Födelsedagsbarn badar i sjugradigt vatten.

Lyckligtvis fyller jag inte år den 28 april som goda grannen C. Traditionsenligt tar hon sitt första dopp varje år på sin födelsedag. Det spelar ingen roll om isbitarna skvalpar omkring. Isigt var det inte idag, men bara 7 grader!!!! Baddräkten hängde på tork på altanen som bevis när vi drack födelsedagsbubbel. C kan ju ha fuskat, men jag tror henne.
Eternellen lovar och svär: jag ska ta mitt första dopp senast den 10 juni - min födelsedag. Och därefter varje dag hela sommaren.

Strålande morgon - och lite grodor och paddor.

Om man nu överhuvudtaget kan gradera strålande mornar, så måste denna vara en av de allra mest strålande.
Ensamma, elaka svanen guppar stillsamt på blankt vatten.
Blåaste himmel speglar sig i ytan. Stranden på andra sidan viken likaså, en knivskarp spegling. Gräset grönskar. Krokus brer ut sina gula, lila och vita kronblad. Snödropparna hänger med sina snövita tunga huvuden. Vitsipporna - mina älsklingar - brer ut sig, miljoner av dem och alla lika vackra. Blåsippsbestånden ökar - ljuvliga är dom i olika blå och rosaröda kulörer. Beror det på den ihärdiga mångåriga fridlysningen att det finns så många? Ökningen märktes redan förra våren, men i år.....
Koltrastarna sjunger i Hägernäsdjungeln, hackspettarna klapprar på som sjutton.
Små ynka knoppar på några buskar, snart grönskar allt.

Häromkvällen var det padd- och grodafton. Det hade börjat skymma. Rätt svalt och fuktigt i luften. A och jag var ute på en kort kvällspromenad. Först såg vi en och sedan en och sedan tre och sedan två sedan en ...... aldrig har vi sett så många på en gång. Vi fick se upp så vi inte trampade på eller sparkade till någon. Några rörde sig, andra satt blickstilla. Vi räknade. Fick ihop 15, då vände vi eftersom dom var svåra att se på vägsträckan där gatlyktorna slocknat. På hemvägen tappade vi räkningen, det satts och skuttades överallt. Varken A eller jag vet någonting om grodor. Men det verkade som om alla hade vaknat upp samma kväll efter sin vintervila - om dom nu har en sådan - och gett sig ut på vift. En märklig upplevelse, men naturen är ju förunderlig.
Sedan den kvällen - nio dagar sedan - har vi inte sett en enda. Jo en enda, men den simmade i bäcken.

Världsbokens dag och Rödakors-kampanjen Rädda mammorna.

Idag är det Världsbokens dag, som vi på Röda korset i Täby har uppmärksammat genom att i arla morgonstunden sälja pocketböcker och barnböcker på några av Roslagsbanans stationer. Insamlingen är riktad mot kampanjen Rädda mammorna. Med Rädda mammorna vill RK uppmärksamma dels hotet mot alla kvinnor som drabbats av krig och konflikter, dels mot deras enorma vilja och styrka att skydda och hjälpa sina familjer. Pengarna går till förbättrad mödravård och till behandling av mammor och barn med svåra krigstrauman samt att återförena familjer som splittrats i krigens kaos.
De allra flesta resenärerna på "min" station denna morgon - och det vill jag verkligen poängtera - var glada, trevliga, vänliga och positiva. Särskilt de lite yngre. Många köpte böcker, somliga - faktiskt ganska många - betalade lite extra eller lade pengar i bössan. Billigt var det och bara fräscha böcker - 5 kronor för pocket och barnböcker för 10 - 30 kronor.
Men vi fick också några ordentliga påhopp.
Nr 1 - solbränd äldre herre, som av gångkläderna att döma inte varit särskilt lågavlönad - hade säkert aldrig sagt "hälften räcker" till ett generöst löneerbjudande - ondgjorde sig över Bengt Westerbergs omdiskuterade arvode: inte ett öre till en sådan organisation.
Nummer 2 - också lite äldre man - tänkte verkligen inte "sponsra" af Donner. Men han köpte i alla fall en bok pm Pelle Svanslös för han hade ett barnbarn som hette Pelle.
Nummer 3 - äldre herre med stor, blank, vit Audi - kunde inte tänka sig att skänka en slant till en organisation som höll sig med kriminella anställda. Däremot var han både otrevlig och fin på att sprida galla över oss frivilliga. Och det kan jag försäkra - vi tycker verkligen inte att det af Donner gjort är särskilt bra.
Nummer 4 - äldre herre han också - trodde inte ÖVERHUVUDTAGET på välgörenhet och särskilt inte på RK.
Visst alla har rätt att tycka vad dom vill, men man blir både ledsen och arg.

