"Vad gör du nu?" står det på Facebook.

"Kollar Facebook", skulle jag väl skriva varje dag då eftersom det är det jag gör just då. Eller?
Facebook är nytt för mig, jag har stått emot länge, men så föll jag för hästens skull för på Facebook står det diverse intressanta saker om D.C. och en och annan bild från hagen eller träningen. Förresten - han ska tävla på lördag så då ska vi naturligtvis dit och heja. Han blev ju etta i sitt lopp häromsistens så varför inte en gång till?
Ännu så länge är jag inte Facebookberoende, men jag tittar ofta om det hänt något nytt och klickar i om det är något jag gillar. ALDRIG trodde jag att jag skulle sätta mig ner och kolla flera gånger om dagen. Lika lite trodde jag att jag skulle spela Ruzzle stup i kvarten - har nu bestämt mig för att begränsa spelandet till en stund på morgonen och en stund före middagen. Maken blir lite irriterad minst sagt på att höra det eviga plingandet. Det blev jag också förut när andra mig närstående personer satt där och lekte på sina telefoner. Vad gör jag just nu - längtar efter ett ordentligt regn under natten.  

Gräsänkeblues - utan rim och reson och Ramelsk esprit.

Det är måndagmiddag.
Mitt huvud känns inte särskilt tungt.
Min man har rest till Norrland - ska vandra i tre dar
Han for i lördags morse och jag kände mig så fri.
Och döttrar två  "tog hand om mig" då - och det var jättebra.
Men nu är det så lagom kul.
Jag är dålig på att vara själv.
Städar, ruzzlar, vallar hunden, pratar med hunden, har dragkamp med hunden,
läser tidning och bok, kollar lite tv, simmar, klipper bort vissna blommor, sopar vissna blommor......
och kollar facebook
och nu ska jag trösta mig med en Morbergburgare
och innan dess ta ett glas rose,
alldeles själv
Måtte det vara något bra på tv ikväll - men det gäller att inte hoppas för mycket.
Nej, vad var det jag trodde, inget som lockar.....
Ååååååå vad det är synd om mig. Käre Jan come back to me.

Jag längtar till Mallorca

eller något annat medelhavsställe - men på Mallorca har jag aldrig varit. Det är solen jag vill åt. Och badtemperaturen. I Hägernäsviken är det 10 grader! Då är det svårt att åstadkomma sina dagliga 300 meter, jag försöker inte ens.

Vad har hänt med färskpotatisen?

Ja, jag bara undrar. De där små, fina som man kan skrubba med bara händerna och som absolut är det godaste som finns, kokt med salt och dill och vid inmundigandet toppad med en liten smörklick.
Så fort Mälarpotatisen eller möjligen den östgötska kommer tänkte jag; DÅ om inte förr; DÅ blir det färskpotatis som smakar som färskpotatis ska smaka.
Mälarpotatisen har kommit, men den smakar inte som förr, är inte alls så god. Inte på l å n g a vägar. Likadant är det med potatisen från den östgötska myllan. Skrapa måste man, trots att jag köper den jordiga potatisen - den som inte tvättats innan den kom till butiken - bara för nöjet att stå där och tvätta och se skalen falla av, eller skrapa lite lätt när det ska vara lite tjusigare. Om vi har gäster eller så.    

Rouge Cardinal

På senvåren, eller kanske tidig försommar, köpte jag en clematisplanta. Rouge Cardinal stod det på lappen och bilden i handelsträdgården visade en mättad mörkröd skönhet. Så enastående vackert det blir om jag planterar den i vid det ljusgrå planket intill vår blekrosa New Dawn, tänkte jag, i en rejäl kruka och köper passande jord. Sagt och gjort.
Det blev inte så bra. Den lilla plantan vägrade att växa, bladen tynade bort. Jag nändes inte kasta bort den bums utan flyttade in den i ett hörn. Där har den stått utan vatten. Men så idag när jag rev runt bland mina krukor såg jag - trodde inte mina ögon - att minsann hade en liten stängel rest sig ur jorden och även satt små blad.
Nu väntar jag inte någon överdådig blomprakt i år, men det känns lite kul.
Hoppas kan man ju alltid.
Men nästa sommar! Då!!!!! Man kan ju ha tur. Lika stor tur med en Rouge Cardinal som med en New Dawn. Den såg verkligen inte särskilt pigg ut efter långa vintern. Lika bra att gräva upp den, tänkte jag, men gav den en chans, man vet ju aldrig. Och i den var det minsann liv, den har burit massor av blommor i flera veckor.  
        

Två bra citat:

Skrattrynkor går inte att köpa. ( någon klarsynt person på Facebook)
Vad ska man med verkligheten till när man kan hitta på så mycket vackert och njutbart? (Mats Lundegård i dagens DN apropå drömmens framgångsrika och verklighetens mindre framgångsrik odling).

JEAN PAUL GAULTIER PÅ ARKITEKTUR- OCH DESIGNMUSEUM.

Växlande molnighet - sommarens vanligaste ord

åtminstone i våra trakter här på Östersjökusten. Om något är pålitligt denna sommar så är det molnen, ett och annat vitt och sommarbulligt, men mest är det många olika varianter i grått och åskblått som sveper fram. Många är täta och tjocka och ser regnstinna ut, men inte en droppe släpper de ur sig. Marken är snustorr av vattenbrist och inte blir det bättre av blåsten. Idag och igår var den nordan som ven runt knutarna och drev iväg 18-gradiga simvattnet. Nu på morgonen bara 10 och då blir det inga 300 meter. Jag gick inte ens i.
Tid för böcker och Ruzzle.
Inga nya böcker för tillfället, jag läser om. Gör inget, många minns jag inte ett dugg av, men jag vet att jag läst dem, andra har jag en svag aning om. Det är väl resultatet av att läsa fort och konsumera så mycket som möjligt istället för att läsa med lite eftertanke. Numera läser jag l å n g s a m t,  l å n g s a m t och det beror på åldersförändringarna i gula fläcken i högerögat. På gott och ont kan jag tycka, i alla fall när det gäller läsa och komma ihåg vad jag läst - åtminstone boken jag läste innan.

JEAN PAUL GAULTIER

Dagen denna vecka när solen sken från morgon till kväll valde Tvåan och jag att åka in till Stockholm och besöka Arkitektur- och designmuseum där Jean Paul Gaultier visar sina helt fantastiska kreationer. Det ångrar vi inte, det var en upplevelse från början till slut. Verkligen. Gå dit. Du måste.
Tänk dig till exempel en leopardmönstrad aftonklänning där varenda prick och skiftning i leopardmönstret är ett pärlbroderi, pyttesmå pärlor i leopardskinnets alla skiftningar. Det är hantverk i yppersta klass. Eller en handstickad randig överdel i siden till en kjol i strutsfjädrar.
Och dockorna som bär kläderna! Somliga med projicerade ansikten som ler, blinkar, tittar på dig ...Nu ska jag inte försöka mig på att förklara, det måste ses. Jag upprepar: GÅ DIT. Utställningen stänger 22 september.    
  
NORRTÄLJE

Greps av rastlöshet. Bara sådär TVÄRT vid 14-tiden igår. Och vad hittar man på då? Maken föreslog en kort utflykt till Norrtälje. Jag vet varför. Det finns en jättefin liten ostaffär där. Med ostpåsen i handen flanerade vi en timme på stan och tittade in i några andra favoritbutiker. Och si! Rastlösheten blåste bort - ja det blåste hårt i Norrtälje - och vi vände näsan hemåt igen till spaghetti med pesto och ett gott rött vin plus norrtäljeosten som dessert.  


 

Och nu blir det film med Dreams Cape i huvudrollen.

VINNARE: DREAMS CAPE.

Han vann igår, treåriga rikshästen Dreams Cape som Maken, Ettan, Tvåan och jag äger några tusendelar i.  Vilken kväll på Täby galopp, vackert väder, ganska stor publik, spännande lopp, fantastiskt vackra djur, skickliga jockeys - hur fixar de att rida flera lopp stående i full karriär - god stämning. I sjätte loppet SIMI TREÅRS MAIDEN startade 13 hästar och DC en av dem. "Simi treårs maiden" betyder att det är ett lopp för treåriga hästar som inte tidigare segrat i något lopp. Och vår DC hade ju "bara" kommit trea och tvåa dittills. Både sträckan 1950 m och underlaget gräs ansågs av experterna vara perfekt för DC, och det hade de alldeles rätt i. Vi är väldigt glada över DC. Och inte så lite stolta över att det just är i honom vi har en liten del tillsammans med andra tusendelsägare. Ännu gladare är säkert tränaren Alex McLaren och stall Pan. Grattis, grattis, grattis.
Ytterligare ett rekord: vi var flera än någonsin som fick smaka segrarchampagnen efteråt.

ÄNTLIGEN - molnfritt och strålande sol.

Slut på gnället denna vecka, man njuter, bara sitter och låter sig stekas. Medium rare tänker jag bli, sa en granne och kastade ut badhandduken på bryggan och sig själv på den.
Unga svanparet - nyblivna föräldrar till sex ungar - tycker att vattnet utanför vår badbrygga är ett lämpligt ställe att glida omkring på och lära ungarna bli svanar. Jag kan alltså inte simma mina 300 meter eftersom vi badare är ett störande moment i svanfamiljens liv. Pappa svan - jag tror att det är pappan - fräser åt oss. Men till kvällen måste väl familjen dra sig in i vassen så då hoppas jag det är fritt fram. Och jag kan ju för all del simma åt andra hållet.

Moln i sikte!

Jag gillar moln, vita bulliga, vita strimmiga, vita med grå kant, grå med åskblått i sig...Moln är vackra. Nu har vi dock fått lite för mycket moln. Varenda dag rullar dom in och täcker solen. Vältrar sig över oss i visserligen vackra formationer, stora och täta. Små blå hål här och där, javisst, men eftersom det blåser rätt friskt så är de blå framme väldigt korta stunder. Mornarna är underbara, stilla, soliga med blå himmel så då får man passa på, simma och ta sin frukost utomhus. Till helgen blir det fint har dom sagt. Soligare och varmare, den där sommarvärmen man vill ha, kanske inte vareviga dag men många, många - sommarens soliga dagar och inte i molnens mulna dagar. Gärna en mulen då och då, men inte varje dag.