Maken fyller 73 i morgon!

Hur är det möjligt?
73 år!
Vi var 24 när vi så smått blev ett par och 22 när vi träffades.
I 10 dagar varje år är jag hans unga hustru. Sedan är vi lika gamla/unga igen. Nej gamla. Känns fel, men rätt. Gamla! Vi? Inte då. Men jo!
Oh, my God! som dom säger i amerikanska TV-program. Det är 50 - femtio - år sedan vi sågs första gången!!!
Jag minns att jag tyckte att det var otroligt att människor - mamma, pappa, släktingar etc - kom ihåg en massa saker som hänt för 50 år sedan. Och dumt nog tyckte jag också att det var fullkomligt ointressant. Det var nuet som gällde. Varat!
Men det är lätt att minnas! Och inte det minsta ointressant. Ändå är det bara en bråkdel man/jag kommer ihåg. Massor av saker som jag aldrig trodde var möjligt att glömma - är just glömda. Märkligast av allt är att saker jag själv minns tydligt - om än inte i detalj - numera är HISTORIA.
Historia?
Jag? som var ett år yngre än mina klasskamrater och därmed yngst i alla sammanhang under många år.
Det var då det! Nu är det länge sedan jag var "yngst" någonstans.
Kom ihåg! Ungdom är något som tar slut ganska snabbt!