OMG! 60 nya butiker.

Så står det i stora annonser och på jätteaffischer. Täby centrum har byggts om och till under en mycket lång period och slår nu upp portarna för sin nya fina galleria. En yngre kvinna med drygt axellångt hår - vad annars? -  i starkrosa byxdräk ropar ut detta:
OMG!
60 nya butiker.
OMG??? Vad sjutton det betyder har jag funderat på det rätt länge. Och jag har också frågat andra, men nej, ingen visste.
Omgående? Nej det kan det inte vara. Är det en SMS-förkortning kanske? Sådana som alla ungdomar svänger sig med när dom messar. Antagligen - men vad?
Men nu vet jag. Igår åkte jag dit och tittade på härligheten - det är både snyggt, stort och glittrigt - och passade då på att fråga en galleriavärdinna, som gick runt med en bricka med små jättegoda laxsnittar, om hos visste.
Och det visste hon.
OMG betyder Oh My God. Det borde jag ju ha kunnat räkna ut själv. Oh my God är ju något alla människor hasplar ur sig sig numera när man blir förvånad, upprörd, rädd, entusiastisk, överraskad.
Oh My God! Hur dum får man vara?

Sicken skur.

En timmes rask 5-kilometerspromenad (glädjande många kalorier gick åt enligt appen foot steps ) under grå moln och med hotfulla, stora, mäktiga och mörkt gråblå på inmarsch. Milt. Skönt. En aning kvavt. Knappast någon vind. Lugnet före stormen. Väl hemma hoppar vi i baddräkterna - ett dopp hinner vi nog innan regnet kommer. Tror vi. Men får vända om in redan på altanen. Då bröt det loss med våldsam kraft och har nu hållit på i nästan en timme och ser ut att kunna fortsätta en bra stund till.    

Eternellens eternell.

Ja, det är en liten svart 20-talsaktig sidenklänning som jag köpte när 50-årsfesterna duggade tätt.
Dyr tyckte jag då.Väldigt dyr! 750:- sådär. Den dyraste klänning jag köpt. Då.
Den har visat sig vara värd varenda krona. En riktig INVESTERING i garderoben, och det ska man ju göra - investera i sin garderob.  Jag har den än idag lite då och då. Tjugofem år senare! Varenda gång jag ska gå bort och inte vet vad jag ska ta på mig så tar jag den. Den är ALLTID rätt, aldrig varken för fin eller för enkel, passar i alla sammanhang. Och passar fortfarande mig fastän jag "lagt ut". I fredags var jag på härlig 80-årslunch och vad hoppade jag i då om inte lilla svarta sidentrasan. Och tro mig, det var en som sa "vilken himla snygg klänning VAR har du hittat den".  

Nattsvart pjäs med rolig dialog.

Dra iväg till Dramaten och se 2000-talspjäsen Other desert cities - Andra ökenstäder av amerikanen Jon Robin Baitz. Ett speciellt gott råd till dig som är på väg att skriva en självbiografisk familjeroman: tänk på att din sanning kanske inte är den enda rätta. Jo, självfallet är den DIN sanning, men den behöver inte nödvändigtvis stämma med andras sanning.Fantastiska skådespelar som samtliga passar som hand i handske för sina respektive roller: Marie Göranzon, Ingela Olsson, Han Klinga, Gunilla Nyroos,  Reuben Sallmander.

 

Går du vilse i knäckebrödsdjungeln?

Det har jag gjort länge, prövat många, många olika sorter sedan mina favoriter Fazers urgoda små grova runda försvann från hyllorna.
Varför? Bakar inte Fazer längre knäckebröd?
Men goda syrliga kexen finns ju kvar!  
Wasas små grova runda fick duga ett tag men riktigt nöjd var jag inte. Så jag har testat den ena knäckesorten och märket efter den andra.
Och nu! Nu har jag i alla fall upptäckt Wasas nya knäckebröd :surdeg gourmet.
Jättegott är det. Stora runda kakor att bryta, fin surdegssmak, knaprigt och ganska hårt, härligt att tugga på.

5:2-dieten är rena farsoten.

På utskottsmötet igår var det minst fyra plus jag själv som höll på - två dagar i veckan äter vi bara 500 kalorier, resterande fem dagar som vanligt. Ja, det där vet du säkert. Alla var överens om att metoden är ganska lätt men viktminskningen tar lite tid och det kanske är det som är bra. Själv har jag pallrat mig ner drygt 2 kg på tre veckor. Det märks bara på vågen, jag kan varken se eller känna var de två kilona har suttit. Det som var angelägnast att få bort har jag i alla fall kvar. Men om jag inte ger upp så kanske det så småningom händer något mellan bröst och mage där midjan ska sitta. Maken kör ock så 5:2 och det gör han rätt i. Män får äta 600 kalorier på smaldagarna.
Idag är det fastedag - fasta är det ju inte riktigt, jag äter ju mina tillåtna 500. Frukosten idag bestod enbart av en stor mugg kaffe med varm lättmjölk. För en dryg timme sedan åt jag lunch, en skål med gazpacho och en liten knäckemacka med ost.Till middag blir det en bit grillad laxfilé på ett salladsberg och i morgon kan jag äta som vanligt. Sedan är det smaldag på måndag igen. Jag har valt måndag och torsdag som dietdagar, det  går att rucka på, huvudsaken är att man äter magert i två dagar.
      

Säsongens första möte i äldreutskottet.

Deprimerande ärenden.
Hur tacksam ska man/jag inte vara för att man/jag är frisk.
Kära nån så mycket elände.
Jag FATTAR verkligen hur bra jag har det. Vilken oerhörd förmån att må bra.
Vad är ett fel på gula fläcken med suddigt seende på ena ögat mot Parkinson, demens, syndrom hit och syndrom dit, värk, oförmåga att klara sig själv över huvud taget.Och ENSAMHET.
Det rör sig i många fall om jämnåriga. Oerhört svårt att förstå och inse vidden av hur många det är som är både sjuka och multisjuka.    

Galoppkurs igår och konsert i det gröna idag.

Två intensiva och roliga dagar. Nu vet jag allt om galopp -nej det är en lätt överdrift, men lite mer än förut i alla fall. Nybörjarkurs trodde vi, men det var bara Tvåan, jag och några till som var purfärska. Dreams Capes tränare är rolig att lyssna och berättade vad man ska tänka på när man väljer en blivande stjärngaloppör. Resten av programmet var i stort sett både intressant och trevligt, tyvärr var det rätt mycket som kändes som "överkurs" för oss mindre hästkunniga, mest beroende på alla frågor som ställde av dem som är mer insatta och kunde mer än vi. Sista punkten i programmet var ett besök hos en framgångsrik uppfödare på en vacker hästgård i trakten, väldigt kul och mycket imponerande. Titta bara vilka vackra djur.

Tvååringar på bete.

Ston med föl, båda fölen födda i början av 2013.

Att dessa hästar mår alldeles utmärkt och har det enormt bra råder inget tvivel om, de får minutiös och kärleksfull skötsel och omsorg, de är vana vid människor och förvånansvärt sociala, även fölen. Båda fölen är födda i år, gillar folk, även oss som var alldeles främmande. Fin känsla att bli buffad på av en liten fölmule. Nästan så man - ja, jag i alla fall - blir lite rörd.

Från filharmonikernas och DN:s stora gratiskonsert idag vid Sjöhistoriska har jag inga bilder, ett myller av människor. Evenemanget blir större och större för varje år som går. Och det är kul. Folk går dit timmar i förväg med sina picnickorgar - eller köper något där - för att försäkra sig om bra plats. Maken och jag är lite lata, vill inte släpa på en massa och tycker också att det är litet bökigt att ligga i gräset och äta bland alla som kliver omkring och inte alltid ser sig för. Vem vill få sitt kycklingben eller goda ost bit nertrampad? Dessutom är det skönt att åka hem och äta god middag efteråt. I år hittade vi inte minsta plätt där vi kunde slå oss ner framför scenen, utan fick nöja oss med att kolla storbilds-TV, och det var ingen dålig variant. Lite löjligt kändes det att sitta framför en bildruta och applådera men det var fler än vi som gärna ville visa sin uppskattning. Stefan Forsberg, chef för Stockholms konserthus och för filharmonikerna var charmfull och underhållande underhållande konferencier. Vilken kille! Snygg att se på dessutom.
     
   

Solen går upp över vår Värtanvik..

Ljudlöst, stilla, spegelblankt. Klockan 05.15 i morse gick jag ut i bara nattskjortan och fotograferade vår vackra utsikt.

Vi har gungat uppå havet.

Och det gungar fortfarande lite trots att vi lämnade båten för flera timmar senare.
Härlig Dag - ja härlig med stort H och dag med stort D ska det vara. En fin sjöresa tur Grisslehamn-Eckerö-Grisslehamn i strålande sol har Maken, Trean och jag gjort idag.
Titta vilken fantastisk horisontlinje i mörkaste gråblått och ljusaste blått med dekorativa vita tussar.

Resan förhöjdes ytterligare av en underbar lunch, trerätters minsann en helt vanlig tisdag. Luftlätt sikromsmousse till förrätt följd av stekt piggvar med musslor och som avslutning ostbricka för "pojkarna" och en en lakritsbownie med liten topp av hallob och grädde för mig. Till förrätten ett underbart gott lokalt Ålandsöl som jag borde komma ihåg vad det hette - men det gör jag inte - och till fina firren en ovanligt god chardonnay, som inte lagrats på ekfat. Dubbel espresso kändes som en värdig avslutning.
Man tackar allra som hjärtligast och tar emot.
Sist men inte minst en väldigt artig och trevlig betjäning - Eckerölinjen är bra. Väldigt bra. Och väldigt trevlig, åtminstone såhär mitt i en augustivecka när vi brukar ta en tur.

Nog är väl skärgården bland det vackraste som finns?

Kolla min fina chokladblomma.

Äntligen REGN!

Regnmolnen ligger tunga och täta framför solen sedan igår eftermiddag och har även släppt ifrån sig åtskilliga millimeter - hur många vet jag inte, men marken har tacksamt tagit emot efter veckor av torka. Skogarna lär digna av blåbär i våra trakter men kantarellerna lyser med sin frånvaro, hoppas att inte regnet kom för sent för att få dem att titta upp. Visst kan man köpa på torget, men de man letat efter, hittat och plockat är godast, det hjälps inte. Tillfredsställelsen att ha skördat ger den extra kryddan.
Hemma igen efter några sköna och trevliga dagar i Gryts skärgård hos goda vänner tillsammans med andra goda vänner. Lite sorgset också, livet förändras för oss alla men inte alltid till det bästa i synnerhet inte när skröplighet av olika slag slår till - dystra moln som inte alls är lika välkomna som dagens regnmoln.
Man vill att allt ska vara som vanligt.
Alla ska vara friska, må bra, leva och njuta av livet och tillvaron och kunna göra allt - kanske inte precis allt men sånt man gärna vill - fast kanske i en lugnare takt.
Och det är ju fullständigt orimligt även om önskemålen är högst rimliga, främst det mest basala naturligtvis, men kanske också att ta ett varv i skogen och plocka kantareller.
Alla kan inte och orkar inte av olika skäl och det är riktigt, riktigt sorgligt och oändligt svårt att acceptera. Ännu svårare naturligtvis för den som drabbats.
Även om det finns smolk i glädjebägaren ska vi vara otroligt tacksamma så länge vi kan träffas och vara tillsammans.

Han vann INTE igår kväll!

Nu pratar jag om Dreams Cape igen. Både experttipparna och vi amatörer hade fel. Han blev 5:a, näst sist eftersom det var bara sex hästar som sprang i samma lopp. Men man kan ju inte vara bäst eller bland de tre bästa jämt, eller hur?  Vår drömhäst är han i alla fall och nu går vi i väntans tider igen - han springer den 17 augusti.

Dags igen: Dreams Cape tävlar ikväll 20.25.

Tippad vinnare  - vad annars - av expertisen. Tippad vinnare av oss - vad annars - som är mindre insatta i galoppvärlden men inte desto mindre kolossalt stolta hundradelsägare till detta älskansvärda djur.
Vilken underbar dag, sol från morgon till kväll. Parasoll upp! Värtan svalkar ljuvligt när man behöver en stund avkoppling från stekande solen. Säkert finaste och varmaste dagen i sommar.
Kanon igår också. Och tur också eftersom vi samlat några gamla goda vänner till lunch. Kunde även erbjuda dem ett uppfriskande bad. Serverade denna sommars favorit: Kall soppa på avocado, fänkål, apelsin och tomat, toppad med räkor, kalkon i senapsdressing med små stekta dill- och salviaslungade färskpotatisar och tomatsallad, starkt kaffe och mörk chokladbit. Bra blev det. Går inte att misslyckas. Och trevligt.
Mat blev det över - har serverat resterna "piattis" till Ettan, Tvåan och Trean. Väldigt nöjda alla tre.
Och nu - mot Täby Galopp!