20 grader var vi lovade,

men så blev det inte. Solen har varit framme nästan hela dagen, men så varmt blev det inte. Dock tillräckligt för att för att jordbruka lite och städa upp på altanen. Jag har ett hörn där allt samlas - damm, sand, bruna torra löv. Tomaterna på fönsterbrädan har åkt ut i en betonglåda, som jag hoppas de ska trivas i - men antagligen har jag satt ut plantorna för tidigt. Hade tänkt annorlunda men så blev det inte. Så nu när det börjar kvällas fick jag bädda om dom lite med fiberväv och göra om i morgon. Odlararmarna och händerna är trötta efter allt kånkande fram och tillbaka och jordsäcken är tung. Egentligen skulle jag vilja ha ett litet växthus, men Maken är inte överens med mig om nödvändigheten av ett dylikt. Och egentligen har jag ingen riktigt bra plats för ett heller. Rita upp hur du vill ha det var ett råd jag läste i någon trädgårdsspalt. Jag ritade i huvudet och trodde att jag mindes exakt och så blev det som det blev. Shit som man säger.

Första vitsippsbuketten.

Odlingen på fönsterbrädan.

Engelska pelagonier - härliga djupröda.

Nu är det vår hoppas jag och önskar Eternellenläsarna en fin Valborg, Första maj - och god fortsättning i blomstrandet. 

De tre musketörerna.

Nu har jag sett den: De tre musketörerna på Stadsteatern. Väntan har varit lång, biljetterna fick jag någon gång i somras. Värd att vänta på så länge? Nej, knappast för en som är drygt en generation för gammal för att vara  utpräglad rockmusikälskare. Men det böljade i bänkraderna, man klappade och stampade och skrattade efter varenda "fuck", vilket innebar att somliga skrattade i stort sett hela tiden.Tänk att ett så utnött ord kan vara så fruktansvärt lustigt och fortfarande vara lite snudd på vågat.
Att entusiasterna hade en treochenhalvtimmars  ren lyckostund - det förstod jag - och då handlar det om 60-åringar och yngre, de som mer eller mindre fötts i rockens tidevarv. Dit hörde inte vi, Maken och jag. Vi tillhörde det äldsta i publiken, vilket inte är ovanligt i och för sig. Det är ändå roligt att NÅGOT kan locka en ungdomligare publik än oss till teatern.
Musiken dånade i okänt antal decibel, artisterna skreksjöng och dansade som galningar - men bra får jag erkänna - effektutbudet mer än frikostigt: blinkande lampor, svepande strålkastare, kulörta hoppande ljusslingor, täta rökridåer, bra scenografi och fantastiska kostymer. Men sammantaget too much för mig får jag säga. Gula fläcken hann inte med, normalt ser jag suddig på det ena ögat men nu var det sudd mest hela tiden på båda.Och i växlingarna mellan dånande musik/sång och sluddriga dialoger var det inte lätt att hänga med. Gammal tant! Javisst. Fattar ingenting! Inte rockens storhet! Nej, det är möjligt. Men det är inte något tvång att gilla allt. Det våras för tanten har jag hört och märkt och är man tant som jag så säger man vad man tycker och står för det - so what! Jadå, Maken var med. Han tyckte att det var förfärligt från början till slut.

Slottsträdgården Ulriksdal

är ett underbart ställe för att inte säga smultronställe för blomsterälskare. Jag blir hagalen. men är väl medveten om att jag inte har plats med så mycket som jag skulle vilja. Växtintresset, nöjet att vårda har ökat och fingrarna har blivit grönare. Blomstren gillar mig mycket bättre nu än förr. Dock inte cyklamen och hibiskus - men jag bryr mig inte, dom har haft sin chans med mig.  
Tänk att det finns så många penséer, violer, pelargoner, tusenskönor, sippor, vivor ......ja, allt vad du vill i hur många färger som helst. Och ännu så länge är vi alldeles i början på det som så småningom ska bli vår och  sommar. Växthusen är överfyllda och det grämer mig att  jag glömde kameran och inte kunde föreviga blomsterhaven.
Klart att jag köpte! Men bara lite. En djupt mörkröd engelsk pelargon - har en förut som blommat otroligt fint i flera veckor och nu har mängder med nya knoppar. Mörkt röda tusenskönor och vita violer som jag planterat i en vid och rund zinkkruka och ställt på trädgårdsbordet. Väldigt vackra tillsammans, hoppas dom trivs ihop, det kan man ju aldrig var säker på. En  fröpåse åkte också med - Maken såg en chilikruka  på TV häromdagen och bestämde att sen sån ska vi ha, så nu har vi sått sju små frön som vi hoppas ska ge rika  knallröda skördar  att hotta upp maten med.      
Att trädgård och odling är stort och ligger i tiden är något ingen kan missa. Till och med större än att baka med surdeg har jag en känsla av. Visst är det härligt med alla dessa odlingsglada entusiaster som generöst delar med sig råd och tips alla möjliga media. Idag råkade det bli Ulriksdal som vi besökte, men en annan favorit är det lite mindre och väldigt trivsamma Brunnsvikens trädgård. Och Rosendal förstås - ofta, ofta ett underbart promenadmål när vi bodde i stan från tidig vår till senhöst. Det känns som ett MÅSTE att komma dit igen. Likaså vill jag väldigt gärna se den söta och duktiga Victorias odlingar i Zetas trädgård söder om stan. Det var hon som "pratade chili" (på TV) med Maken så han föll som en sten.

Det är lätt att hålla sig för skratt

när man drar upp persiennen på morgonen och ser genom yrande blötsnö att minst 1, 5 decimeter ytterligare brer ut sig över marken. Och jag måste ut i eländet eftersom jag lovat jobba på Kupan denna vedervärdiga aprilmorgon. Helst vill jag bara hoppa i säng igen med tidning och kaffekopp och låtsas som jag inget sett. Men  nu är det över både bilturerna till och från och timmarna i butiken. Ganska lyckat var det faktiskt. Ja, inte att slira fram på vägarna, men själva vistelsen på Kupan tillsammans med B. Vi jobbar bra ihop. Lagom med kunder, bara trevliga dessutom men det var inte så många som vågat sig ut.
Tänker på blåsipporna som jag såg i veckan. Stackars små tappra sippor. Tänk dig att stå där och och göra sitt allra bästa för att prunka och synas bland vissna löv och så hux flux formligen dränkas i snö. Bara sådär. Skönt att inte vara blåsippa. April, april  en i sanning opålitlig månad som vi ändå längtar efter.  

PAPPers och BYGGnads.

Säger du PAPPer och BYGGnad med betoning på första stavelsen?
Nej, jag trodde väl  inte det heller. Du säger papper och byggnad precis som jag och det gör de flesta, norrlänningar är möjligen undantagna. Men när det kommer till fackföreningar så säger man PAPPers och BYGGnads över hela landet, det gör Aktuellts kvinnliga reporter som jag just lyssnat till och hon är verkligen inte den enda. Och jag undrar varför. Varför inte PAPPERS och BYGGNADS? Här handlar de ju inte om dialekt. Jag förstår om norrlänningar betonar första stavelsen, men inte att vi andra gör det. Därmed inget ont sagt om norrlänningar.

Makens pigga ögon såg vad jag inte såg

- de första små blåsipporna som modigt stack upp sina små blå huvuden bland multnande brungrå löv i Hägernäsdjungeln idag. Men jag såg och gladdes när han pekade ut dem. Tack ! Man blir lycklig för allt som  börjar spira och grönska och när man känner att solen värmer. Våren är ljuvlig - ja faktiskt är det ju vår nu även om det är blåsigt och kallt. Och spirar gör det även om det tar lite tid. Kul att hänga med ytterligare en vår, det är inte längre alldeles, alldeles självklart att göra det.

Det går framåt mellan Bolano och mig.

Sakta men säkert - blandat med sakta och osäkert. Tänder gör det inte men boken 2666 blir mer och mer intressant. "Nej- nu-ger- jag- upp"-beslutet återkommer allt som oftast, men utmaningen "några-sidor-till"  blir starkare och starkare. Den har något som jag ännu inte begriper efter 248 sidor som gör att jag vill forttsätta. Ibland skummar jag  för jag bara inte orkar, men är då allt som oftast tvungen att bläddra tillbaka och läsa om ordentligt. Ja, vi får se hur det blir. Det är fortfarande mer än 700 sidor kvar.
Påsken är över.
Kall till temperaturen men trevlig. Och sol fick vi ju även om blåsten hindrade oss att känna dess värme.
Ettans silltårta och Makens inlagda sill, Treans härliga efterrätter - chokladfondant på påskafton och Pavlova med lemon curd, mango och björnbär på påskdagen  och Treans härliga Ripasso Valpolicella till lammsteken var höjdpunkter vid middagsborden. Min lammstek var god, men inte lika god som den brukar. Vitlöksmoset däremot är ett nytt tillbehör som både var enkelt att göra och väldigt gott. Och laxtartaren som lät så spännande - tummen ner för mig men familjen gav den klart godkänt.
 

En dag när man helst vill dra något gammalt över sig och bara sova.

Tur att jag inte gjorde det utan övervann motviljan mot ömsom snöblandat regn och regnblandad snö, noll sikt och blåst och steg upp, duschade och fixade frukost.
Dagens upplevelse 1 - Torsten Flinks framträdande i TV4. Normalt är jag ingen Flinkfan men smälte som vax för hans sång till Revolutionsorkestern - Manuel, tror jag den hette. Helt fantastiskt bra, måste nog köpa skivan.
Dagens upplevelse 2 - totalt avslappnad och kravlös förmiddag.
Dagens upplevelse 3 - enormt trevlig och god sextimmarslunch i Uttran.
Summa summarum - en långfredag kan vara njutbar.
Och nu är det dags att önska Eternellenläsarna en riktigt GLAD PÅSK.

Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer.

Så låter inledningen på en av de otaliga psalmverser jag lärde mig utantill under tidiga skolår och sitter som berg fast jag inte förstod innebörden i. Ord jag inte begrep. Just den här raden är ju fullt begriplig men allt annat. T ex magister H:s älsklingspsalm - han sa att det var den vackraste psalm han visste:
O liv, som blev tänt i kristtrognas bröst,
Dig har världen ej känt,
det liv som vårt jordiska öga ej såg,
som lever inom oss fast skumt och fördolt.....(var det skumt?)
Jag var åtta år och gick i trean i folkskolan. Varför skulle man i den åldern lära sig sådant?
Magister H brydde sig inte heller om att förklara, men fint tyckte han det var.Jag minns hur mamma och jag med stort tålamod tragglade med verserna vid köksbordet. Ord efter ord, mening efter mening. Till slut satt dom där, orden, men utan minsta mening för mig. Men psalmversen kunde jag och kan den än idag och jag kan inte precis påstå att jag hittills haft någon nytta av den.  
Skärtorsdagen 2012 har snart passerat och kommer icke mer. En vacker dag med sol nästan från morgon till kväll, men utan värme p g a blåsten. Förra veckan var vi i Florens. Rena rama turen att vi prickade in just den veckan för att besöka Fyran, vi hade det underbaraste vårväder man gärna kan tänka sig och sedan dess har det varit regnigt, ruggigt och kallt.
Läser 2666 av Roberto Bolano - Bodil Malmsten talade sig varm för den i sin blogg - den fanns i storpocket på bokrean så jag slog till. Kommer ingen vart. Om det beror på bristande koncentration eller otillräcklig intellektuell kapacitet vet jag inte. Har läst 150 sidor så nu är det bara 950 kvar. Den är verkligen inte ointressant, ändå går det så fruktansvärt trögt. Långlånga meningar. Tung att hålla i dessutom, jag får inte till det. Byter ställning hela tiden.
Den vackra dagen som går från vår tid vid midnatt kommer att övergå i snöoväder i hela södra Sverige enligt SMHI. Kallt, blåsigt, snöigt. Innerligt glad över att vi inte ska ut på någon längre bilresa - bara till Uttran på en säkerligen väldigt trevlig och härlig lunch. Innerligt glad över att varken Ettan, Tvåan eller Trean ska vistas på vägarna.
Babel är kvällens ljuspunkt på TV - Jessica Gedin är bra som programledare, lika bra som sin föregångare Daniel Sjölin - fast olik. Men precis som Daniel lyssnar hon på sina gäster och är klart intresserad av vad de har att säga till skillnad från många andra programledare, som tydligen anser att deras frågor är betydligt intressantare än svaren.Ja, det finns flera undantag, det vet jag.
  

Värm dig litet med några bilder från soliga Italien

Olivia har sovit under filt inatt.

Ja, jag tyckte synd om mitt lilla olivträd som visserligen står i skyddat hörn så jag stoppade om henne med en filt igår kväll. Och det blir filt i natt också. Olivia som hade det så bra på inglasad balkong!!!!
Svinkall blåst. Fy attan, jag hade ju vant mig vid värme under dagarna i Florens. Och nu så här. Ja, man kan ju inget annat vänta av april, så det är ju bara dumt att tro.