22 grader i vattnet!

Ja, du läste rätt . Tjugotvå underbara grader att simma omkring i såhär på kvällskröken.
Kan det vara bättre?
Betänk - det är bara två och en halv månader sedan isen gick upp.

Njutningsmedel.

Morgondopp. Långsam frukost i solen på altanen.
Tyst sällskap av Maken, jämte tidningsläsning under missklädsam nerdragen kepsskärm. Ljuset är starkt. Slukar Håkan Nesser vars nya Himmel över London är följetong - tång eller tong - jag satsar på tong för tång kan det ju inte gärna vara. Eller?
Den är spännande, Himmel över London - himmel så länge sedan jag var där, inte sedan Estonia sjönk. En av mina absoluta favoritstäder. Vi var på väg förra året, men då tornade askmolnet upp sig och hindrade allt i sin väg.
Jag gillar dosen ett avsnitt om dagen - nu är jag tillbaka i följetongen igen, som alla intelligenta Eternelläsare säkert förstår. Men lite svårt är det att hålla koll på persongalleriet, särskilt dem som bara nämnts i förbigående: Carla till exempel, "som allt kretsar omkring" enligt den dagliga kortfattade personpresentaionen. Henne har jag inget minne av alls. Och bläddra tillbaka kan jag inte, i så fall måste jag rådda runt i "kärlet för tidningspapper"i soprummet. Så boken har sina fördelar. Men hon dyker väl upp.
Bloggen då! Ja, den är också på sätt och vis ett litet njutningsmedel men inget som jag prioriterar just nu p g a solen och vattnet. Och det bästa av allt; alla trevliga människar man träffar, ska träffa och planerar att träffa under sommarens soliga dagar.
I eftermiddag ska jag möta Stockholm, denna underbara stad. Även det är urlänge sedan. Ska köpa födelsedagspresent till Tvåan som fyller år på fredag och ska firas på lördag.
När vi nu är inne på njutningsmedel:
Bigarråer.
Jordgubbar.
Små röda tomater långsamt bakade i olivolja och överströdda med frasiga lättsaltade och olivoljestekta salviablad, svalt rosévin eller svalt vitt - helst sauvignon blanc.
Magasin Morberg - äntligen en ny tidning som verkligen känns härligt "ny" och fräsch, genomtänkt och väldigt snygg dessutom, trevligt format.
Fyra ljuvliga svanungar i släptåg på stolta föräldrar.
Potatisen i pallkragen? Ja, den växer och växer, blasten når upp till köksfönstret, men ännu så länge är det bara en enda planta som blommar. Så den njutningen , nypotatisen - en av de mest ultimata - får vi vänta på.
Olivträdet trivs. Nysatta lavendeln likaså. Chokladblomman blommar men drar löss - fram med grönsåpa - Clematisen klättrar som en tok och brister ut i nya mörkröda blommor, likaså snövita Schneewittchen och New Dawn har mängder av knoppar. Rosenskära och stjärnöga bara vräker generöst på med vita respektive möörkt rödlila blommor. Likaså lilla vita krypsaken som jag inte vet namnet på.
Och nu är det dags för ett dopp igen och en kort simtur.
Så nog finns det njutningsmedel.

Till alla Eternellenfans!

Ja, så himla många är ni ju förstås inte,
men några i alla fall
fast kanske inte direkt "fans"
men trogna besökare/läsare
Hur som helst - en riktigt glad, trevlig midsommar.
Jag är glad över att ni finns.

Är det kul - eller är det kul?

När jag var barn hade vi inte råd att ha katt,
då var vi tvungna att ha en hink som spann.

Regn.

Regn hela dagen. Ibland är det skönt att inte känna pressen av "måste ut" utan med gott samvete kura inomhus och njuta av hur naturen dricker.
Gräset grönskar. Potatisen i pallkragen växer och blomstrar. Tur att den hoppeligen ska skördas till midsommar, annars är jag rädd att den kväver kryddorna. Salvian i separata korgar växer fint, har redan skördat, smakat och njutit. Fräs med tomater i lite olja! Mmmmm.
Rosorna fick lite löss, men har friskats upp med såpa. En Schneewittchen utslagen. Likaså chokladblomman, den var överhopad, men nu glad igen och har massor av knoppar. New Dawn, nysatt förra året, växer så det knakar och slår nog ut i slutet av veckan. Clematisen ska vi inte tala om, måste skaffa en klätterställning till den. Olivträdet, min älskling, ser också ut att trivas bland lavendeln.
Och myrorna är övermannade. Peppar, peppar. Men man vet ju aldrig.
Nej, du vet ju inte att dagen innan vi skulle åka iväg till Öland/Skåne invaderades vardagsrunnet/köket av myror, som jag obarmhärtigt sög upp med dammsugaren. Den stod framme hela dagen och jag sög flera gånger i timmen till att börja med. Inte kul att åka hemifrån. Råkade i alla fall läsa en liten knepspalt - folk är duktiga och hittar på allt möjligt - och där stod det att man skulle lägga ut hela kryddnejlikor, vilket jag meddelade Ettan och Tvåan som skulle hålla myrorna stången under vår frånvaro. Malda kryddnejlikor gick förmodligen lika bra - det var malda huset förmådde - myrorna är väck. Om det berodde på kryddorna eller om de drog i alla fall vet inte jag. Borta är dom. Förhoppningsvis för gott.

