torsdag 5 april 2012

Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer.

Så låter inledningen på en av de otaliga psalmverser jag lärde mig utantill under tidiga skolår och sitter som berg fast jag inte förstod innebörden i. Ord jag inte begrep. Just den här raden är ju fullt begriplig men allt annat. T ex magister H:s älsklingspsalm - han sa att det var den vackraste psalm han visste:
O liv, som blev tänt i kristtrognas bröst,
Dig har världen ej känt,
det liv som vårt jordiska öga ej såg,
som lever inom oss fast skumt och fördolt.....(var det skumt?)
Jag var åtta år och gick i trean i folkskolan. Varför skulle man i den åldern lära sig sådant?
Magister H brydde sig inte heller om att förklara, men fint tyckte han det var.Jag minns hur mamma och jag med stort tålamod tragglade med verserna vid köksbordet. Ord efter ord, mening efter mening. Till slut satt dom där, orden, men utan minsta mening för mig. Men psalmversen kunde jag och kan den än idag och jag kan inte precis påstå att jag hittills haft någon nytta av den.  
Skärtorsdagen 2012 har snart passerat och kommer icke mer. En vacker dag med sol nästan från morgon till kväll, men utan värme p g a blåsten. Förra veckan var vi i Florens. Rena rama turen att vi prickade in just den veckan för att besöka Fyran, vi hade det underbaraste vårväder man gärna kan tänka sig och sedan dess har det varit regnigt, ruggigt och kallt.
Läser 2666 av Roberto Bolano - Bodil Malmsten talade sig varm för den i sin blogg - den fanns i storpocket på bokrean så jag slog till. Kommer ingen vart. Om det beror på bristande koncentration eller otillräcklig intellektuell kapacitet vet jag inte. Har läst 150 sidor så nu är det bara 950 kvar. Den är verkligen inte ointressant, ändå går det så fruktansvärt trögt. Långlånga meningar. Tung att hålla i dessutom, jag får inte till det. Byter ställning hela tiden.
Den vackra dagen som går från vår tid vid midnatt kommer att övergå i snöoväder i hela södra Sverige enligt SMHI. Kallt, blåsigt, snöigt. Innerligt glad över att vi inte ska ut på någon längre bilresa - bara till Uttran på en säkerligen väldigt trevlig och härlig lunch. Innerligt glad över att varken Ettan, Tvåan eller Trean ska vistas på vägarna.
Babel är kvällens ljuspunkt på TV - Jessica Gedin är bra som programledare, lika bra som sin föregångare Daniel Sjölin - fast olik. Men precis som Daniel lyssnar hon på sina gäster och är klart intresserad av vad de har att säga till skillnad från många andra programledare, som tydligen anser att deras frågor är betydligt intressantare än svaren.Ja, det finns flera undantag, det vet jag.
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar