- Vilken jättesöt klänning du har!

Det var min frisör som fällde denna positiva kommentar när jag slagit mej ner i stolen för att bli ompysslad av hennes flinka händer.
- Tack, kul att du tycker det för den är verkligen urgammal, svarade jag - inte helt van att bli uppmärksammad för mina kläder precis.
Hur den ser ut? Jo, en småblommig 2-delad kortärmad sak i tunn, krinklad, slankig bomull möjligen med lite inslag av siden. Sval, skön, älskad, väl använd. Köpt någon gång i slutet av 80-talets andra halva har jag räknat ut. En av mina arbetskamrater kallade den för examensklänningen - ja tyget påminner om det som 40-talets skolflickor fick till skolavslutningen.
Jag hör inte till dem som samlar i garderoberna, men just den här har jag inte kunnat skiljas ifrån. Och synd vore väl det eftersom den är fullt användbar även om den inte sitter fullt så löst som förr. Modern idag dessutom.
En annan älskling hänger också kvar.
Tack och lov! För jag har haft lite problem med vad jag ska ha på mej på en konfirmation i juli. Som du kanske förstår så hör jag inte till kläddesignernas favoritmålgrupp och har lite svårt att hitta något som passar mej. Och inte minst min kassa. Dessutom är jag ingen passionerad shoppare längre. Den - klänningen - är från 1987. Och det är jag säker på eftersom det var året då vi gick på en massa 50-årsfester. Klänningen köptes till ett sådant tillfälle. En liten svart 20-talsinspirerad sidensak från Laura Ashley, snällt urringad, ärmlös. Den blir perfekt med min knallrosa kavaj - den är bara fem år - och en svart stråhatt från Kupan.
Är inte det kolossalt passande för en gammelmoster? Nästan chic skulle jag vilja säga.

Röda Korset har lurats på pengar!

En högre tjänsteman sitter häktad. Omhäktad till och med, så det är ingen nyhet för dagen jag kommer med. Men jag kom just att tänka på det och blev lite arg. Igen!
Hur kan man göra något så lågt som att sno åt sej pengar från en organisation som Röda Korset, vars uppgift är att hjälpa nödställda och hjälpbehövande i hela världen? En tjänsteman med position i en organisation som Röda Korset har dessutom ordentligt betalt för sitt arbete. Vilken ynklig liten skit - jag kan inte bättre säga.

Vilken helg - sol och värme från morgon till kväll!

I morse var vattenytan lika spegelblank som vinterns otroliga glansis. Och så har det varit hela dagen, en liten eftermiddagskrusning bara, knappt märkbar. Vår altan med "medelhavstema" står i full blom - lavendel och vita rosor prunkar, och buxbomen har börjat växa. Tänka sej, efter fem år!
Mitt älskade olivträd - som tycktes trivas ganska bra med mej i tre år - tynade bort förra året och har inte förnyats. Det är svårt att härbärgera olivträd under vintern. Ljust, svalt och frostfritt ska det vara och det kan vi tyvärr inte ordna. Det stod vid altandörren men jag antar att det var för varmt i rummet trots att maken ofta klagade på att jag rättade innetemperaturen efter olivträdets svala behov och inte efter hans krav på 20 grader sådär. Han frös rätt ofta, stackars man. Men för ett olivträd får man ju offra sej lite. Men det hjälper inte alltid.

Nu - just nu - kom kvällsbrisen, den sveper runt ordentligt. Tidigare under juni har minsta fläkt sänt rysningar genom kroppen, men nu är det bara skönt. Vårt eleganta svanpar gungar rätt ordentligt därute på böljorna.

Doppen flera - varje morgon!

Så härligt det är, men vattentemperaturen är oerhört föränderlig. Ena dagen pålandsvind och omkring 18 grader. Och då blir det simtur fram och tillbaka till udden. Nästa dag frånlandsvind och 15 grader - och bara några simtag. Extraskönt att bada är det de dagar när jag stavgått raskt i en timme. Då känns doppet som en belöning. Men promenaden är också skön. Och just nu går det väldigt bra. Ingen formsvacka här inte! Meningen är motion och att ett och annat kilo ska rasa och att midjevolangerna ska försvinna. Ännu så länge märks ingen skillnad varken i spegeln eller på vågen.
Vattnet i vår vik ser lite brun ut i år, inte lika klart som det brukar. Men det skiftar ju.
Eller är det inbillning?
Miljöhot och havsdöd är minst sagt oroande.
Vad har vi gjort med vår vackra planet? Måtte vi kunna rätta till det.

Har de ljuvliga, rosa nyponrosbuskarna någonsin blommat så överdådigt som i år?
Och flädern är lika generös den med sina gräddvita honungsdoftande klasar.

Årets första morgondopp!

Årets första dopp över huvud taget, om man bortser från allt simmande på Kanarieöarna i Atlanten i mars. Skönt och härligt uppfriskande, 18 grader och kav lugnt. Så sent har jag väl aldrig startat badsäsongen, men det har blåst så hårt i vår vik och regnat så mycket. Och under 15 går jag inte i - möjligen om solen gassar.
Mindre härliga var soporna som "badgästerna" lämnat efter sig på stranden längre bort från vår badbrygga. Och att fåglarna får tag i picnicresterna gör inte saken bättre. Tänk att det ska vara så svårt att trycka ner soporna ordentligt i tunnor och papperskorgar eller ta med dem hem om det är fullt.
Gnällkärring igen!
Och vad hjälper det? Du som möjligen läser det här lämnar väl varken ölburkar, glasflaskor, plasttallrikar, matrester, fimpar, papper, äggskal, engångsgrillar, tomma godispåsar, cigarrettpaket m.m efter dej.
Eller!!!! Är du en sådan som tycker att andra kan plocka upp efter dej? Men det kan jag väl aldrig tro!

Känner mej blåst på försommaren.

Blåst, blåst, blåst....... och regn. Ofta samtidigt. Mer än halva juni har gått. Midsommarafton i morgon och jag har ännu inte tagit mitt första dopp. Badkruka är jag definitivt inte men det känns inte särskilt lockande att hoppa i när vattnet håller 10 grader. 15 går an men gärna lite mer. Och det ska vara varmt och skönt när man kommer upp. Jag behöver kanske inte den där nya baddräkten som jag tänkt köpa. Och tur är väl det - en baddräkt kostar skjortan! Åtminstone i butiken på Nybrogatan som jag dök in i i förrgå.
1500:- för en baddräkt!!!! Snygg skärning för en inte helt ungflicksslank kropp d v s en baddräkt som dolde mindre snygga delar runt midja och mage.
Jo, det finns nog billigare.
Men jag tappade lusten.
Shopping är över huvud taget inte särskilt lustbetonat längre - och då tänker jag inte bara på priserna. Jag tillhör för det mesta inte målgruppen! Och jag har inte tålamod att leta.
Fy så gnälligt de här blev!

Stavarna får stå kvar vid dörren idag!

Ingen långpromenad, det hällregnar. Verkligen hällregnar, väcktes av smatter på rutan och så håller det på. Egentligen är det skönt att kura inomhus, även om hurtbullen på min axel envist påstår att det inte finns något dåligt väder bara olämpliga kläder.
Häromdagen var det en mycket trevlig man på tv - expert på bondepraktikan och liknande -som sa så här ungefär: Om man kan se en blå ruta på himlen, som är tillräckligt stor för att räcka till ett par blåbyxor då kan man räkna med att det lyser upp på eftermiddagen.
I dag fanns det ingen blå ruta som räckte till en ficka ens.
Men man kan ju blogga en stund i stället, fortsätta med morgontidningen, läsa några sidor i "Väninnan" ELLER starta ett projekt som jag länge funderat på men inte känt större lust för - STÄDA BOKHYLLORNA. Jag ska ha en överläggning med mej själv.

Minneslucka? Lugna ner dej!

Alldeles blankt var det. Där stod jag i tosdags vid bankomaten och hade totalt glömt koden. Pinsamt och katastofalt på en gång. 70 kronor i plånboken och det är inte mycket när man ska helghandla. Visserligen inte just i det ögonblicket, men dagen därpå. Tre försök, sedan försvinner kortet, det visste jag ju. Och två försök hade jag gjort. Någonstans har jag gjort en notering - utifall jag skulle glömma - men var hade jag heller ingen koll på.
- Lugna ner dej, det kommer tillbaka. Sånt händer faktiskt, sa Anne tröstande.
- Lugna ner dej, det kommer tillbaka, sa Charlotte flera timmar senare och de eländiga fyra siffrorna fortfarande inte "knackat på". Bara Alzheimer! Jag testade mej själv med koden till ICA-kortet, och den var också väck! Näst intill PANIK! Däremot kom jag ihåg Malins förskräckligt långa telefonnummer, som jag i vanliga fall alltid måste slå upp.
Nattens goda sömn gjorde sitt till - jag kunde både bankomat- och ICA-kod när jag slog upp mina gröna. Det kom tillbaka. Sömn lugnar ner.

Mannen i mitt liv sedan 48 år

har lagat och bjudit mej på födelsedagsmiddag - lammfilé med chevreost och sparrisrisotto - mycket gott - och sin egen födelsedagspresent en underbar Chianti Classico. Härlig jordgubbstårta garnerad med silverkulor design Charlotte avslutade måltiden. Och fin present ficka jag av döttrarna - elektrisk kaffekvarn - så nu kan jag bjuda på espresso lite oftare. Mycket enklare än att mala för hand.
Inte nog med det. Vänta bara, jag kommer att bli vackrare. Med olivbaserat och inte "because I´m worth it. Spänstigare hud och glansigare hår!!!!! Och visst är jag worth it! Alla förbättringar mottages med tacksamhet. Det behövs, det kan jag ju se själv, särskilt i spegeln på mornarna. Det är då förfallet är som tydligast. Men vadå, jag tycker att det ska synas att man levat.

Du kanske skulle kalla dej för istiden i stället för eternellen!

Så säger en av mina döttrar - milt överseende - p g a inlägget "Från förr i tiden" nedan.
Ligger kanske något i det. Men jag gillar eternellen och vill inte byta, lite lagom torr men håller fortfarande färgen, förhoppningsvis också stilen. Och numera struntar jag i Jantelagen - något är jag ju i alla fall.

Trehundranio besökare!

Tror knappt mina ögon. Jättekul. Jag vet - det är ingen hög siffra. Och någon stjärnbloggare blir jag aldrig. Men det känns lite bra.
Regnar gör det, stilla och fint och vinden har lagt sej så nu kanske marken äntligen får behålla fukten som alla växter så väl behöver. Och jag slipper springa där med min vattenkanna varenda dag.

Från förr i tiden!

Förr är OK. Men förr i tiden? Jag har just läst en liten beskrivning av en dagsutflykt där det bl a står så här: "Maten serveras i en miljö med gamla saker, allt ifrån farmors hemgiftssoffa till det gamla isskåpet som användes förr i tiden."
Vi upplever ju ord och uttryck lite olika. I mina öron låter "förr" som ganska länge sedan, men "förr i tiden" - ja det är för mej evigheter sedan. Himmel och pannkaka, jag har ju varit med om isskåp så då måste ju även jag vara en del av "förr i tiden". Och det är väl ändå inte möjligt? Eller?
Det var det jag plötsligt blev varse. Född 37 och födelsedag idag - men förr i tiden????
Vi hade isskåp hemma i mitt föräldrahem en bit in på 50-talet faktiskt. Det hade de flesta. Kanske inte de som bodde i nybyggda hyreshus.
Pappa sålde is! En ganska blomstrande business på den tiden. Han hade ett bryggerinederlag och kunde även leverera kyla till sina drycker, både till butiker, hotell/restauranger och hushåll. Naturligtvis var det inte bara drycker som förvarades i isskåpen, där hade man också alla matvaror som behövde ligga kallt. Isen varvades med såg spån och förvarades i en stor ladliknande byggnad - jag minns den i alla fall som mycket stor.
Sommarheta dagar var det svalt och skönt att gå in där och svalka av sig. Men bara en liten stund. Stannade man längre frös man ordentligt.
Isen togs upp i Mälaren, sågades i stora block och kördes hem på flakvagnar dragna av hästar. Milda makter det ÄR ju förr i tiden. Och mamma kokade kaffe - eller vad det nu var under ransoneringsåren - och bredde smörgåsar i långa banor till hungriga och hårt arbetande isupptagare.
Allt har ett slut - isskåpen blev färre och färre. Pappa slutade med isen och mamma fick kylskåp - stort, bländvitt, flott. Såååå modernt!

Inget lämmeltåg till valurnorna precis!

I varje fall inte vid 11-tiden när maken och jag röstade. Vi var helt ensamma i vallokalen och när vi gick strömmade ett annat äldre par till. Hoppeligen tog det upp sig på eftermiddagen. Trist att så många inte bryr sig. Jag tycker att det är fint att både vara svensk och europé.
Fransmännen röstar också idag. På frågan om hon skulle rösta svarade en fransyska såhär:
"Jag tycker att det är min plikt att rösta - den som inte röstar har heller ingen rätt at klaga."
Ja, så är det!

Kära Susanne!

Vad glad jag blev när jag hörde att du läser min blogg ibland. Den är lite kul och ganska förunderlig, bloggvärlden. Förunderligt är också att mina barn har vänner vars barn tagit studenten - dom var ju små alldeles nyss! Hälsa den nybakade.

Minnesstolpar.

22 maj - resa till Skåne - omväxlande väder, lite sol, lite mulet, lite regn, lite sol...... Malins goda tonfiskröra i matsäcken, rast som vanligt vid Brahehus. Roligt att träffa Marianne och Göran. God mat, gott vin i kärt sällskap.
23 maj - utflykt till Köpenhamn. Tittade på deras nya fina byggnader - sista tillskottet teatern. Konserthuset och Diamanten har vi sett förut men tål att ses igen. Härlig stad att komma tillbaka till. Sillunch - ja någonstans, vet inte var. Öresundsbron en liten upplevelse varje gång. God varmrökt lax "hemma".
24 maj - utflykt till slotten Vanås och Hofdala. Roligt att se parken på Vanås med all modern konst. Alltid lika vackra Skåne ståtade med blommande, ändlösa rapsfält. Ett solbelyst rapsfält med gråblått hav i bakgrunden under d:o himmel - fantastiskt.
25 maj - sightseeing i Malmö. Lite kul faktiskt, även här har det hänt en del sedan sist. Fint väder. Gick för första gången genom slottsparken - lite dåligt med tanke opå att vi i alla fall bott där. Men bara två år förstås. Och det är länge sedan.
26 maj -till Österlen. Kort besök i Skanör. Paus/lunch i Kåseberga. Blåste som attan så Ales stenar fick inget besök. Kort paus i Skillinge - tittade på huset vi var lite intresserade av att köpa för flera år sedan. Då ett renoveringsobjekt, nu jättefint. Köpte sofftyg i Hylkegården. Ljuvlig torskrygg med rödbetor och spenat hos Lillemor och Willy, angenämt vin därtill och mycket trivsam samvaro så kvällen blev sen.
27 maj - tog kustvägen och hamnade på Öland på Hotell Borgholm där vi åt en mycket god middag, värd varenda öre, byggd på Karins (Fransson) smaker. Speciellt utvalda viner. Perfekt.
28 maj - mot Källvik. Pausade i Västervik. God middag hos Gunilla och Vicke.
29 maj - dags för fest hos Monica och Bigge. Så trevligt. Så gott. Och vilken dukning. Dambord och herrbord dessutom.
30 maj - hem, Lena bjöd på fin lunch på Lövsta slott.
31 maj - Sista dansen på stadsteatern med bl magnifika Yvonne Lombard, Meg Westergren och Meta Velander. Roligt och sorgligt. Trevlig födelsedagsmiddag för Jan hemma med barnen. Härligt att dom finns och alltid kommer.
Sov gott - ja dagarna har minst sagt varit intensiva. Men skoj!

För det mesta funkar det om man gör som "dom" säger.

Så jag klippte obarmhärtigt ner vår stora lavendel. Hårt! Det kostade på för efter beskärningen såg buskarna verkligen bedrövliga ut, bara pinniga kvistar. Jodå, jag har klippt förut, men inte så hårt.
- Vad har du gjort? sa maken. - Det här ser inte särskilt snyggt ut.
Och vad har jag gjort? tänkte jag. Bara att köpa nytt, men vänta och se först.
Och nu! Luftig härlig grönska, massor av knoppar. Äntligen gröna fingrar!

Sätt ut snittblommorna under natten så håller dom längre.
Ja, det har man ju hört. Följt rådet ibland. Glömt ibland, och under kalla årstiden går det ju inte.
Så i söndags i Stadsteaterns foajé efter Sista dansen, mötte dotter Anna med två härliga jättebuketter. Hennes far - dagens födelsedagsbarn - fick en: mörklila lövkojor och vita ranunkler. Och jag - dagens mor lilla mor - fick den andra: vita lövkojor och vita rosor. De står ute om natten och är ljuvligt fräscha att ta in på morgonen - har just beskurit lite och gett nytt vatten.

Något som inte funkar, i varje fall inte för mej, är rådet att tvätta vita underkläder i tvättmedel utan blekmedel och absolut inget sköljmedel. Tittar man i min byrålåda ser man en bedrövlig hög grådaskiga plagg: hela och rena, inte gamla, inte slitna men definitivt inte fräscha. Vad gör jag för fel?