Bamse.

I veckan som gick,
gick Bamse bort.
Stiliga Bamse. Alltid i nattsvart pälsfrack
med bländvitt skjortbröst.
Vita sockor.
Snälla Bamse,
Tvåans sällskapliga Bamse,
alltid kurrande och välkomnande,
ofta småpratande,
ville bli klappad,
Strök sig själv kärleksfullt mot benen.
Lite feg, jämfört med sin oförvägna syrra.
Minns hans blickar när hon satt högst upp
på garderoben
och han nere på golvet,
låtsades som han inte såg,
inte brydde sig. Lite "sitt du där om du tycker det är kul och märkvärdigt"
Och så plötsligt - en dag vågade han språnget,
satt där, högst upp och ägde världen. Det blev många språng.
Minns mycket mer.....så klart.
Nu hoppas vi att han tagit ett språng upp på ett moln
och sitter där och knaprar vitamintabletter - hans favoritgodis - i katternas himmel.

Helga vilodagen.

Jag har helgat vilodagen åt badrumsstädning. Bara sådär. En tankebomb slog ner i huvudet och detonerade. Lämnade mig ingen ro, malde på; städa badrummet, städa badrummet, städa badrummet. Det har hängt länge över mig. Och idag blev det av. Skinande rent från golv till tak. Det kan inte hjälpas att det är söndag. Trist väder också så varför vänta på en vardag? Inspirerade ögonblick ska man dessutom ta vara på vad det än gäller har jag lärt mig. I Eternellens och jämnårigas värld är det inte så noga. Vi har inte full kontroll på dagar och datum, vi behöver inte prompt veta. Jo, om vi har något planerat förstås; resa någonstans, ha gäster på middag, gå till tandhygienisten o s v. Men just söndag och vardag spelar faktiskt ingen roll. Kanske jag kör igång med strykningen också. Men bara kanske. Det finns ju gränser för duktighet. Men den mal lite i huvudet. Strykhögen - det trista resultatet av en härlig Öland- och Skåneresa. Såhär på söndagen är det kanske passande att tänka på hur underbart det är med vänner och att komma hem välbehållen och full av nya upplevelser till sina lika underbara barn.

Reseminnen Öland, Skåne och Köpenhamn..

Kryddig örtagård Hotell Borgholm.

Ulf Trotzig-tavla från Vida, Borgholm.
Varför kan jag inte måla så?

Drakamöllans naturreservat.

Eternellen med väninnan M i Drakamöllans naturreservat.

500-åriga eken står i Arboretet i Kivik.

Kåseberga - vallmo och blåeld.

Nyhavn i Köpenhamn

Igår var det 6 juni, vår nationaldag.

Då brukar jag plocka fram en liten flaggstång i trä och en majstång i keramik och göra lite sommar. Båda dessa saker har hängt med i en väldig massa år. Midsommarstången åker in i skåpet i mitten av juli, flaggan brukar faktiskt stå framme för det mesta - fast inte mitt på bordet varje dag. Jag brukar ställa undan den när det är dags att ta fram julsakerna. Även om julpyntet raskt åker undan efter nyår så kan det dröja lite innan flaggan är framme igen.
Nu har jag letat, letat, letat.
Både flagg- och majstång är spårlöst försvunna. Det märkliga är att jag såg båda sakerna för inte alls så länge sedan och tänkte "så braaa, nu vet jag var jag har dom när det blir dags".
Men icke!
Man kan undra om någon, speciellt begiven på flagg- och midsommarstänger, varit framme.
Nej, självklart att jag inte tror det. Och jag tror inte det är Alzheimer - jag vet fortfarande vad jag ska ha nycklarna till, känner igen både Maken, barnen, släkt och vänner även om jag inte minns ALLT.... och visst händer det att ord försvinner och namn....plötsligt kommer man inte ihåg namnet på den där fantastisk trädgården......eller namnet på den underbara skådespelerskan som spelade i Frukost på Tiffanys och viftade runt på Gregory Pecks vespa i Rom. Några timmar senare finns det bara där. Plötsligt! Javisst Audrey Hepburn. HUR kan man över huvud taget tappa bort namnet på en människa man beundrat i årtionden? Bara sådär? Minns du hennes underbara kläder? Aldrig ett par skinkkorta trasiga shorts över tjocka strumbyxor burna till tunn, slinkig blus och grova stövlar med pälskant och platåsula där inte.
Det var en liten utvikning från nationaldagen, som jag verkligen tycker att vi lite till mans skulle göra lite extra av.
Jag gillar ju att vara svensk och älskar Sverige för det mesta, vår natur, våra årstider, vår frihet att tycka och tänka och rätten att uttrycka det, våra rättigheter OCH skyldigheter. Det finns massor att vara stolt och glad över. Vår histria är inte fläckfri men knappast värre än andras. Visst borde jag väl visa det! Tänk på jublande fransmän, norrmän, amerikaner.... Visst borde vi sjunga både Du gamla du fria och Flamma stolt mot dunkla skyar med glädje och stolthet. Och inte ska vi låta SD-are göra vårt lands symbol till sin. Nog ska man kunna flagga utan att bli misstänkliggjord som anhängare av något grumligt nationalistparti.
Nej vi firade inte. Tyvärr. Ska bättra mig. Måste erkänna att jag blev oerhört påverkad av de nysvenskar - hemska ord men vad ska man säga - som deltog i några program i TV och talade varmt och kärleksfullt om vårt gemensamma land.

