Håll med om att den här brungulgråsvarta vintern är den sämsta och tristaste vi varit med om. I mannaminne.

Eller varför inte kvinnominne.
Jag kan inte komma på någon så urtrist i alla fall. Och inte har jag gjort mycket för att pigga upp det hela. Jo köpt ett par korta gummistövelkängor av norskt märke som visar sig vara perfekta att klafsa omkring i. De är försedda med en specialkonstruerad sula som ska vara näst intill omöjlig att halka omkull med. Och ramla vill jag inte, jag är fruktansvärt rädd för att  tratta på ändan sedan min praktvurpa före påsk förra året. Ändå hade jag ju stor tur som inte bröt något.
Jag läser en bok av negerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie - Americanah - som är alldeles väldigt underhållande och intressant. En härlig ung berätterska som bott och studerat både i Nigeria och USA. Ännu så länge har jag bara läst knappt hälften, det tar lite tid med mitt suddiga öga och personregistret är omfattande, ena stunden är vi i en frisersalong där huvudpersonen får sitt hår flätat och i nästa möter hon en man på ett tåg för att i nästa söka jobb så hon kan klara sitt uppehälle under studierna och så sitter vi där i frisersalongen igen eller är på fest och hamnar i kulturkrockar. Lägg därtill att namnen på alla som befolkar romanen inte är de allra som lättaste att minnas.Hur som helst så är det spännande att läsa böcker från andra kulturer.