"Herre min Gud vad den månen lyser......."

Så skrev Gunnar Wennerberg en gång. Eller var det Birger Sjöberg? Eller Bellman kanske? Måste kolla på Google - men jag håller tills vidare på Gunnar W. Säker kan man inte vara på sitt minne. Och det litterära kan verkligen slinta.
Samma sak kan jag säga idag och det är dit jag vill komma, men: Herre min Gud vad den solen lyser.....så pass att jag fick byta plats vid frukostbordet, kunde inte läsa tidningen.
Härligt! Fåglarna kvittrar i linden när dom inte klänger i matautomaterna och proppar i sig mest hela dagen av frön och talgbollar. Nu ska man väl inte lockas med i våryran - inte ännu i alla fall, SMHI säger något helt annat. Hur som helst så gläds jag just nu, bäst att ta vara på stunderna som bjuds. Och våren den sköna är i alla fall inom räckhåll om några månader sådär. Även om man som jag gillar årstider så visst längtar man.
Nu har jag kollat - det var Gunnar Wennerberg. Känner mig riktigt bildad!

Plötsligt är klockan tio i fyra - och jag har ingen aning om vad jag gjort med min dag.

Jag lever med Allévo!

Ja, faktiskt sedan en vecka tillbaka och vi har nu börjat andra veckans frukost/lunchförhållande. Bra i längden eller ej, det återstår att se. Men lite nöjd är jag - blixtlåset i 42-jeansen går att dra upp utan större besvär. Vad det innebär i kilon vet jag inte, jag är inte så pigg på att ställa mig på vågen.
Direkt god är den inte min kick start shake med chokladsmak, men helt OK. Mätt blir ja och inte speciellt sugen varken mellan frukost och lunch eller lunch och middag. Middag äter jag som vanligt, men bara EN portion, som är något mindre än jag brukar äta. Ett glas vin till - alla tar ETT glas vin - och jag brukar nog ta två i vanliga fall - men nu blir det högst 1,5 på vardagar. Det gäller ju att inte falla ur alltför fort!!!! Eller hur? Hur skulle det se ut med en massa volanger av skinnslamsor hängande runt kroppen?

För att tala om något helt annat
så är det fruktansvärt fult och grått utomhus med pågående slask. Smutsig snö och stora sjöliknande pölar överallt. Men stopp och belägg! Tänker man Queensland så är ju våra pölar inte ens skuggan av en bagatell. Skärpning Eternellen! Var glad att du inte vadar omkring till midjan och stöter på en hungrig krokodil med smak för äldre och lite småsega damer.

Nytt ämne: julen är över.
Tomtegruppen vilar sedan en vecka ut i tomtelådan tillsammans med älsklingsängeln. Älsklingsängeln förresten! Jag har ju bara en, men den är det lite speciellt med. Dagen efter tjugondagknut åkte stjärnlampan i köksfönstret in i garderoben - mer pynt än så har jag inte framme numera. Vita amaryllisen och dito azaleor har vissnat. Vita julstjärnan står kvar, lika fräsch som när jag köpte den. Givetvis borde jag vara glad för det men även om den är vit så är den en typisk julblomma och överspelad på något sätt. Nu är det krokus och pärlhyacinter som gäller. Och tulpaner förstås. Ska ta en tur till ett av mina favoritställen i veckan - Brunnsvikens trädgård.

Folk som går på operan är inte IKEA:s primära målgrupp!

Kan ni tänka er att delta i finansieringen av ett nytt operahus?
DN har har frågat representanter för några stora företag och politiska partier och redovisar svaren i en tablå på kultursidan idag.
En av de tillfrågade heter Ylva Magnusson, presskontakt på IKEA. Hon säger så här:
- Folk som går på operan tillhör inte vår primära målgrupp. Vi har därför inga planer på att sponsra ett nytt Operahus i Stockholm.
Nähä! Jag trodde att alla, precis alla tillhör IKEA:s målgrupp. Visst riktar man sig kanske särskilt till dem som behöver möbler och inredningsdetaljer och inte har råd att handla på Nordiska Galleriet, Svenskt Tenn och liknande butiker. Men skulle operapubliken vara ett undantag från det? Det tror inte jag. Snälla Ylva, vakna - de flesta operabesökana har säkert både en Billy och lite till. Det är faktiskt helt vanliga människor som går på operan.
Det vore intressant att höra vilka svar Ylva Magnusson skulle få om hon ställer sig utanför operan en kväll och frågar inströmmande publik om dom varit på IKEA och handlat någon gång. Då kanske hon skulle upptäcka att även operapubliken hör till IKEA:s kundkrets. Kanske inte ett tillräckligt starkt skäl för att gå in med miljarder och bekosta ett nytt operahus - men det är en helt annan sak.

Jag skriver bara för mig själv.....

är det många bloggare som säger. Även jag har kläckt ur mig det någon gång - "det är väldigt kul att blogga men jag gör det bara för mig själv".
Men handen på hjärtat, är det verkligen det vi gör; skriver bara för oss själva? Är det inte lite falsk blygsamhet? I så fall skulle vi väl pränta fint i dagbok eller skriva worddokument istället för att vara ute och fladdra i rymden. Jag erkänner villigt att jag är glad och tacksam för alla bloggbesök. Jätteglad.

Fjällvärlden sjunker undan.

Det vill säga fjällvärlden på Täbys breddgarder. Inte så Årelikt längre.
Det är smutsigt och fult.
Det töar. Det droppar. Dripp, dropp, dripp, dropp.
Snöhögarna sjunker ihop och väl är väl det på sätt och vis.
Snön dunsar ner från taken i stora sjok.
Se upp därnere! Duns, splash, duns, splash!
Istappar lossnar och rasar ner.
Kras, kras - störtdyker ner i smältande drivor.
Se upp därnere! Akta huvudet!
Halt som attan. Broddar på.
Och Ranelid dansar i TV4. Utan broddar på spegelblankt golv.
Dödsskjutningar i Arizona.

Ännu så länge är det fint med snön.

Vitt och vackert. Härligt. Jobbigt bara att klä på sig så många lager när man ska ut! Ja,men vadå? Såå jobbigt är det väl ändå inte!
Men om det fortsätter och fortsätter och fortsätter? Vi har inte kommit till mitten av januari än och vintern har pågått i snart två månader.
Andra halvan av januari är kvar.
Hela februari.
Mars - kanske.
Ja då är det skönt att få en paus.
Tänk en sandstrand.
Tänk sol och värme.
Tänk en vattentemperatur på sådär 20-22 grader.
Ja, jag tänker: sandstrand, sol, värme, bad- och simbart - inga leggings, inga tröjor i lager på lager.... ingen mössa, ingen halsduk - kanske en liten sjal till kvällen.
Bara gå ut och VARA.
Underbart.
Men ännu så länge är det som pågår helt OK- jag gillar vintern. Också.
Och visst är det något visst med att längta?
Om en halvtimme - dags för På spåret, som både värmer, roar och bildar - välkomna tillbaka Christian och Fredrik, jag har saknat er. Varför jul- och nyårspaus? Nu kan det gärna snöa en stund till. Kom gärna med några resmål som jag kan gissa - allra helst FÖRE både Maken, dressinen och förstaklassvagnen, det är då det är lite extrakul.