir det.
Att bo mitt i Hagaparken är inte dumt. Härliga promenader och underbart vackert året runt. Där promenerade jag Ettan vareviga dag. Parken runt från Haga södra längs Brunnsviken gick vi, vek av någonstans vid slottet mot Haga norra och hem igen till Västeråsgatan. Två gånger om dagen  för säkerhets skull i ängsligt hopp om  hon - Ettan - inte skulle få för lite frisk luft.

Så roligt att det blev en liten flicka.

Välkommen lilla prinsessan! Och varma gratulationer till föräldrarna. Det är STORT att bli förälder. Ännu så länge vet vi inte vad hon ska heta, men jag tippar Kristina. Vad än det nu blir tippar jag också att var och varannan flicka som föds detta år får samma namn. Och det är väl dags nu för Kristina, Margareta, Elisabeth, Kerstin, Ulla, Barbro, Berit, Lena ....
Oavsett vad man tycker om statsskicket monarki - Eternellen är lite kluven - så nog rycks man med i yran och glädjen. Framför allt gläds man för föräldrarnas skull och att allt gått bra och att både mor och dotter mår bra. Roligt att Daniel själv meddelade att de fått en dotter.Stolt, rörd och glad - precis som en pappa ska vara. . Och nog är det väl kul med en liten prinsessa. Jag hoppas verkligen att Victoria och Daniel får lugn och ro ute på Haga tillsammans med sin lilla dotter - det behöver alla nyblivna föräldrar, allt är så ovant i början - och slipper journalister och fotografer häckande i buskarna.
Apropå föräldraskap så har jag varit mamma och Maken pappa i 48 år och två dagar idag.
Gårdagens och nattens regn har upphört, solen skiner över Stockholm. Ett riktigt prinsessväder!  

6666 besök!

Det tar sig, sa mordbrännarn!
Tack för att du, just du, hänger med.

Biståndssvindleri.

Jag önskar att jag kunde säga "det där tror jag inte ett ord på" efter att ha läst utmärkta Hanne Kjöllers lika utmärkta inlägg på söndagens (19 februari) ledarsida i DN.
Det värsta är att jag tror att varenda ord är sant. Hanne Kjöller brukar ha torrt på fötterna. Inlägget baserar sig delvis på en artikel i Axess av journalisten  och författaren Bengt Nilsson. Den har jag inte läst men ska försöka få tag  i den.
Jag har rasat över Johan af Donner tidigare i Eternellen, likaså över anmärkningsvärt höga löner; förre  generalsekreterarens till exempel på 89.000:-/mån. Det känns lite övermaga i en organisation som utövar internationellt bistånd och välgörenhet. Men det är inte nog med det.
Enligt Hanne Kjöller har Bengt Nilsson rest en del med Röda Korset och berättar i sin Axess-artikel om"en kultur som aldrig funderar över kostnadseffektivitet". Själv har Hanne egna erfarenheter från Röda Kors-sammanhang. som inte är särskilt smickrande för organisationen. Hon nämner även flotta lokaler, "överdåd på fältet" med lyxbilar och fester i Dallasstil!!!!! och fortsatt överavlönade anställda.
Jag har jobbat gratis för Röda Korset - på Kupan i Täby - en dag i veckan i åtta år. Nej jag slår mig inte för bröstet - det var ett val. Jag ville "göra något bra", ge lite av min tid till ett bra ändamål. Det var roligt och har inneburit många nya och trevliga kontakter, inte minst bland kupankollegerna och kunderna. Jag är väl medveten om att det finns många andra frivilliga som jobbat mycket längre, mycket mer, mycket oftare och mycket hängivnare - lagt sin själ i frivilligjobbet.
Jag trodde på Röda Korset som organisation. Det kändes så RÄTT.
Men det var då det! Det höll i många år. Men af Donner-historien och höga lönerna naggade förtroendet i kanterna rejält. Det var inte lika kul varken med Kupan och definitivt inte att skramla med bössa eller sälja pocketböcker till resenärerna vid tågstationerna i Täby. Sarkasmerna stod som spön i backen från tidigare vänliga och välvilliga medborgare - "vad faan tror ni, inte tänker jag göda dom där" etc.
Men man glömmer....nej, inte glömmer men lägger bakom sig, tar nya tag. Och så kommer då Hanne K  med sitt inlägg! Påminner om sånt man helst inte vill minnas. Men en nyttig påminnelse - var uppmärksam och var inte så förbaskat godtrogen. Jag ångrar att jag redan betalt årsavgiften. Tyvärr.
Länk: hanne.kjoller@dn.se     

Final - På spåret!

