Oh, my God!

Oh, my God! Så skriker man i alla TV-program när något oväntat inträffar. Oh, my God!
Och "oh my God"
säger jag när jag tittar i min dubbla pallkrage där potatisen frodas - du kanske såg bilden häromdagen. Och nu är den dubbelt så hög. Potatisblasten. Undrar om växtkraften räcker till de små goda knölarna - utlovade till midsommar - eller om blasten tar allt.

Och oh my God så jag ser ut!
Jag försäkrar att man kan skrämma små barn med mig.
Lik en ovanligt anskrämlig neanderthalare sitter jag här och knackar dator. Jättesvullen utstående överläpp och sned uttänjd näsa.
Liten operation i överkäken är orsaken. Och jag var ordentligt informerad om att det skulle svullna, men sååå SVULLEN kunde jag inte ens tänka mig. Det ska släppa efter några dagar försäkrade den snälle kirurgen, så jag oroar mig inte ett dugg. Och något ska man ju ha ibland. Jag hör tacksamt till de förskonade, peppar, peppar. Men riktigt kul är det inte. Kanske jag blir vidjesmal på kuppen - det är rätt svårt att tugga - men det blir man väl inte på 3-4 dagar. Annars skulle det vara en liten bonus.