Förr är OK. Men förr i tiden? Jag har just läst en liten beskrivning av en dagsutflykt där det bl a står så här: "Maten serveras i en miljö med gamla saker, allt ifrån farmors hemgiftssoffa till det gamla isskåpet som användes förr i tiden."
Vi upplever ju ord och uttryck lite olika. I mina öron låter "förr" som ganska länge sedan, men "förr i tiden" - ja det är för mej evigheter sedan. Himmel och pannkaka, jag har ju varit med om isskåp så då måste ju även jag vara en del av "förr i tiden". Och det är väl ändå inte möjligt? Eller?
Det var det jag plötsligt blev varse. Född 37 och födelsedag idag - men förr i tiden????
Vi hade isskåp hemma i mitt föräldrahem en bit in på 50-talet faktiskt. Det hade de flesta. Kanske inte de som bodde i nybyggda hyreshus.
Pappa sålde is! En ganska blomstrande business på den tiden. Han hade ett bryggerinederlag och kunde även leverera kyla till sina drycker, både till butiker, hotell/restauranger och hushåll. Naturligtvis var det inte bara drycker som förvarades i isskåpen, där hade man också alla matvaror som behövde ligga kallt. Isen varvades med såg spån och förvarades i en stor ladliknande byggnad - jag minns den i alla fall som mycket stor.
Sommarheta dagar var det svalt och skönt att gå in där och svalka av sig. Men bara en liten stund. Stannade man längre frös man ordentligt.
Isen togs upp i Mälaren, sågades i stora block och kördes hem på flakvagnar dragna av hästar. Milda makter det ÄR ju förr i tiden. Och mamma kokade kaffe - eller vad det nu var under ransoneringsåren - och bredde smörgåsar i långa banor till hungriga och hårt arbetande isupptagare.
Allt har ett slut - isskåpen blev färre och färre. Pappa slutade med isen och mamma fick kylskåp - stort, bländvitt, flott. Såååå modernt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar