Facebook är ingenting för mig!

Tänker aldrig gå med!
Vill inte!
Känner motstånd.
Kände motstånd.
Känner fortfarande.
ABSOLUT INTE! Inte jag. Har tackat nej till massor av väninvitationer. Låter kanske skrytigt men är faktiskt sant. Inte ens mina kära barn har lyckats övertala mig. Nåja, de har inte varit alltför enträgna, kanske väntade de sig att jag skulle falla så småningom.
Och ett, tu, tre är jag där. Vet inte riktigt varför. Det bara blev så. Jo lite på grund av Fp, av någon outgrundlig anledning var det praktiskt att vara med. Och också på grund av D.C. - fantastiskt trevliga och härliga hästen Dreams Cape som jag är blygsam men jättestolt ägare i.  
Och tänka sig, det är ju riktigt kul. Nu är jag med sedan en vecka. Mitt nätverk av vänner är ännu så länge väldigt litet, de allra närmaste och några till. Men fråga mig gärna - jag är inte längre totalmotståndare.
 

Dreams Cape blev 2:a i sitt lopp,

bara en noslängd efter 1:an på Täby Galopp igår. Vilken duktig liten pålle vi är delägare i. Nästa lopp han deltar i går 9 juli och det ser vi fram emot med spänning.
Tänk att det är så himla kul att vara hästägare och så stolt man blir över hans framgångar utan att ha minsta del i dem. Hur ska då inte tränaren Alex känna sig och alla andra som dagligen tar hand om honom och ser till att han mår bra?
    

Det är inget fel på Täby heller! Så det så.

Apropå Skånebilderna nedan.

Rönningesjön.

Tidig morgon vid badbryggan 

Skåne i mitt hjärta.

 Några bildminnen från årets Skåneresa, detta underbara landskap som jag alltid längtar lite till.  

Himlastegen på Kivik Art.

På denna 18 meter höga trappa/stege tror en känd musikant och sångare att horder av nyfikna människor ska klättra upp och titta ner på honom.

Grågrå, grågrå, grågrå, grågrå,

grågrå, grågrå......(melodi: Jag tror, jag tror på sommaren....)
Försök att sjunga.
Visst tror jag på sommaren och en lång rad soliga, varma dagar men  idag, midsommardagen 2013, är det jämngrått - inte i vid 5-tiden morse om sanningen ska fram och då valde jag tyvärr att stanna kvar i sängen en stund, fullständigt övertygad om att det var solsken och blankt vatten som gällde hela dagen. Men resten. Varmt ja, men ingen sol. Som ihärdig badare går man ändå ner och tar ett morgondopp bland grågråa höga och kolossalt skvalpiga, guppiga vågor. Jag älskar att bada som du vet, men jag gillar inte att bli blöt i håret, eller rättare sagt om huvudet.
Frukosten skulle vi äta ute. Naturligtvis. Det gör man när det är midsommar. Pyttsan, det blåste alldeles för hårt, nästan så skinkbiten flög av knäckebrödsmackan. Så vi fick äta inne. Lunchen likaså - resterna av midsommaraftonens sill- strömming- och laxanrättningar, plus Makens goda köttbullar, som vi inte plockade fram på midsommarafton och Ettans delikata Västerbottenost, som vi glömde. Men vi klarade oss bra med det som ändå var med på aftonen ackompanjerat av Ettans goda starköl och avrundat med Tvåans Pavlova,  överdragen med lemon curd och grädde och dekorerade jordgubbar, Tvåans superperfekta björnbär och våra "hemodlade" smultron och rabarber.
Superperfekt förresten?
Kan något vara mer än perfekt?
Perfektare, perfektast?
Mer perfekt?
Mest perfekt?
Visst brukar rabarber vara lite knubbiga?
Inte mina, få och tunntunna är dom. Men goda. Man kan äta dem råa. Och det var tur att vi hade jordgubbar för smultronskörden var bara 18. Jag vet, på en Pavlova ska det vara jordgubbar, men man kan väl i mprovisera och skapa själv! Eller? Nej, då blir det ingen RIKTIG Pavlova. Fler bär: absolut ljuvliga bigarråer.
Vad gör jag nu? står det i Facebook.
Tittar ut i den grågrågrå och funderar på lite på livet - tänker på gode vännen H som begravdes i veckan.
 

  

Fotboll i stället för Borgen.

Kommer hem efter fem fantastiskt härliga, roliga, stimulerande dagar i Skåne - definitivt mitt favoritlandskap. Bilresan hem är lång, åtta timmar med avbrott för bensträckare och lunch och några timmar senare även en liten kaffepaus och kort promenad i Linköping. Ser fram emot att äta lite sen lätt middag, packa upp och slappa lite framför teven och titta på danska superserien Borgen, som går på söndagskvällar. Men just ikväll  är det FOTBOLL istället.
Borgen har fått maka åt sig för fotboll.
Varför är det viktigare och absolut självklart att tillgodose fotbollstittarnas intresse än borgenfansens?
Sport går före allt annat och varför är det så? Jag bryr mig inte det minsta om varken fotboll eller andra sporter. Varför ska vi som inte gillar sport morgon, middag, kväll drabbas?
Jag vet, det är väldigt många som ser och njuter av sport och tävlingar i olika former, det är löjligt att bli sur och arg för sånt här, det är verkligen inte hela världen men.....ja, jag blir det. Och det är inte bara Borgen som kommer i kläm, det händer ganska ofta av sportprogram prioriteras.      

"Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer",

- så står det i en gammal psalmvers, som jag lärt mig rabbla utantill en gång under tidiga skolår, vers efter vers antagligen utan att begripa särskilt mycket av vad där stod. Men gode värld så många dagar som gått och icke kommit mer sedan jag föddes. Idag är jag ett år närmare 100-årsdagen än 50-årsdagen. Så du ser, dagarna är många, jag kan inte räkna dem alla (en annan gammal psalmvers). Födelsedag den 10 juni, samma som nygifta prinsessan och ett litet vänbarnbarn som idag fyller 12. Nästan aldrig är det vackert väder den 10 juni, det har hänt men inte många gånger, idag växlar molnigheten stup i kvarten och kastar ur sig större och mindre skurar. Paraply upp. Paraply ner. Har ett nytt orange att lysa upp regnet med - tack Tvåan.
Stor telefondag, många och långa samtal och det är roligt. Jag gillar egentligen inte att prata i telefon men ibland är det kul. Idag var det bara kul. Glad och tacksam över att vara ihågkommen är man ju. Som sprillans ny på facebook har jag också fått hälsningar där och även försökt försökt svara; det går sådär. I teknikens värld finns det inget som känns naturligt för mig - jag tycker INTE att det är lätt och framför allt är ingenting självklart. Det är så jädrans lätt att trycka fel. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte lägga in bilder i bloggen längre - små lappar med meddelanden dyker upp på skärmen när jag försöker och frågar mig om saker som jag är osäker på hur jag ska hantera. Skit bakom tangenterna. Givetvis är det möjligt.
Kanske rent av troligt.

 
    
 
 

Det där vore en bra grej att önska i present nån gång!

Så tänker jag ibland när jag ser något bra, kul eller smålyxigt. Jag borde skriva upp, men inbillar mig  fortfarande att jag kommer ihåg precis allt - glömmer totalt bort att jag blivit lite glömsk. Sånt som är viktigt kommer jag ihåg, men de där småsakerna, de där flyktiga tankarna. Jag borde skriva upp vartefter jag kommer på fiffiga saker det må vara presenter, idéer till bloggen ...ja, vad som helst som lätt trillar bort ur hjärnvindlingarna. Nu har jag verkligen suttit här och hjärnstormat för att Ettan och Trean vill veta vad jag vill ha i födelsedagspresent. Ändå kom jag bara på två saker. Det är rätt tomt däruppe ibland.
Efter flera års funderande har jag bestämt mig för att vara med på Facebook. Men i mycket liten skala, jag känner ett visst motstånd mot att fladdra omkring på nätet. Mina barn har tackat ja till att bli "vän" med mig. Nu väntar jag bara på att övriga inbjudna också vill bli mina vänner. Att jag gått med beror lite på hästen, som jag har en liten del i. Tre tusendelar eller så. Men hästägare är vi, Ettan, Tvåan och Maken också, men alla har sina "bitar". Det känns väldigt, väldigt roligt. Ett nytt intresse på gamla dagar piggar onekligen upp. I söndags var vi på Täby Galopp och Dreams Cape - han heter så och det vet du ju - blev trea i sitt lopp. Vi var/är så stolta över honom, nästa gång springer han den 29 juni och då på gräs, och han lär vara ännu bättre på det underlaget. DC:s tränare, Alex McLaren, har stora förväntningar på honom så det blir spännande. Och Per-Anders Gråberg rider honom - P-E G utsågs till Sveriges - eller var det Nordens - bästa jockey i samband med Nationaldagsgaloppen igår på Gärdet. Och han lär väl inte rida på vilken skithäst som helst kan jag tro.
Solen skiner och värmer. Badtemperaturen pendlar mellan 14 och 19. Är det 17 simmar jag några tag men under blir det bara kvickt dopp och upp igen. Sommarkläderna hänger i garderoben, som ser betydligt piggare ut med ljusa glada färger än när den hyser vinterhalvårets betydligt murrigare skala.