Mitt förhållande till rökning.

Har jag något över huvud taget?
Det är klart jag har.
Nej jag röker inte.
Då menar jag att jag inte röker varje dag, varenda vecka, varenda månad, år ut och år in.
Men det händer. Jag kan köpa ett paket när allt känns hispigt, när jag är lite hispig av en eller annan orsak - irritation, oro, resfeber, lite nedstämdhet. Då står jag på altanen och röker slut på paketet - nej inte på samma dag så klart, det tar flera dagar - men sedan dröjer det veckor och månader tills nästa gång. Och jag är inte minsta sugen. Tillsammans med väninnan M tar jag också en cigarrett - det hör till liksom. Hon röker och jag gör henne sällskap när vi pratar lite mer förtroligt. Då kan vi gå ut och vädra våra tankar till en cigarrett. Likaså tar jag en när jag träffar Trean, som bjuder mig på en till drinken före maten. I sällskap med Fyran blir det också en och annan när vi ses några dagar ett par gånger per år. Så mitt förhållande till rökning är ganska gott. Men jag tycker definitivt inte om att Trean och Fyran röker, det gör jag verkligen inte. Jag önskar att båda kunde sluta, jag är rädd om dom.
Varför skriver jag om det här? Ja, det kan man verkligen undra, det bara dök upp.