Självstunder är sköna. Inte så att jag inte tycker om att vara tillsammans med andra, det gör jag verkligen. Men jag behöver också självstunder. Stavgången nästan varje morgon är en sådan. Bara jag, naturen och stavarna, som hjälper mig att gå rakryggad och hålla en rask och rytmisk fart. Och man tänker så bra. Nej, jag gör inga anspråk på stora och högre tankar, utan vanliga vardagstankar om sådant som rör mig och mitt, min familj och mina vänner som alla är så viktiga i mitt liv. Småsaker som:
- maskeringstapen jag glömt att köpa till dagens måleri,
- midjeringarna som skvalpar trots ihärdiga promenader,
- att jobbet på Kupan blir bra även när otroligt omtyckta A.A. slutar - ska träffa nya chefen för första gången imorgon,
- resan till Skåne om några veckor - härligt,
- makens gikt - men den blir väl bättre,
- belöningen framöver när det är tillräckligt varmt att hoppa i vattnet efter stavgången,
- tandköttsoperationen i juni - inget kul att tänka på, men något ska man ju ha som är trist,
- ska vi hänga med M o G till Spanien i september,
- ska jag önska mig parasoll till altanen i födelsedagspresent,
- så vackert det är och så bra jag mår, och så bra vi har det, o s v.
- hur ser en "vanlig människa" och "vanligt folk" ut och hur är hon/dom/vi? Men det tål verkligen att tänka på. När jag vet ska jag tala om det.
Och sedan blir det dusch, yoghurt med solros- och pumpafrön plus torkade bär. Te förstås. Eller kaffe. Och tidningen. Färdig för en ny härlig dag. Ser fram emot att M och L kommer på middag.
Skaldjurspatén och örtagårdssåsen är klara, och marängen till pavlovatårtan.
Och städat har jag gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar