Morgonstund har guld i mund!

Vad betyder det egentligen ? Guld i mund!
Är det morgonsolen som stiger upp man tänker på?
Eller är den som är uppe tidigt lite extra duktig och med nit och flit verkligen tar vara på dagen från arla: "carpe diem" som alla svänger sig med.
Inte är det särskilt guldigt varken i mund eller någon annanstans. Inte just nu. Mörkt så in i norden. Nej snön, den vita nyfallna snön lyser förstås upp. Men inte som guld. Ändlöst och andlöst vitt är det. Precis som i Åre eller annan nordligt belägen plats - upplogade snöhögarna ser ut som mindre fjäll och gator/vägar blir smalare och smalare.
Gå och lägg dig Eternellen, tidningen har ju inte kommit än och här har du suttit sen före fem, utan guld i mund, bara druckit en stor mugg café au lait - det kanske är det som är guldet i munden denna morgon.

Oprah, Amelia, Kattis och Blossom.

Rubricerade damer har ett gemensamt: ett eget magasin som bär deras namn. Samtliga - Oprah var först - har sin bild på framsidan på varteviga nummer - ganska trist i och för sig. Amelia sitter förstås inte på Amelia utan på M - rätt ska vara rätt. Och det är M jag köper någon gång. De andra ser jag bara i tidningshyllorna.
Samtliga framsidesbilder på dessa kvinnor är retuscherade på bästa Hollywoodmanér - kanske inte Blossom, jag hoppas på henne.
Släta som 20-åringar är dom, inte en linje, inte en prick som visar att dom hängt med ett tag. De evigt leende ansiktena ser lite förstelnade ut. Vackra? Ja, det är dom väl, men opersonliga.
Man är ingen daggfrisk rosenknopp när man är 40 än mindre vid 60. Och 70 ska vi inte tala om - men ingen av tidningsdamerna har hunnit så långt.
Duger inte Oprah som hon är? Duger inte Amelia? Duger inte Kattis?
Duktiga och mycket framgångsrika kvinnor är dom ju allihop med en strålande karriär både bakom och troligen också framför sig. Snygga precis som dom är. Intressantare.
Är det så hemskt att visa sig som man är, att man inte längre är jätteung?
Är det så fult att livet sätter sina spår?
Amelia med sin M vänder ju sig direkt till en målgruppen 50+ som inte längre är särskilt rosenkindad och klarögd längre.
Även kvinnor med rynkor kan vara snygga och fräscha. Någon har sagt ungefär såhär "det finns inget i en människas liv som är så fort övergående som ungdomen".
Får vi leva så är vi äldre mycket längre.

Nu har datorn fått hispan.

Och det får jag också. Blir galen när den bär sig konstigt åt. Hela långa listan "favoriter" är plötsligt puts väck. Bara sådär! Och jag har ta mej tusan inte gjort något som jag inte ska.
Eller har jag? Jag är inte helt pålitlig, men den här gången är jag till 99% bergis på att jag är oskyldig.
Privata datahjälpen är larmad. Bara att ge sig till tåls - men arg kan jag väl få bli. Inte på datahjälpen förstås utan på den förbaskade tekniken som man är fullständigt i händerna på.

Värst vilket bladande.

"Nu vänder vi på bladet och går vidare" har nästan blivit ett bevingat ord sedan kungen vände härom veckan.
Lustigt, uttrycket är ju inte precis nytt. Vi har hört det förut. Och nu superinne. Bara sådär. Som att knäppa med fingrarna. Alla vänder blad.
Vilka blad ska du vända?
Vilka blad ska jag vända?
Ja, just nu ska jag vända blad i min något röriga receptpärm och leta efter laxtartar med dill, som jag ska bjuda morgondagens lunchgäster som förrätt. En förträfflig liten sak kan jag säga. Hittad på recept.nu en gång när jag hade en liten laxsnutt, som jag inte visste vad jag skulle göra med.

Behagfullt åldrande.

Den här underbara buketten fick jag - Maken var väl också med att dela på stjälkarna antar jag - på julafton av Ettan, Tvåan och Trean i min/vår lilla barnaskara.

Barnaskara!

Kom osökt att tänka på Tryggarekan, det lät ju så när man inte fattade vad man sjöng.

Tryggarekan! Man bara hörde och lärde sig texten precis som man upfattade den och tänkte aldrig på vad det var för någonting.

Vad sjutton är tryggarekan? Och vem är barnet Sanna?

Varför sjöng man om just Sanna? Vad hade den ungen gjort som var så märkvärdigt?

Detta var en parentes, åter till buketten.

Min lilla barnaskara vet att jag älskar vita blommor.

Så varför fotograferade jag inte den underbart fräscha buketten då? På julafton.

Ursäkt: det var ju sill, skinka, dopp och en massa annat att stå i.

Dagen före trettondagsafton ser den ut så här.

Håll med om att den är fin, om än inte så fräsch.

Önskar att jag kunde åldras med samma behag.

Mormors födelsedag.

Mormor fyllde år den 4 januari, men nu är det länge sedan hon firade födelsedag. Hon dog några dagar före jul för en massa år sedan, 1951 kanske. Årtal är inte min starkaste sida.
Mormor Anna, som jag uppenbarligen visste så lite om skulle det visa sig. Det innebar i sin tur att det var en hel del jag inte visste om min mamma. Om mamma, som verkligen var en rak person - sa vad hon tyckte och tänkte om det mesta.
Men hemligheter finns nog i alla familjer; sådant som barn och barnbarn inte får veta av någon anledning; sådant som är svårt att fatta och acceptera den dag man av en händelse råkar få veta; sådant man inte för sitt liv kan förstå att ingen berättade.
När jag "fick veta" fanns ingen att fråga; mamma hade precis gått bort.
Och det är snart 30 år sedan.
Mormors hemlighet? Att mamma och hennes syster var döttrar till en annan man än den som blev min Morfar - min Morfar med jättestort M.

Nytt år - ny design.

Välkommen!

Du har kommit rätt även om du inte känner igen dig.

Eternellen har förnyat sig. Man ska ju inte stelna till.

Nyåret har hittills varit vilsamt - utom på nyårsnatten, efter underbart nyårskalas när vi i bästa Widdingstil "bengick" (inte Stockholm- Umeå) men väl två kilometer inom Täby i djup nysnö och virvlande snöyra. Både lite härligt och lite äventyrligt var det.

Foto: Charlotte