Nyfödd: En liten rabarberknopp!

Jag vill opp, jag vill opp, sa rabarberknopp!
Min nyplanterade trestjälkade rabarberplanta har fått tillökning. En bedårande liten knopp har stuckit opp ur jorden skyddad av de tre andra. Jag känner odlarlycka och den ökar med var dag som går och nu har jag definitivt bestämt mig för att bli trädgårdsmästare i nästa liv. Tills dess ska jag försöka komma över min daggmaskfobi. Jag vet ju att dom är superviktiga för jorden, men äckliga är dom.
Nästa liv förresten! Det är ju NU man ska vara glad att man har sig, det är ju NU jag lever.
Men OM och DÅ ska jag ägna mig åt trädgård.
Alltså gläds jag åt att örterna i pallkragen frodas,
att tomatplantorna  i lövkorgarna tycks trivas,
att jag anar det blå i lavendeln,
att nya vita Crystal Fairy-rosen har massor av knoppar och likaså sprillans nya Schneewittchen - present av Maken igår,
att stoppa händerna i jordsäckar och bädda  för växtlighet, luckra lite och vattna,
att badtemperaturen stiger - igår var det knappt 16 grader på förmiddagen och snudd på 18 på eftermiddagen, så det blev två vederkvickande dopp den dagen, det andra inkluderade en liten simtur.
Man känner livet i sig, som Abbe Nilssons ( i Madicken om du inte minns eller undrar) lite småfilosofiska pappa sa.
För övrigt håller jag tummarna hårt för vackert väder på torsdag då Maken fyller år.
Måtte det bli fint annars vet jag inte hur det går - har funderat på det sedan 03.20 i morse. Men det ordnar sig säkert på något sätt. Man får väl knö ihop sig!