Jag hejar på familjen Haag och Maken på familjen Strömstedt.
Om några timmar vet vi vilka som vunnit.
Heja Haags! Heja Haags!
Jag gillar Strömstedts också, det är väldigt roligt att det är just dom två som också är i final. Strömstedts är mina "nästfavoriter". Ja, faktiskt.
Men Haags. Det är lite speciellt med dom. Kanske för att jag för några år sedan tyckte att Martina Haag var urtöntig. Men det är hon ju definitivt inte. Typiskt förutfattad mening som jag ångrar.
Om det finns en tönt nånstans så är det jag som tyckte så. Sorry, sorry, sorry Martina!
Uppriktigt sorry!    

Dags att komma med det nu! 17.48!!!!

Jag har ju haft hela dagen på mig. Nja inte riktigt förstås. I stället för att önska dig en hjärtans trevlig och härlig dag så får jag istället hoppas att du haft en. Det har jag. Inte extraordinärt fantastisk - men en bra dag. En skön.  Gympa, lång dusch följd av lång och noggrann insmörjning - det behövs minsann - avocado/tomat/ägg/sallads-lunch, lite läsning, "En dag" har absorberat mig flera timmar. Lite feel good du vet. En sån där bok man behöver ibland. Kort shoppingtur till Täbban - hade ingen maskeringstejp och det behäövs till måleriet i morgon förmiddag. Och nu har jag precis blivit klar med min målarläxa - sent ska syndaren vakna gör läxan i sista minuten - ett stilleben med pärlhyacinter en bok och några mandariner. Man får ta vad huset förmår till sina konstverk. Och det var just pärlhyacinter och några mandariner och en bok har man ju alltid. Tomas Tranströmer denna gång - men det syns inte. Maken lagar alla hjärtans-mat och har just bjudits ett glas Passitivo - en rödvinsfavoriterna för närvarande. Det blir majskycklingfilé med fänkål/potatismos så småningom. Luktar gott gör det Nej doftar för all del. Luktar är väl simplare även om det egentligen är samma sak.Hjärtans trevlig fortsättning på Vallentin.      

Liten, mager, krumryggad, sliten, svartklädd,

gulblek, rynkig, tandlös, pigga ljust ljusblå ögon - så såg hon ut fröken Frösén. Kattkärringen kallades hon av somliga, fågelkärringen och duvmamman av andra. Jag kom att tänka på henne en dag när jag fyllde frön i Röda stugan. Dag ut och dag in året runt gick hon runt till olika utfodringsställen för fåglar i min hemstad Strängnäs.Flitigast var hon förstås på vintrarna, de långa, kalla och snörika  på 40- och 50-talen. Då tog hon sig runt med spark med fågelmaten hängande på sparkstyret i en kasse - allsköns rester: brödkanter, ostkanter, gamla äpplen och frön. Duvorna tyckte hon särskilt om. Det var för duvorna hon verkligen ömmade. Det var duvorna hon gärna berättade om.
Fröken Frösén! Ett passande namn. Det var många som pratade med henne. Hon tyckte om att prata och var  faktiskt rolig att lyssna på, berättade gärna historier om sjuka och skadade fåglar som hon speciellt tagit hand om och vårdat, om elaka människor som skadat hennes skyddslingar, hur fåglarna runt huset där hon bodde åt ur hennes hand. Många retade henne, drev med henne, ropade kattkärringen efter henne och jamade i buskarna. Så här efteråt kan jag nog känna lite skam över att jag fnissade med ibland och tyckte att de elaka skämten var lite kul. Många sade naturligtvis också åt henne att sluta mata duvorna, att hon skulle tänka på att "dom skitade ner överallt", men hon brydde sig inte, fortsatte att mata. Urgammal var hon, fröken Frösén, tyckte vi. Men tänker man efter så var hon nog yngre än vad jag är nu. Det känns lite konstigt.  

Oberäkneligt.

Igår - 18,9 på morgonen. Idag - 3,7. Visserligen lite senare, men ändå. Hur fort temperaturen går upp och ner upphör aldrig att förvåna mig. Skillnaden är stor mellan två februaridagar, 15 grader drygt.En stor, strålande måne igår kväll och nu en mulen morgon. Idag kan man med gott samvete vädra ut ordentligt utan att belasta elnätet alltför hårt. Igår bara en liten kortis. Tyst är det, som alltid en lördagmorgon. Skönt att sitta vid frukostbordet med kaffemugg och tidning. Småfåglarna flyger fram och tillbaka till Röda stugan och hämtar jordnötter och solrosfrön, full rusch på frukostbuffén kan man säga. Mest blåmesar, talgoxar och mina favoriter - koltrastarna. Har försökt fotografera matorgierna, men dom små rackarna är skygga som attan och lyfter snabbt så fort jag visar mig. Vid det här laget tycker jag att dom borde fatta att det är jag som bjuder på frukost, lunch och middag och åtminstone stanna tillräckligt länge för ett kameraknäpp.  

April, april.....

Ja, det skulle man kunna tro.
Stockholmspolitiker med Stella Fahre i spetsen kräver på fullt allvar att det ska finnas utrymme för cyklar i de nya T-banetågen!
Visst låter det som ett aprilskämt!? Men nu är vi bara i februari så det är väl allvar då.
Cyklar i T-banan? Är det inte nog trångt som det är? Visserligen är inte jag ute särskilt ofta mitt i högtrafiken, men det händer och jag kan lätt föreställa mig hur det skulle bli om en massa cyklister skulle ha med sina fordon ombord på tågen. Cyklisterna är ju inte precis särskilt hänsynsfulla - jodå det är miljövänligt med cykel - men som trafikanter är det många som "äger gatan" och bär sig åt lite hursomhelst. Ofta hursomhelst faktiskt.    

Hur är det med räkneverket?

Räknar det verkligen rätt? Inte för att det spelar så väldigt stor roll, men plötsligt har jag flera hundra färre "besök" på Eternellen än jag hade i förra veckan. Och det är ju lite konstigt. Även om jag inte är särskilt bortskämd med kommentarer så vet jag att det är ganska många som läser. För några månader sedan hade jag haft nästan 10.000 besökare och plötsligt var det nere i drygt 4000. Sedan dess har det rusat upp - och nu sedan någon vecka tillbaka igen med ett par hundra.  

Svårt att inse.

I veckan som gick fick jag ett brev från min husläkarmottagning. "Erbjudande om Hälsosamtal i hemmet" stod det i rubriken.
Fortsättning: "Som en del i vårt hälsofrämjande arbete för alla 75-åringar ingår att kostnadsfritt erbjuda Dig ett Hälsosamtal i hemmet med distriktssköterska."  Tanken med samtalet är att jag i lugn och ro ska få tillfälle att diskutera frågor rörande min hälsa. Och "reflektera" står det. Och inom två veckor kommer jag att bli uppringd av en distriktssköterska för att avtala tid för Hälsosamtal. Ja, varför Hälsosamtal med stor bokstav kan man undra. Nej, det var lite småtaskigt sagt, men jag kan inte rå för att jag är lite petig ibland när det gäller skrivna ord.
Visst! Jag har hört talas om det där under min nu ettåriga karriär som ersättare i socialnämnden. Och tyckt att tjaa , det är väl ett ganska bra initiativ från kommunen. Ja, det är kommunen som ligger bakom. Ett sätt att bry sig om. Rentav förebygga - kanske. Få koll på hur 75-åringarna mår - vi blir ju fler och fler som så småningom kanske behöver hjälp av olika slag.
Sjuttiofem?
Rätt ok, då börjar man ju bli gammal, tyckte jag. Då!
Jag hade inte en tanke på att jag hörde till dem som redan året därpå skulle diskutera och reflektera med hjälp av distriktssköterskan!!!!
Då relaterade jag till tidigare generationer!
Till mormor och morfar, till mina fastrar och farbröder.
Till och med till mamma och pappa där den förra var trött i kroppen men otroligt ung i huvudet och den senare utrustad med en kropp som orkade med precis vad som helst men var mindre alert i övrigt.
Och nu är jag där. Men inte förrän till sommaren vill jag påpeka.
Är det verkligen angeläget att träffa en distriktssköterska och på en fyrstegsskala berätta om hur jag har det med orken, mitt humör, hur trött jag är, om jag är isolerad och ensam, hur jag sover, om jag har yrsel, hur magen sköter sig, om jag besväras av värk och smärta och om jag har svårt att röra mig? Det känns inte så.
Men visst, jag ska ta emot syster Christina i mitt hem. Det kanske är bra - jag har hört snusförnuftiga kommentarer som "det är dom som inte tror att dom behöver stöd och hjälp som faktiskt behöver det bäst"!
Hör jag till "dom"? Till dom som inte begriper sitt eget bästa?
Hur som helst med den saken, det kan alltid bli en intressant upplevelse att träffa syster Christina.