Veckan har varit intensiv, flera saker att göra varje dag.
Men hur glömsk får man vara! Här gick jag omkring med dammsugaren i godan ro på fredagsförmiddagen, kollade lite morgonteve då och då, ringde några samtal och så plingar det plötsligen i mobilen:
- Hej, det är Marianne, var är du någonstans?
- Ja, hemma förstås, men jag har dammsugaren på så jag har kanske inte hört att det ringde på hemtelefonen.
- Jaha du, men skulle inte vi ses 11.30 utanför Dramaten.
Ridå!
Hur kunde jag bara så totalt glömma bort något som jag sett fram emot i flera dagar? Att Marianne och jag skulle gå på Nordiska Museet och se utställningen av modebilder och sedan gå och äta lunch! Dessutom hade jag noterat det på två ställen - både i köksalmanackan och i min almanacka. Och där fick hon stå på Nybroplan och vänta, tack och lov att solen sken och att utsikten över Nybroviken var isigt vacker.
- Men sånt händer, sa den snälla Marianne.
- Det är lätt gjort, tillade hon - i vår ålder.
Och här sitter jag flera timmar senare och är fullkomligt tillintetgjord Förlåten av Marianne men inte av mej själv. Om hon nu vågar och vill stämma träff med mej i nästa vecka ska jag bjuda henne på lunch som kompensation.
Hädanefter ska jag lägga kalendern bredvid sängen och titta i den varje morgon det första jag gör.
Om jag nu kommer ihåg det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar