Det är väldigt många år sedan nu, men Ettan och jag satt på tunnelbanan på hemväg efter jobbet. Det blåste rätt friskt. När vi lämnade tunneln och kom upp i ljuset igen vid Gamla stan slog den gamla damen, som satt mitt emot oss, ihop händerna och ropade förtjust: "Oj, vad det böljar"! Sedan dess säger vi också "oj, vad det böljar" när vågorna går höga. Blåst har det gjort nu i minst två veckor, ja mer. Höga vågor med skummande gäss. Men idag: soligt och stilla. Vattnet bara lite krusigt. Inte en enda anka. Ja, så sa Tvåan när hon var liten. "Titta mamma så många ankor".
Tvåan och jag har jobbat lite på altanen, sopat - allt skräp i världen samlas just i ett hörn hos oss när det blåser. Köpt medelhavsjord till nya nya olivträdet - det är så himla fint - och satt det i en större kruka. Årets chokladblomma är också på plats, ett stort fint exemplar. Jag är väldigt nöjd med årets medelhavshörn. Här kommer det att blomma.
Potatisen? Ja, den växer. Och det gör salvia, rosmarin, persilja och timjan också.
Mmmmmmullinu! /A
SvaraRadera