Och jag som va´ så pigg och gla´

Men nu har jag snorat i tre dagar.
Näsan är i vanliga fall inte så ädelt formad men nu är den svullen också.
Lägg till små röda, tåriga ögon och ett risigt, oklippt hår så är jag ungefär så långt ifrån begreppet snygg och fräsch som man över huvud taget kan komma.
Riktigt anskrämlig med andra ord.
Solen skiner lite, och det kan man ju alltid glädja sej åt - men jag vill ha mer.
Framför allt vill jag bli av med den här smutsiga äckliga snön (som var så vit och fin för några dagar sedan).
Ååååå vad jag längtar till frisören på måndag!
Ååååå vad jag längtar till solen och havet i Puerto de Mogane! Men det dröjer en månad.
Ååååå vad jag ska bli brun och fräsch!
Tyvärr lurar man sej - men lite bättre blir det i alla fall. Hoppeligen!

Victoria + Daniel = Sant

Det glädjer en gammal anhängare till kungahuset - inte alls så okritisk och hängiven som förr till denna institution, men definitivt inte övertygad republikan - att vår otroligt populära och charmiga kronprinsessa förlovat sej men sin Daniel.

Mitt i natten

Egentligen borde jag sova och inte sitta här och uggla. Men nu går inte det - har försökt och försökt, läst och löst korsord för att bli trött. Men inte! Så fort huvudet nuddar kudden är jag pigg igen och tankar på än det ena än det andra korsar varandra. Få se om det hjälper att blogga.
Nix, nu blev det kortslutning. Inget kommer jag på. God natt.

Koko i luvan

Veckan har varit intensiv, flera saker att göra varje dag.
Men hur glömsk får man vara! Här gick jag omkring med dammsugaren i godan ro på fredagsförmiddagen, kollade lite morgonteve då och då, ringde några samtal och så plingar det plötsligen i mobilen:
- Hej, det är Marianne, var är du någonstans?
- Ja, hemma förstås, men jag har dammsugaren på så jag har kanske inte hört att det ringde på hemtelefonen.
- Jaha du, men skulle inte vi ses 11.30 utanför Dramaten.
Ridå!
Hur kunde jag bara så totalt glömma bort något som jag sett fram emot i flera dagar? Att Marianne och jag skulle gå på Nordiska Museet och se utställningen av modebilder och sedan gå och äta lunch! Dessutom hade jag noterat det på två ställen - både i köksalmanackan och i min almanacka. Och där fick hon stå på Nybroplan och vänta, tack och lov att solen sken och att utsikten över Nybroviken var isigt vacker.
- Men sånt händer, sa den snälla Marianne.
- Det är lätt gjort, tillade hon - i vår ålder.
Och här sitter jag flera timmar senare och är fullkomligt tillintetgjord Förlåten av Marianne men inte av mej själv. Om hon nu vågar och vill stämma träff med mej i nästa vecka ska jag bjuda henne på lunch som kompensation.
Hädanefter ska jag lägga kalendern bredvid sängen och titta i den varje morgon det första jag gör.
Om jag nu kommer ihåg det!

Mammut

Har bestämt mej för att "hänga med" lite och se filmer medan de är någorlunda aktuella - och då menar jag när de fortfarande visas på bio. Vi började hänga med i förra veckan då vi såg Maria Larssons eviga ögonblick och i går kväll hade turen kommit till Lukas Moodyssons Mammut.
Filmen känns i magen från början till slut, den känns i hjärtat, den känns i huvudet. Sitter fast i huvudet. Mammut ruskar om och griper tag med sin smärta och svärta. Lukas Moodysson visar oss än en gång en bild av verkligheten, den verklighet som vi inte riktigt orkar se trots att vi vet att den finns.

Måndagsmorgon

Sover man hela natten utan avbrott känner man sej verkligen pigg och utvilad. Vaknade 06.35, hämtade in DN och fixade lite frukost. Helgen har varit trevlig och ganska fint väder dessutom med minusgrader.
Lördag: Slappardag fram till 15.00 då vi började laga middag till kvällens gäster, familjerna J och F. Husmans: små snittar, slottsstek med presskurka och strimlade smörsvängda morötter, apelsinsufflé till efterrätt. En angenäm kväll med goda vänner - kan man ha det bättre! Söndagsmorgon i lugn och ro, därefter promenad med Charlotte och Signe i Nibble. Tur att vi hade broddar, rena isgatan hela vägen. Jag är lite försiktig sedan akrobatövningen vid Marions strand i fredags då jag höll på att göra världens vurpa men häpnadsväckande nog "landade" på fötterna. Härlig kaffepaus med kardemummakringlor - aj aj aj passar inte GI-dieten men gott var det - vid lilla sjön. Anna bjöd på middag, generöst som alltid: fina räkor, fantastisk piggvar med pepparrot och smält smör. Vi stod för genomgående mousserande rosa - för att fira A:s nya jobb. Johan tyvärr sjuk.
Måndagen ligger blank framför oss - inget program - men resten av veckan har vi något varje dag. Pensionärslivet är hektiskt! Kanske vi går på bio i kväll, det är mycket bra som går exempelvis Mammut på Camera.

Spanarna.

Varje fredag kl. 15.00 larmar mobilen. Är jag hemma eller i bilen slår jag på radion och inväntar Spanarna, en av veckans höjdpunkter i etern, som jag inte vill missa. Vilket program! Och det håller år efter år. Så roligt, så omväxlande, vilka härliga och begåvade personer som står för denna underhållning. Verbala proffs med glimten i ögat. Alltid får man sej ett gott skratt och ganska ofta något att tänka på.

Släng dej i väggen Norton!

I förra veckan gjorde vi slut med Norton.
Kastade ut honom helt enkelt! Efter så gott som dagliga kontroverser och irritation i flera månader.
Men nu är det över. Tack och lov!
Inte ropa hej!
Peppar, peppar ta i trä och allt det där.
Men......livet med datorn har blivit enklare. I en hel vecka har allt fungerat utan bekymmer.

Matador

Som belöning efter förmiddagens storstädning tittade jag på ett avsnitt av Matador som jag har på DVD. Den håller fortfarande, välgjort tidsdokument att roas och njuta av. Danskarna är duktiga - ser fram emot kvällens avsnitt av Sommer.

Igår hann vi mycket

Buss/T-bana till stan - banken - bio - Solresor - bad/massage på Centralbadet - Air-Tours - hem med buss och T-bana. Minsann en heldag, mycket trevlig. Såg Maria Larssons eviga ögonblick - bildmässigt en fantastiskt vacker, händelserik i sin stillsamhet. Den 21 mars åker vi till Puerto de Mogane för två veckor, det ska bli härligt med sol och bad. Som om inte det vore nog! Efter sköna timmar på Centralbadet med bastu och massage gick vi till Air-Tours och slog till med en resa 4-dagar i Florens i maj! Full fart hemåt. Synd att jag inte hade stegräknaren på mej, det hade blivit ett bra dagsresultat. En bra dag - och det bästa av allt: Anna har fått ett jobb som hon väldigt gärna ville ha. Lycka till!

Skype-premiär

Vi har laddat ner Skype - med hjälp av Charlotte, Anna och Johan - och inköpt en webbkamera/mikrofon. Tur att vi har barn som är snälla som efter söndagsmiddagen hjälper sina tekniskt obildbara föräldrar. Så nu kan vi även se Malin i Florens och hennes Freddy lite oftare. Lite struligt att komma igång hade vi - men så småningom gick det och vi både såg och hörde dem och vise versa. Helt otroligt!!! Vi tramsade och pratade i nästan en timme

Lördagslunch

Dimman låg tät över nejden från tidig morgon och dröjde sej kvar hela dagen. Väldigt trevlig lördagslunch hos gamla bekanta som vi fått ny kontakt med på sistone. Det är härligt att kunna ta upp gamla kontakter utan att det på något sätt känns konstigt. Och roligt att träffa nya människor. Timmarna flög iväg under roliga och givande samtal och många glada skratt till en god färslåda, rödvin och sorbet.

Och idag då? Det är lite kallt igen, en och annan solstrimma visar sej mellan molnen. Halt som sjutton på sina ställen, man får verkligen se sej för. Promenerade till Näsby Park och hämtade Jan på Friskis & Svettis i nästan samma raska takt som vanligt. Och det kändes bra. Tvättat och strukit. Och pratat i telefon med Anna, Charlotte, Monica, Barbro och Birgitta - nu måste jag ringa Gunilla och höra hur det är med hennes knä.

Vargtimme

Vankar omkring.
Tittar i fönstren.
Ensam vaken.
Värmer mjölk
Dricker varm mjölk.
Löser korsord.
Vankar igen.
Läser Marianne Höök.
Gäspar.
Går och lägger mej.
Somnar inte - tänker på allt och ingenting.
Kommer att vara trött imorgon - och vi som ska åka in till stan, besöka resebyrå, gå på bio, simma och få massage på Centralbadet.
Hur ska jag orka det?
Vankar.
Tittar i fönstret.
Det lyser i ett badrum på andra sidan gården.
Läser lite Höök igen.
Gäspar.......

Blankis på Hägernäsviken

Tidsbegrepp

Visst är det märkligt att vissa händelser som ligger långt bort i tiden känns mycket närmare och tvärtom. Även exakt samma tidsrymd kan kännas olika lång. För snart fem år sedan lämnade vi vår lägenhet i Stockholms innerstad. Samma dag flyttade vi in i vår nya bostad i Täby. Jag tycker att det är evigheter sedan vi bodde på Roslagsgatan och kan samtidigt inte fatta att åren i Täby gått så svindlande fort.

Dunet skaver.

Jag såg inte tv-programmet. Trailern räckte mer än väl. Gässens smärtskrin och skräck förföljer mej. Nej, inte förföljer, men jag hör dem ganska ofta. Täcket, som är så luftlätt och lagom varmt att vila under i ett sovrum där värmen är avstängd och fönstret står på glänt, är inte lika behagligt längre. Och dunvästen, som jag älskat och som alltid ger den perfekta extra vämen när jag känner mej lite frusen, är inte heller lika lockande.
Dunet skaver.
Och aningslösheten.


Motsatsen till ovanstående hemska
utspelar sig varje dag under stora, vackra linden på vår gård. Här bjuds knapriga härliga frön ur automat, en klase feta talgbollar och saftga äpplen. Gästerna är många och glupska; talgoxar, blåmesar, gråsiskor, koltrastar. Även en liten hackspett dyker upp två gånger om dagen. Stora kråkor vankar omkring på gräsmattan och äter det småfåglarna spiller. En och annan skata försöker hänga sej kvar i talgbollarna - ibland lyckas det och ibland inte.
Ett härligt och värdigt fågelliv.


Morgonen var grå och jag likaså.
Två veckors influensa har satt sina spår. För säkerhets skull förstärkte jag det grå med att klä mej i grått. Jo, jag gillar grått men det kanske inte var det allra som klädsammaste just idag. Hursomhelst två ljusglimtar i gråheten - torsdagsjobbet på Kupan och Jans (maken) alldeles underbara ugnstekta gös med champinjoner och purjolök och italiensk Verdicchio.

Eternellens första dag.

I förjusningen över att jag - med hjälp av dotter - har skaffat en egen blogg blev jag alldeles stum. Eller rättare sagt ordlös; kunde inte hitta på något att skriva. Inget begåvat och intresseväckande, inget väl genomtänkt inlägg i någon pågående debatt. Nu när jag sovit på saken och faktiskt smådrömt lite om bloggen har jag förstått att ja kan skriva lite vadsomhelst. Jag behöver inte vara intressant utan vara den jag är. Eftersom jag både är lite okoncentrerad och lite glömsk kan ju bloggen vara ett tankeverktyg, något som tvingar mej att tänka efter och ha koll på vad som händer och sker omkring mej. Och när! Och jag tror att det är nyttigt att formulera för sej själv vad man egentligen tycker.

Varför Eternellen? I Karin Berglunds härliga Din trädgård hittar jag en beskrivning som jag tycker passar ganska bra på mej.
- Eterneller eller evighetsblommor är växter som går att torka och använda i buketter som håller "i evighet".

Och vem vill inte - om än lite torr - hålla i evighet?

Premiär

Vad roligt - jag har blivit bloggare!