Alldeles blankt var det. Där stod jag i tosdags vid bankomaten och hade totalt glömt koden. Pinsamt och katastofalt på en gång. 70 kronor i plånboken och det är inte mycket när man ska helghandla. Visserligen inte just i det ögonblicket, men dagen därpå. Tre försök, sedan försvinner kortet, det visste jag ju. Och två försök hade jag gjort. Någonstans har jag gjort en notering - utifall jag skulle glömma - men var hade jag heller ingen koll på.
- Lugna ner dej, det kommer tillbaka. Sånt händer faktiskt, sa Anne tröstande.
- Lugna ner dej, det kommer tillbaka, sa Charlotte flera timmar senare och de eländiga fyra siffrorna fortfarande inte "knackat på". Bara Alzheimer! Jag testade mej själv med koden till ICA-kortet, och den var också väck! Näst intill PANIK! Däremot kom jag ihåg Malins förskräckligt långa telefonnummer, som jag i vanliga fall alltid måste slå upp.
Nattens goda sömn gjorde sitt till - jag kunde både bankomat- och ICA-kod när jag slog upp mina gröna. Det kom tillbaka. Sömn lugnar ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar