Beviset för det - årets tristaste månad - låg utanför fönstret i morse när jag lättade på persiennen 06.45. Dimma, dimma, dimma. Tjock och blöt. Kunde skönja huset mitt emot, däremot existerade inte Bogesundslandet tvärs över viken. Vad har jag uppe att göra då? 06.45 en söndagsmorgon? Jag säg det! Ville somna om men kunde inte. Och ligga i sängen och stirra i taket och fundera på nattens knasiga drömmar är inte så himla kul. Just nu åker jag mycket buss och tåg om natten, vet inte vart jag är på väg, stiger av, står där med mina väskor och begriper ingenting, börjar virra omkring - det är alltid en stad jag kommer till - bland hus och gator, har inga pengar och hittar ingen att fråga. Och har jag en adress dit jag ska så har jag glömt den. Nej det är inte mardrömslikt, inte läskigt men inte särskilt behagligt. Jag vaknar alltid och är evigt tacksam för att jag ligger i min säng och kan höra Makens lugna andetag eller mäktiga snarkningar.
DAGEN D.C. IDAG!
Rikshästen Dreams Cape, som vår familj är/varit delägare i detta år ska säljas på auktion. Vi har anmält vårt intresse med fortsatt delägarskap tillsammans med tränaren och hans familj och några andra som har/har haft intresse i riksgaloppen. Lite nervöst är det faktiskt. Vi VILL så gärna ha kvar en bit av Dreams Cape som gett oss så många fina stunder och spännande ögonblick detta år. Givetvis kan vi följa honom ändå, åtminstone om han stannar i Sverige, men hamnar han utanför landets gränser föreställer jag mig att det blir svårare. Jag har alltid tyckt att hästar är fantastiska djur, men med D.C har en annan känsla växt fram. Svårt att förklara riktigt vad jag känner, men han har betytt mycket. Väldigt mycket. Det har varit roligt och spännande att följa honom och glädjas åt hans framgångar - det har gått bra för honom på tävlingar - och gå till stallet med morötter och äpplen och klappa på honom. Han gillar besök och är över huvud taget en social kamrat, lite av en showman, tycker om att visa upp sig.
Ja, vi får se om vi är hästägare eller inte fram på eftermiddagen. Hoppas, hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar