Tänker aldrig gå med!
Vill inte!
Känner motstånd.
Kände motstånd.
Känner fortfarande.
ABSOLUT INTE! Inte jag. Har tackat nej till massor av väninvitationer. Låter kanske skrytigt men är faktiskt sant. Inte ens mina kära barn har lyckats övertala mig. Nåja, de har inte varit alltför enträgna, kanske väntade de sig att jag skulle falla så småningom.
Och ett, tu, tre är jag där. Vet inte riktigt varför. Det bara blev så. Jo lite på grund av Fp, av någon outgrundlig anledning var det praktiskt att vara med. Och också på grund av D.C. - fantastiskt trevliga och härliga hästen Dreams Cape som jag är blygsam men jättestolt ägare i.
Och tänka sig, det är ju riktigt kul. Nu är jag med sedan en vecka. Mitt nätverk av vänner är ännu så länge väldigt litet, de allra närmaste och några till. Men fråga mig gärna - jag är inte längre totalmotståndare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar