En ung röd rönn.

Igår skulle jag fotografera den - unga röda rönnen - och visa upp den solbelysta härligheten för dig idag som ett litet avslut på sommartiden. Men kameran låg kvar hemma när jag Maken, Ettan, Tvåan och jag gick på promenad. Hemma igen stod rönnen i skuggan, vacker förvisso men inte lika strålande som tidigare. Gör det i morgon, tänkte jag. Men idag är det grått. Typisk otur. Men den kommer om den nu inte hunnit fälla sina löv innan solen tittar fram igen.
Vintertid. Tillbaka med altanmöblerna och tillbaka med klockan. Vaknade punktligt, löjligt punktligt 04.44. Visst är det onödigt! Och det var lika onödigt igår men då var det ju 05.44 som gällde. En timme senare, men ändå inte! Jag VILL ju sova åtminstone till sju, gärna lite längre, men det går inte, jag kan helt enkelt inte. Ibland blundar jag och försöker en stund oftast utan minsta framgång. Ändå - de tidiga mornarna är inte så tokiga. Särskilt inte när tidningen kommit och jag kan sitta där vid köksbordet med den och kaffemuggen och lyssna på tystnaden.
Klutten? Kluttytan är förändrad på ett ställe där två knappt skönjbara minibulor pluttat upp, så jag fortsätter med blomstersprutan. Funderar på om jag skulle hälla i lite gödning. Idag ska jag vinterbona för olivträdet som ju ska få flytta till inglasad balkong under vintern. Och "ställa tillbaka" korgstolarna. Trädgårdsbordet får stå kvar. Och regissörsstolarna är inomhus sedan länge.

Vad är heder?

Heder är ett kontroversiellt begrepp. Det handlar om min heder! Fruktansvärt obehagligt i vissa sammanhang och etniskt oförsvarbart. Kan du tänka dig något mindre hedervärt än att döda sitt barn eller släkting för att hon eller han gjort något så vanhedrande för familjen som att förälska sig i en i familjen/släktens ögon "fel" person? En person som familjen och släkten inte accepterar på grund av kulturella eller religiösa skäl. Kulturella skillnader finns. Religiösa också. Och kanske - jag säger kanske - kan dessa i mycket speciella, oerhört sällsynta fall innebära förmildrande omständigheter. Men att döda med hedern som täckmantel är varken en kulturell eller en religiös förmildrande omständighet, det är mord och ingenting annat än mord. Läs Stoppa hedersförtrycket på DN:s ledarsida idag - den 29 oktober.

Hur är det möjligt!!!!!!

En pappa i Skåne har fått 100.000:-/månaden i 11 år för vård av sin svårt psyksjuka dotter, som INTE ALLS VAR SJUK visar det sig. Etthundratusen i månaden är en ganska skaplig lön får man säga. Mer än en miljon/år har han lurat till sig!!! Pappan har instruerat och tvingat flickan - idag 18 år - att "spela sjuk" i alla kontakter med sjukvård och socialtjänst. Och det har tydligen gått bra. Hittills! Nu har flickan lyckats "rymma" från familjefängelset och med hennes hjälp har hela historien rullats upp. Hur är det med bidragskontrollen inom socialtjänsten? Finns det flera fall? Det allra värsta är inte pengarna utan att flickan som varit inlåst har förlorat 11 år av sitt liv. Hur kan man någonsin kompensera detta?

Om jag hade pengar.....mycket pengar....

så skulle jag ändå aldrig störta iväg och köpa en Odd Nerdrum. Däremot var det intressant att se utställningen på Edsviks Konsthall. Egentligen skulle vi kolla in akvarellisten Maria Ginzburg, men hennes tavlor var tyvärr nerpackade. Så det blev Nerdrum. Jag har sett några få av hans bilder förut i tidningen. Säkert skickligt målade, de första man ser är nästan imponerande, men man kroknar snabbt. Det är urtråkigt att gå från tavla till tavla till tavla till tavla och se självporträtt av denne Nerdrum i olika situationer - många ganska så groteska - blandade med bilder av döda djur. Man känner obehag. Namnet på utställningen är Skatt och misshandlade djur. Nerdrum har suttit i fängelse för skattefiffel. Tekniskt sett - ur ett par mycket intresserade men inte alltför konstbildade ögon - är stilen Rembrandtsk. Mörka, mörka bakgrunder och allt ljus på objektet, i samtliga fall Nerdrum och hans kroppsdelar. Många snoppar är det. Mannen har tjänat pengar på sin konst. God för 20 miljoner, tror jag det var. Stor i USA. Kunder som David Bowie har åkt ända till Norge för ett verk!
Trots lite kväljande målningar smakade lunchen efteråt hos svägerskan alldeles förträffligt. Men då hade vi fått lite distans till konstupplevelsen efter en skön promenad i världens vackraste höstväder i Edsvikens omgivningar.

Kluttnytt!

Är det möjligt? Jag är inte säker men idag tycker både Maken och jag att vi ser en grön miniprick - och då pratar vi mini - mitt på klutten. Ett knappnålshuvudstor antydan till ett blad eller vad det nu kan vara. Det går inte att fotografera, eller går går det väl, men ingenting kommer att synas. Väntar med spänning. Det är möjligt att den fick lite fart på sig när jag för två dagar sedan hotade med utkastning.

Helt magiskt.

Det är faktiskt helt magiskt. En överraskning i TV-mörkret. Synd att jag missat tidigare program. Ska se till att hålla mig hemma på lördagskvällarna framöver. Gillar att bli lurad av skickliga artister. I övrigt finns det inte mycket att titta på om man inte är galen i sport av olika slag. Väldigt lite som lockar. Babel är alltid bra. Bron är OK. Skavlan sådär, blixtrar till ibland men inte så ofta numera. Och varför så väldigt många gäster?

Tomas Tranströmer på engelska.

Har just kollat Gokväll, som jag ganska ofta tycker om, det är oprententiöst och rakt upp och ner för det mesta. Jo. jag har sagt det förut: saknar Joakim Vogel och Anja Kontor. Ikväll har man en liten rundhyllt, krullig och halvblond kombinerad (tror jag) kompositör-sångare-musikant som musikalisk underhållare. Han tonsätter Tomas Tranströmer, men översatt till engelska. Kort fråga: duger inte Tomas Tranströmer på svenska? Hans eget språk! Måste man tonsätta en engelsk översättning? Jodå. jag förstår det internationella tänket, det som är gångbart.....Men! Lite bakvänt är det. Tycker jag. En eternell och tillbakasträvare? Är det så det är? Ja. det är möjligt att det är möjligt. Men jag måste ställa frågan.

Jonas Hallberg tar varje chans att hacka på posten i programmet Spanarna.

Det gör han rätt i. Om posten finns mycket att säga och inte särskilt mycket gott. I huset jag flyttade in i för sju år sedan har vi postfack till alla i entrén. I början fanns det också ett fack för avgående post. Väldigt bra, tyckte vi, att slippa gå till brevlådan även om det inte är speciellt betungande. Och en lätt match för brevbäraren att tömma facket när han ändå delade ut posten. Så bekvämt hade vi det i drygt ett år. En dag fick vi ett meddelande från posten att servicen skulle upphöra på grund av att vi skickade för få brev! Det var inte lönsamt!!!! Så det blev att knalla till brevlådorna i stället. Vi fick två - en gul och en blå - några hundra meter från bostaden. Inga problem, vi gick till brevlådan och fick en kort rask promenad på köpet. En tid efteråt, några år eller så, blev det en. En gul. Helt OK det med. Vi går dit. Idag köpte jag en bok som jag skulle skicka en god vän i födelsedagspresent. Gick också till posten - inrymd i ett hörn på Hemköp i Täby C - och köpte ett kuvert modell L för 65:-, gick hem, skrev ett gratulationskort och adress, la i boken och klistrade igen, gick till brevlådan. Men si - paketet gick inte ner i brevlådan. Nu var det inte världens allra tunnaste bok, men den gick lätt ner i postens eget kuvert modell L. Och då tycker man ju att försändelsen ska gå ner i brevlådan. Så jag fick gå hem igen och åka iväg till postkontoret - denna gång i min närmaste ICA-butik. Ja, jag håller med, detta är en bagatell men ändå.....det ska ju vara så superenkelt att göra postärenden.

Orangea jackan på!

Eller oranga? Inte utan förtjusning ska jag säga. Jag älskar den jackan. Har älskat den i minst femton år, först "lånad" sedan ärvd av Fyran, som inte behöver den där hon nu bor. Absolut vindtät. Jag blir glad av den. Andra tycker att den är en glad färgklick bland alla andra murriga ytterkläder. Den syns. Ingen, inte ens på långt avstånd, kan tvivla på vem som kommer. Och nu är det dags. Det är friska vindar som drar över viken och sveper runt på land. Angenäma friska höstvindar - att sommaren är slut är nästan förlåtet en morgon som den här. Solsken, molnfri himmel och glitter i sjön. Så glittrigt att det är svårt att se utan solbrillor. En dag som gjord för en härlig höstpromenad. Strykhögen då? Ja, den får nog vänta. Något som däremot inte kan vänta är socialnämndspappren - en diger lunta. Förberedande möte ikväll i min fp-grupp inför socialnämndens möte senare i veckan. Har läst det mesta men inte förstått allt. Många siffror i många tabeller är det och någon siffer- och tabellmänniska är jag inte och har aldrig varit. Mycket text dessutom som inte heller är särskilt lätt att läsa. Alla med uppgift att skriftligen förmedla något till andra borde få gå en skrivkurs och åtminstone lära sig sätta punkt och tänka på vad dom skriver t ex inte skriva "inte ofrivilligt" när man menar "inte frivilligt".

Sommaren har slocknat.

Sommaren har slocknat är en målande och träffande beskrivning på vad som skett nu när hösten dragit in. Det är Mats Lundegård som skriver så i sitt söndagskåseri i DN. Önskar att jag kommit på det själv. Höstsolen står lågt, den når knappt över taket på huset mitt över gården, silar sitt ljus genom linden en kort stund. Sommaren slocknar. Lite sorgligt är det. Mörkret är på väg, det var becksvart tidigt i morse när jag vaknade. Kyligt har det blivit, + 1,1 tidigt på morgonen. Olivträdet har fått flytta intill väggen, om en vecka får det åka till vänner med inglasad balkong och stå där över vintern.

Länge sedan jag nämnde Klutten.

Och det beror på att ingenting hänt. Absolut ingenting. Klutten är precis lika ful som den dag för flera veckor sedan jag bar hem den från Brunnsviken. Trots att jag vattnar och står i. Trots att den har en plats i solen. Ännu har jag inte helt givit upp hoppet att den ska förvandlas till en blomstrande minicyklamen. Och blommar den inte får jag väl köpa en "vuxen" cyklamen. Eller måla en!

Är du språkvetare möjligen?

I så fall frågar jag dig om några små substantiv på tre bokstäver. Samtliga slutar på ås.
Orden är mås, gås, sås, lås, bås. Alla utom två har olika pluraländelse.
Till dessa ord återkommer jag gång på gång och ingen jag frågat har haft något bra svar. En gång träffade jag på en man som sade sig veta och gav sig in på en mycket långrandig och kryptisk förklaring. Han klarade inte av att förklara och jag begrep ingenting. Orden är: Mås - måsar, gås - gäss, sås - såser, lås - lås, bås - bås.

Poetiskt namn.

Det här borde egentligen höra till den förra lilla textsnutten. Men jag glömde en bit.
Tomas Tranströmer - visst är namnet poetiskt. Tomas Tranströmer, poet. Man kan inte gärna vara något annat om man heter så. Evigheters evigheter sedan jag läste poesi. Antagligen är jag inte en poesimänniska. Men nu har jag plockat fram honom från bokhyllan. Samlade dikter. Han ligger på mitt nattygsbord: poeten Tomas Tranströmer,

"Nobelpriset i litteratur till Tomas Tranströmer."

Tvåan SMS-ade den glada och goda nyheten när vi som bäst låg och solade på Mondellostranden utanför Palermo. Visst, jag vet att Nobelpriset i litteratur är STORT. Men jag blev rätt förvånad ändå när Siciliens största morgontidning - som jag tyvärr glömt namnet på - dagen därpå dels hade rubriker på första sidan och dels ett helt uppslag med bild och massor av text inne i tidningen om Tomas Tranströmer och Nobelpriset.

Skillnad! Stor skillnad!

Förra måndagen så här dags höll vi som bäst på att förbereda dagens badutflykt. Busstrejk så vi hade lite problem med hur vi skulle ta oss till stranden. Det löste vi med med taxi. Idag vill man knappt gå ut. Såhär i oktober är det väldigt stor skillnad mellan Sicilien och östra svealand, vill jag påstå. Just idag föredrar jag Sicilien och har lite svårt att gilla läget - regn och blåst. Drömma mig tillbaka kan jag i alla fall, både till förra måndagen och resten av den veckan:
Sol - soluppgången över havet helt underbar från vår halvmeterbreda balkong i Palermo, svag vind, värme, badtemperatur på sådär 22 - kanske lite mer, lång vit och nästan tom sandstrand. Enstaka promenerande och lättjoggande längs strandpromenaden. Folkliv runt marknadsstånden förstås och på caféer och barer.
En dag med vänner i hyrbil till Taormina på slingrande vägar när vi lämnat motorvägen. Och då menar jag slingrande längs branta sluttningar. Otroligt vackert när man tittar rakt ut, tittarna ner i de hisnande bråddjupen är inte lika underbara - inte för mig i alla fall och ändå kan jag inte riktigt låta bli. Etna dagen därpå, lika slingrande färd upp till 1900 m, kunde har fortsatt med linbana, men nej......
Sightseeing naturligtvis, vackra, ljusa domen i Palermo, underbara världberömda mosaiker, marionetter, skulpturer, arkitektur, trånga gator och gränder, caféer, restauranger, båtar, fina gatan med elegant shopping, mindre fina gator med lite enklare och kanske mer genuin, frukt- och grönsaksstånd med de vackraste varor, myllrande folkliv och ännu mer myllrande trafik. Underbar mat, fräscha viner, häftiga regnskuren med åska och blixtar, solen igen och igen och igen, den behagliga värmen. Och sist men oerhört viktigt - alla våra trevliga och entusiastiska vänner/medresenärer......ja det var en härlig vecka. Precis en sådan man kan plocka fram och trösta sig med en trist dag som den här. Och ändå -underbart att vara hemma igen.