Kvinna. 72 år. Täby.

Ja, så står det i min bloggprofil. Inte särskilt lockande eller hur?
Handen på hjärtat - inte skulle jag själv med nyfikenhet och spänning kolla in vad hon hade att säga. Får väl hitta på något mer spännande, inbjudande och intressant.
Men vadå?
Det är ju precis det jag är: en 72-årig kvinna som bor i Täby. Och mitt förflutna inom reklam- och informationsbranschen - eller inom media som det så vackert heter idag - är ju just förflutet. Förknippat med många goda, roliga, intressanta minnen förvisso, så i någon form kanske även de åren dyker upp i något bloggavsnitt.
Gift sedan 46 år, det är definitivt ingen bravad men det har många gånger krävt både jobb och lite god vilja från båda parter för att hålla ihop och få livet att fungera.
Fyra barn! Har man skaffat sej fyra barn så får man ju fixa det.
Jobbigt? Ja, det var det väl ibland, men det var inget man tänkte på just då när det var som intensivast. Det var ju härligt att ha dem.
Nyttig lärdom som inte är alldeles självklar - att lära sej att ens egna "jag" inte alltid står i centrum, att man måste ta hänsyn.
Uppoffring?
Nej, jag kan inte säga att jag gjort uppoffringar. Lite karriär då möjligtvis, men jag har ju fått så mycket annat i stället. Sånt som i långa loppet är oändligt mycket viktigare. Lite klyschigt låter det, men barnen har varit viktigast. Säkert känner dom det inte så, inte alltid i alla fall. Men jag har gjort så gott jag har kunnat. Efter min förmåga. Det tror jag i alla fall - möjligt att jag lurar mej själv, men det vet jag inte. Alla har vi ju våra livslögner, kända eller okända. Vissa saker har säkert varit bra. Och andra riktigt dåliga, men det vet man ju inte då.
Upplevelser?
Man behöver inte ha gjort allt innan man fyllt 30 och 40 och 50. Inte 60 och 70 heller för den delen - det är faktiskt roligt och spännande att ha något att vänta på och längta efter. Men mycket kul har jag varit med om och mycket väntar....hoppas jag.
Intressen?
Just nu tycker jag att det är kul att blogga.
Att träffa vänner är härligt - tack alla som är kompis med mej. Ni är ovärderliga.
Laga mat? Inte riktigt så kul längre, men maken är road så han tar över ganska ofta.
Äta och och dricka gott är däremot lite lycka.
Läsa - ingen som kan läsa är ensam.
Gå på bio, resa, gå på teater och promenera med maken eller andra hugade.
Stavgång för mej själv.
Simma i Hägernäsviken - årets stora bonus under några sommarmånader.
Gå ut i naturen. Plocka blommor.
Fixa med mina altankrukor, i år är jag stolt över och tänker med medelhavstemat även nästa år, tror jag.
Gå på utställningar och muséer.
Titta på danska och engelska TV-serier.
För närvarande är jag fakir - har skaffat spikmatta - och det är riktigt behagligt.
Och så är jag evigt tacksam för att jag är frisk!
Småkrämpor? En och annan, men något ska man ju ha.