Eyjafjallajökull är på gång igen.

Naturen är facinerande och mäktig.
Vi rår inte på den.
Häftigt och skrämmande.
Spjutspetsteknik mot våldsamma naturlagar finns inte.
Vi är i händerna på något större.
Vi känner oss små inför det oförutsägbara.
Lite bra rentav, lite nyttigt att inse att vi inte behärskar allt.
Vulkaner kan man inte stänga av.
Inte ens om man har en "teve som är hådereddy".

Jag har ingen ordning på mina sladdar och kablar.

Jag vet faktiskt inte vad som är sladd och vad som är kabel eller om det är samma sak. Avskyvärt är det i alla fall detta ormbo av sladd/kabel som ligger i en korg bakom datorn. Törs inte röra röran. Risken finns att dom hoppar ur och att jag då inte kan plutta i dom på rätt ställe. Och vad händer då? Datorhaveri kantänka. Och det kan bli dyrt!
Jag närmar mig ormboet med största försiktighet. Lika försiktigt flyttar jag ut det fruktansvärt fula datorbordet - maken tycker tyvärr att det är ett utmärkt bord - och dammsuger med andan nära nog i halsgropen bort dammtussarna som älskar att lägra sig just där.
Nej, självklart inte i halsgropen - på golvet bakom fula bordet och i sladdkorgen naturligtvis.
Och det vet man ju; damm lägger sig överallt och speciellt på ställen som inte är så lätt att komma åt.
Vad ska jag göra för att slippa röran?
Jag har kollat på fiffiga saker, påstått fiffiga saker som ska råda bot på trasslet.
Men jag fattar inte hur jag ska göra.
Inte maken heller, han tycker dessutom att trasslet inte är ett problem. Inte direkt i alla fall. Vad han nu kan mena med det.
Men annars är det en strålande morgon - kanske jag ska strunta i ormboet och gå ut.

Dagens kommentar till askmoln och flygstopp.

Informationschef (tror jag) på Arlanda, ganska trött och uppgiven i en teveintervju:
"Ja, man kan ju inte bli förbannad på en vulkan, det hjälper ju inte mycket."

Jordbävning och askmoln tränger ut Tiger och Elin!

Tänk att det behövs en fruktansvärd jordbävning och mängder av dödsoffer i Kina och ett vulkanutbrott på Island och ett enormt askmoln över Europa för att tränga ut Tiger Woods och hans svenska Elin från löpsedlar, tidningsskriverier och teveinslag.
Visst är det skönt att slippa familjen Woods och särskilt Tigers sexliv några dagar.
Vad har vi med det att göra överhuvudtaget? Det är sjukt att göra något så stort av en ren privatsak - gottandet i kändisars privatliv. Vem bryr sig kan man undra? Och varför? Uppenbarligen och tyvärr väldigt många med tanke på utrymmet historien fått i media. Och nu även i Eternellen!!!!

Lite fram och tillbaka med våren och så har vi askmolnet.

Ena dagen värmer solen den andra kyler vinden och lätt snöblandat regn. Det är väl så det brukar vara i vårtider, men det är ju det där varma, soliga, fräscha man mest tänker på i
vårsammanhang.
Skatboet i lindens topp verkar inflyttningsklart men paret som byggde har jag inte sett röken av på flera dagar. Årets första humla surrade förbi fönstret en soldag, såg lite dammig och tilltufsad ut men pigga surret var det inget fel på. Ljuva blåsippor smyger sig upp i backarna och även vitsipporna, mina älsklingar, tittar upp försiktigt för att snart översvämma markerna. En sädesärla såg vi på dagens promenad och strandskatan har andra sett, men tyvärr inte jag.
Och så har vi isländska vulkanutbrottet och askmolnet - inte precis något vårtecken - som breder ut sig och lamslår flygtrafiken i nästan hela Europa. Skulle åka till London i morgon men har avbokat. Lite trist är det. Men inget att göra åt. Och det kan dra ut på tiden. Kvällstidningarnas löpsedlar exellerar förstås i hotbilder och domedagsprofetior för flyget.

Viken är öppen och isen borta.

Den 18 april går isen bort. Trodde jag!
Fel, fel, fel!
Underbart att se vatten igen, fem dagar tidigare än tippat.
Solen och vinden jobbar på. Samarbetar och tär på sorbeten i strandkanten
Ensamma, elaka svanen tillbaka, lite välkommen han också.
Fågelsång och hackspettshack ljuder i Hägernäsdjungeln
Tussilagon prunkar i vägkanten, snödroppar och krokus i rabatterna
Penséer - underbart mörkt vinröda - som sammet glöder på trädgårdsbordet.
Ännu en vår, det tackar man för.

Fokus i fokus!

Fokusera för sjutton på det mesta! Är det att fokusera?
Att sätta i fokus. Har just tittat på en halvtimme Förkväll i TV4 och fick då lära mig - om jag vill vara rätt i vår och sommar - att FOKUSERA på en förfärlig massa.

solpuder - om jag du vill känna mig riktigt fräsch - och lite rouge på kindens högsta punkt,
solglasögon - gärna dyra för flera tusen - där hann jag inte riktigt med,
stora smycken - gärna blaffiga - en del faktiskt både roliga och läckra,
skitfula styltskor med klunssulor och små löjliga strumpor därtill - gärna korviga,
hattar - OCH DOM VAR SNYGGA,
dutta på läppstift med fingret och stryka över med läppglans (såvitt jag förstod),
väskor - gärna mönstrade och stora,
silver med sådär 7 hekto på ena handens fingrar och 2 kilo runt armen. "Så jävla fräckt" enligt en av programledarna. "Less is more" gäller inte längre.
Och har du breda höfter - se då för guds skull till att du fokuserar på utställda byxben och på överkroppen!
Visst, det är säkert rätt.
Vem orkar fokusera på så rysligt många detaljer? Det är inte nytt mode och nya trender jag är ute efter. Det är själva orden fokus, fokusering, fokusera. Så tröttsamma att höra och läsa i alla sammanhang.

Drottningoffret.

Sugen på spännande och intressant läsning?
Läs Drottningoffret av danska Hanne-Vibeke Holst!
Otroligt bra från första till sista sidan. Det är inte precis vanligt när man läser en tegelsten på över 600 sidor. Då tycker i alla fall jag att det är mycket som går på tomning. Faktiskt har jag bestämt mig för att inte läsa en bok över 300-400 sidor. Men nu är jag glad att jag föll.
Drottningoffret har allt man kan begära av en samtidsroman.
I två dagar har jag varit förlorad för världen, helt uppslukad. Knappt ätit.
Daglig långpromenad har jag inte missat. Men jag har skyndat mig.
Och nu är maken också förlorad - i läsning.

Yrsnö Annandag påsk! April, april!

Riktigt aprilväder. Tätt, tätt snöar det sedan 08.00 då jag klev ut genom porten med mina stavar och iförd träningskläder. Vände och hämtade tunna kinesiska anoraken. Inget kan hindra en käck idrottstyp, så ut igen! Kom hem genomblöt efter en timmes rask promenad. Skönt var det trots att anoraken inte är speciellt skyddande. Optimistisk som jag är så hade jag hängt in min älskade orangea regntåliga och täckfodrade jacka så sent som igår. Duktiga Eternellen! Jag är nöjd med mig när jag trotsar väder och vind. Vi eterneller är ett segt släkte, som inte bangar ur i första taget. Jo ibland - om sanningen ska fram. Varm dusch och nyttig frukost ökade välmåendet. Och lite korord i favorithörnan.
I övrigt har påskvädret varit alldeles strålande. Snön hade gått bort sånär som på de höga och sandbemängda drivorna som är hopsamlade här och där. Hade till och med varit ute i lågskor. Drömskönt efter lång vinter i bastanta kängor.
Härliga sillar, lagade av J och J, på påsksfton följda av C:s finfin najadlax och grönsaker i senapssås. På påskdagen min mycket generöst vitlöks- och rosmarinspäckade lammstek - som alltid blir god, och särskilt när lammet kommer från Haga - och A:s ljuvliga chokladdessert, som är en klar kaloribomb. Men annars var det ju bara nyttigheter.
Läsbra: Drottningoffret av Hanne-Vibeke Holst. Välskrivet och oerhört spännande - politiskt maktspel, kvinnor som tar plats, smygande sjukdom, en verklighet med terroristhandlingar, demonstrationer, utlänningshat och obehagliga samhällsgrupperingar. Och lite kärlek.

Minsann, det snöar fortfarande.
Tillbaka till Hanne-Vibeke med gott samvete.

Det som göms i snö....

......kommer upp i tö. Visst är det så.
Hundlort till exempel. Det är lite märkligt att så fort det kommer lite snö är det helt ok att strunta i att plocka upp efter sitt husdjur. Jodå, det finns många som slarvar annars också, men det är mycket tydligt på vintern. Då syns ju högarna i snön ganska tydligt, och döljs när det kommer en nya snöcentimetrar. Men dom ligger kvar där och blir geggiare och geggigare.
Dåligt, dåligt, dåligt.
Har du hund så SKA du plocka upp.
Din hund är DITT ANSVAR.
Ingen ska behöva trampa i DIN hunds avföring.
Och det spelar ingen som helst roll om du har en stor hund eller en pytteliten.
Skit är skit oavsett storleken på högen. En liten hög är inte på något sätt gulligare än en stor, om någon - och det verkar ju så - tycks tro det.
Häromdagen hörde jag talas om en man som resolut tagit en hink och gått ut och plockat upp allt som kommit upp till ytan i snösmältningen.
Ja, han har hund själv.
Ja, han plockar alltid upp efter sin hund.
Två hinkar på en ganska kort sträcka, 200-300 meter sådär.
Duktiga och beskäftiga Eternellen har inte egen hund, men tar hand om svarta Signe lite då och då. Javisst, det är väl självklart att stoppa påsar i fickorna och plocka upp.
Ibland får man dingla omkring med påsen en stund, men rätt vad det är dyker det upp en papperskorg.

Långfredag

När jag var barn, under hela min uppväxttid faktiskt, så var långfredagen årets absolut tristaste dag. Allt var stängt. Inget fick man göra. Att gå ut och leka var det inte att tänka på. Läsa en bok uppkrupen i ett hörn kunde man göra förstås och gå promenad med pappa. Ändå kommer inte jag från något speciellt hängivet religiöst hem. Mormor möjligen. Hon tyckte i alla fall inte att det var lämpligt att barn var ute och lekte den dagen. Och jag tror att både mamma, pappa och morfar tog oftast hänsyn till hennes åsikter - hon hade ett svagt hjärta och skulle inte uppröras. Och kanske alla tre tyckte att det var skönt med lite stillhet.
Faster Gerda - stränga damen i pappas syskonskara - klädde sig i svart klänning och svarta strumpor den dagen och ansåg att barn skulle hålla sig i stillhet. Det tyckte hon alltid i och för sig, så det var ingen större skillnad. Barn skulle uppföra sig ordentligt och inte flamsa omkring. På radio - TV fanns inte på 40-talet - spelades stilla musik och övriga program var av det allvarliga slaget och radioteatern slog till med någon ursorglig pjäs. På bio kunde man gå och se Tro, den var antagligen barnförbjuden, jag såg den aldrig men jag vet att den var allt annat än rolig och spännande. Och maten på långfredagen - riktigt äcklig - stekt salt lax med kokt potatis och korintsås.
Det är längesedan allt det där och tack och lov är det inte så strängt längre.
Och beträffande den salta laxen med korintsås har jag definitivt ändrat uppfattning. Gott är det.
Och jag bär gärna svart!!! Inte bara på långfredagen.