Finns det ingen mer än jag som vill ha en hel baddräkt?

Man skulle just kunna tro det. Har varit runt i Täby centrum och kollat läget. Och baddräkterna är i minoritet. Bikinis däremot finns i uppsjö, både minimini och maxi. Ser man sig omkring borde det vara väldigt många fler än jag som klär väldigt mycket bättre i baddräkt än i bikini.

Dopping, dopping doppa dej, annars får du smäll av mej!

Idag är det 15 grader i vattnet. Och solsken.
Snabbt i och snabbt upp igen efter 4-5 simtag.
Uppfriskande.

Oj vad det böljar!!

Det är väldigt många år sedan nu, men Ettan och jag satt på tunnelbanan på hemväg efter jobbet. Det blåste rätt friskt. När vi lämnade tunneln och kom upp i ljuset igen vid Gamla stan slog den gamla damen, som satt mitt emot oss, ihop händerna och ropade förtjust: "Oj, vad det böljar"! Sedan dess säger vi också "oj, vad det böljar" när vågorna går höga. Blåst har det gjort nu i minst två veckor, ja mer. Höga vågor med skummande gäss. Men idag: soligt och stilla. Vattnet bara lite krusigt. Inte en enda anka. Ja, så sa Tvåan när hon var liten. "Titta mamma så många ankor".
Tvåan och jag har jobbat lite på altanen, sopat - allt skräp i världen samlas just i ett hörn hos oss när det blåser. Köpt medelhavsjord till nya nya olivträdet - det är så himla fint - och satt det i en större kruka. Årets chokladblomma är också på plats, ett stort fint exemplar. Jag är väldigt nöjd med årets medelhavshörn. Här kommer det att blomma.
Potatisen? Ja, den växer. Och det gör salvia, rosmarin, persilja och timjan också.

Sedan igår är jag Makens unga hustru.

Detta fenomen inträffar 11 dagar varje år. Sedan är vi lika gamla igen. Eller unga.
Låt mig få påminna om dessa rader - jag har skrivit dom förut. Naturligtvis är det inte jag som hittat på dom, ärligt knyckta. Men bra i alla fall. Och tänkvärda - ja, vi pratar ju mycket om ålder i detta land.

"Age is a matter of mind.
If you don´t mind, it doesn´t matter."

Cantuccini alle mandorle.

Den lilla italienska mandelskorpan är förödande god. Har jag en påse är det stört omöjligt att låta bli den. Som knark. Skorpknark. Jag ger mig inte förrän påsen är slut, vandrar till lådan där jag förvarar påsen, tar ett par stycken - varje gång de absolut sista - äter, njuter OCH är strax tillbaka i påsen igen. MEN när påsen är slut dröjer det ett tag innan jag köper en ny, där är jag bestämd mot mig. Och finns inga hemma är det inga som helst problem att avstå.
Att Italien är ett land för mat och dryck vet ju alla människor. Det är otroligt mycket gott som kommer från Italien. Och det är kul och uppskattat att laga italienskt. I veckan har vi haft vänner på middag och bjöd Vitello tonnato. Lite svårt att hitta rätt vin till den rätten, men vi lyckades över förväntan. Tycker vi. Paolo Leo Alberello Vecchio Primitivo. Mycket prisvärt enligt vinexperten Christina som förser oss med tips som vi tacksamt tar emot och provar. Alla dofter och smaker som Christina känner med sin känsliga sommeliernäsa kan varken Maken eller jag definiera. Men vi känner ju när vi får ett gott vin som detta, som också uppskattades av våra gäster.