Skrivkramp och hjärnsläpp!

Varken skrivkramp eller hjärnsläpp är särskilt bra.
Och kombinationen är direkt katastrofal.
Kan inte tänka. Kan inte skriva. Sover inte särskilt bra - men det är jag aldrig så strålande bra på. Och något ska man väl ha i min ålder. Det stora problemet - om det nu är ett problem - är nog att jag inte på väldigt många år varit så inrutad - bara levt på utan en massa tider att passa. Det tar lite tid att vänja sig.
Ägnar mig helt åt mitt uppdrag - ja, nästan i alla fall.
Huvudet knastrar av allt en ersättare i socialnämnden ska hinna med.
Mal. Fullständig rundgång. Massor av papper. Massor av mejl. Hur ska jag hinna?
Hur ska då inte en ordinarie ledamot känna det?
Hade tänkt ta socialtjänstlagen med mig till Oman, men insåg att jag nog inte skulle ägna så mycket tid åt den varken under palmparasollen eller som godnattsaga.
Men jag borde ha ... Luther sitter där och knackar mig på axeln.
Nej det borde jag nog inte. Inte på "semestern". Stick din väg Luther!
Intressant är det mitt nya liv trots att det lite för mycket av allt. Lite för många nya saker att lära och hålla i huvudet.

Bo och Harriet på väg!

Visst är modevågorna intressanta. Det går mode i precis allt. Namn till exempel. Mycket hänger på var man bor De namn som är vanliga söderöver lär inte vara lika vanliga norrut. Fortfarande är det många nyfödda, som oberoende av vilken landsända de råkar födas i får namnen Elsa, Oskar, William, Maja, Albin, Agnes, Alice, Melker, Saga etc.
Men nu börjar 30- och 40-talsnamnen uppmärksammas av nyblivna föräldrar hörde jag i något nyhetsprogram.
Harriet och Bo lär toppa listan ännu så länge den "nya" listan. Bo var väldigt populärt i min generation, det minns jag och känner flera Bossar. Däremot var väl inte Harriet från samma epok särskilt stort. Jag kände nog bara en enda Harriet. Ja, vi får se. Och säga välkommen till Rolf, Berit, Marianne, Margareta, Bengt, Anders, Kerstin, Ulla, Jan, Gunilla, Kjell, Krister med flera.

Tillbaka igen efter ljuvlig solvecka.

Indiska oceanen är underbar, extra härlig när man forcerat de höga och kraftfulla vågorna som ständigt - tror jag - fräser in mot stranden. Otroligt vackert är det att titta på men att vada ut är ganska kämpigt även de dagar strandflaggan är grön risk. Från Salalah i Oman är det öppet vatten ända till sydpolen. Badar man i havet så badar man på egen risk.
Men är man vid havet så är man. Och det finns strandvakter på ständig spaning på stranden. Poolerna lockar nog fler badare än havet, men hur fina dom än är och hur vackert dom än ligger omgivna av palmer och vackra blomsterbuskar och strandbaren inom räckhåll
så lockar dom inte mig.
Väl utanför dom sugande strandbrännigarna kan man lugnt gunga omkring i det gröna klara 27-gradiga vattnet på långa och snälla vågor.
Klimatet i Oman är härligt så här i mars, 27-30 grader. Precis vad vi behövde. På morgonen pulsade vi påpälsade i snö och fram mot kvällen sommarklädda i varm vit sand. Satt ute på hotellterassen och åt middag till ljudet av havsbruset. Vilken kontrast.
Nej jag klagar fortfarande inte på vintern även om den varit lång. Men visst var det härligt med ett litet avbrott.

I morgon så här dags!

Vid 19-tiden sådär. Ja då är vi, Maken och jag, förhoppningsvis i Oman, och har en härlig solvecka framför oss. Inga varnigar från UD ännu så länge från att åka. Så vi åker. Rena vansinnet tycker somliga. Mycket möjligt. Säker är man aldrig men jag vägrar gå omkring och ängslas.
En veckas Eternellabstinens - klarar du det?
Så klart du gör!

Vore jag 20 år yngre skulle jag bli svävarförare på Äpplarö.

Äpplarö!
Vilket absolut ljuvligt namn. Hela namnet doftar och lockar.
Jag har precis hört det för första gången. På TV.
Äpplarö! Smaka på det! Så friskt. Så äkta. Så ursprungligt.
Jag hoppas att det inte heter Epplarö. Men det kan det ju inte. Vad är "epplar" för något?
Äpplarö ligger utanför Ljusterö och från Äpplarö går det också svävartrafik, det enda pålitliga sättet att ta sig fram i skärgården en vinter som denna med tjockt istäcke och mycket snö.
Jag skulle vilja bli en svävarkapten, som för en svävande farkost från ö till ö och till fastlandet. Det såg helt fantastiskt ut. Och skärgårdsbefolkningen på Äpplarö berättade att nu, just nu är den underbaraste tiden i skärgården. Jag tror dom, vilka bilder!
Jag minns TV-film för massor av år sedan, som etsat sig fast. En film i svartvitt - Året på ön, hette det. Det var en fotograf som tillsammans med sin familj tillbringat ett år på en ö och filmat livet därute. På vilken ö vet jag inte. Det finns ju flera tusen.
Året på ön! Finns det på DVD månntro? Vilket år. Vilken otrolig upplevelse från början till slut: allt från det lilla hittebarnet - viggungen - som följde sin mamma, fotografens fru, som en liten hundvalp till den dånande dramatiska islossningen.
Sedan dess har jag längtat efter att få följa årets och naturens växlingar på en skärgårdsö. Det måste vara en livsupplevelse, en otrolig del av det ursprungliga livet. Det som många av oss tror att vi vill leva. Naturromantik! Ja, i kvadrat, men varför inte? Man måste ju få drömma.
Skulle jag stå ut? Ensam i ett år på en ö? Definitivt inte ensam, det har aldrig fallit mig in. Tyvärr får jag nog inte chansen. Vet inte vad jag ska göra för att få den. Kanske vill jag inte ha den. Kanske det räcker med en dröm om hur fantastiskt det skulle vara.

Var är Joakim Vogel?

Joakim och Lasse Bengtsson hör till mina absoluta favoriter i rutan, Lasse arbetar för Afghankommittén, det vet jag. Men Joakim? Var är Joakim?
Tack och lov har vi Johar kvar - den mildögde , trevliga, duktiga som jag inte kan stava efternamnet på. Han är fullt i klass med Lasse och Joakim. Samtliga tre är oerhört bra på att lyssna vad intervjuobjekten har att säga - avstår gärna från egna frågor, känner intuitivt på sig när frågor är överflödiga.
Kvinnor då! Ja, men ingen jag saknar just nu. Jo Anja Kontor kanske, men hon gör ju små resereportage då och då.
För övrigt så älskar jag att titta på Borgen och Downton Abbey. Danska och engelska serier är enastående bra.

BRA! MYCKET BRA!

Alliansen och miljöpartiet är överens om migrationspolitiken. Även papperslösa ska ha rätt till sjukvård och skolgång.