Regnmolnen ligger tunga och täta framför solen sedan igår eftermiddag och har även släppt ifrån sig åtskilliga millimeter - hur många vet jag inte, men marken har tacksamt tagit emot efter veckor av torka. Skogarna lär digna av blåbär i våra trakter men kantarellerna lyser med sin frånvaro, hoppas att inte regnet kom för sent för att få dem att titta upp. Visst kan man köpa på torget, men de man letat efter, hittat och plockat är godast, det hjälps inte. Tillfredsställelsen att ha skördat ger den extra kryddan.
Hemma igen efter några sköna och trevliga dagar i Gryts skärgård hos goda vänner tillsammans med andra goda vänner. Lite sorgset också, livet förändras för oss alla men inte alltid till det bästa i synnerhet inte när skröplighet av olika slag slår till - dystra moln som inte alls är lika välkomna som dagens regnmoln.
Man vill att allt ska vara som vanligt.
Alla ska vara friska, må bra, leva och njuta av livet och tillvaron och kunna göra allt - kanske inte precis allt men sånt man gärna vill - fast kanske i en lugnare takt.
Och det är ju fullständigt orimligt även om önskemålen är högst rimliga, främst det mest basala naturligtvis, men kanske också att ta ett varv i skogen och plocka kantareller.
Alla kan inte och orkar inte av olika skäl och det är riktigt, riktigt sorgligt och oändligt svårt att acceptera. Ännu svårare naturligtvis för den som drabbats.
Även om det finns smolk i glädjebägaren ska vi vara otroligt tacksamma så länge vi kan träffas och vara tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar