Igår var det 6 juni, vår nationaldag.

Då brukar jag plocka fram en liten flaggstång i trä och en majstång i keramik och göra lite sommar. Båda dessa saker har hängt med i en väldig massa år. Midsommarstången åker in i skåpet i mitten av juli, flaggan brukar faktiskt stå framme för det mesta - fast inte mitt på bordet varje dag. Jag brukar ställa undan den när det är dags att ta fram julsakerna. Även om julpyntet raskt åker undan efter nyår så kan det dröja lite innan flaggan är framme igen.
Nu har jag letat, letat, letat.
Både flagg- och majstång är spårlöst försvunna. Det märkliga är att jag såg båda sakerna för inte alls så länge sedan och tänkte "så braaa, nu vet jag var jag har dom när det blir dags".
Men icke!
Man kan undra om någon, speciellt begiven på flagg- och midsommarstänger, varit framme.
Nej, självklart att jag inte tror det. Och jag tror inte det är Alzheimer - jag vet fortfarande vad jag ska ha nycklarna till, känner igen både Maken, barnen, släkt och vänner även om jag inte minns ALLT.... och visst händer det att ord försvinner och namn....plötsligt kommer man inte ihåg namnet på den där fantastisk trädgården......eller namnet på den underbara skådespelerskan som spelade i Frukost på Tiffanys och viftade runt på Gregory Pecks vespa i Rom. Några timmar senare finns det bara där. Plötsligt! Javisst Audrey Hepburn. HUR kan man över huvud taget tappa bort namnet på en människa man beundrat i årtionden? Bara sådär? Minns du hennes underbara kläder? Aldrig ett par skinkkorta trasiga shorts över tjocka strumbyxor burna till tunn, slinkig blus och grova stövlar med pälskant och platåsula där inte.
Det var en liten utvikning från nationaldagen, som jag verkligen tycker att vi lite till mans skulle göra lite extra av.
Jag gillar ju att vara svensk och älskar Sverige för det mesta, vår natur, våra årstider, vår frihet att tycka och tänka och rätten att uttrycka det, våra rättigheter OCH skyldigheter. Det finns massor att vara stolt och glad över. Vår histria är inte fläckfri men knappast värre än andras. Visst borde jag väl visa det! Tänk på jublande fransmän, norrmän, amerikaner.... Visst borde vi sjunga både Du gamla du fria och Flamma stolt mot dunkla skyar med glädje och stolthet. Och inte ska vi låta SD-are göra vårt lands symbol till sin. Nog ska man kunna flagga utan att bli misstänkliggjord som anhängare av något grumligt nationalistparti.
Nej vi firade inte. Tyvärr. Ska bättra mig. Måste erkänna att jag blev oerhört påverkad av de nysvenskar - hemska ord men vad ska man säga - som deltog i några program i TV och talade varmt och kärleksfullt om vårt gemensamma land.