Det finns inte tillräckligt med ord.

Jag skulle vilja skriva om Norge, hur vårt grannland och de fruktansvärta händelserna där tagit upp mina tankar de flesta av de senaste dygnens timmar. Men jag kan inte. Orden finns inte, inget räcker till för att beskriva hur jag känner. Denna bestialiska handling, ett verk av en enda man, som lämnat så många döda efter sig, så många sörjande närstående, landsmän och medmänniskor, så många svidande sår. Det är ohyggligt. Hur kan någon överhuvudtaget tänka ut något så förfärligt? Med Norge under huden känns sommaren inte längre lika underbar.

Tyst minut.

Tysta minuter.
Tysta timmar.
Tysta dagar.

Svart dag.

En fruktansvärt svart dag.
En sorgens dag, liksom nästa och nästa och nästa.....
En mardröm man vill vakna upp ifrån och kunna säga - vilken tur, det är inte sant.
Men icke. Tungt. Ofattbart. I Norge!
En fullständigt oförutsägbar händelse.
Bara sådär. Fredagen det 22 augusti 2011.
Minst 91 människor har hittills mist livet en alldeles vanlig dag i ett litet demokratiskt och fredligt nordiskt land.

Har man inga bekymmer så skaffar man sig!

Bekymmer 1 är den där måsungen som håller till på gården, ibland på gatan, ibland nere vid bryggan, och ser ut att inte kunna ta vara på sig själv. Hittills har han bevisligen - eftersom han fortfarande struttar runt - klarat sig rätt bra. Och mamman bevakar från luften eller taket. Dock inte så ofta som hon borde, tycker jag. Men vad vet jag om måsar och hur de tar hand om sina ungar? Att måsar har ett språk märks tydligt, lockande, varnande och uppmuntrande om vartannat. Ungen bara piper, struttar, guppar och piper. Igår tog han plötsligt en liten flygtur, flög direkt upp från marken och iväg ett 30-tal meter på 2-3 meters höjd. Bra, då kan han ju i alla fall lyfta om en katt dyker upp. Något får han väl till livs, men vad han pickar i sig vet jag inte, lite frön kanske. Äter måsar frön? Har funderat på att lägga ut en strömming innan jag lagar middag.
Bekymmer 2 är vattenscooteråkarna som störtar omkring som vettvillingar på viken. Fram och tillbaka, sveper omkring i cirklar och väldigt nära land. Vi har illande röda kepsar på huvudet ifall någon dyker upp när vi är ute och simmar. Fullständigt hänsynslösa är dom. Och särskilt väl utvecklade hjärnor har dom inte. Hörde att några scooterburna ljushuvud i MYCKET hög fart nära Näsaäng gett sig in mitt bland sjöfåglarna och skingrat familjerna och haft hjärtligt roligt åt sin bravad. Vilka hjältar!
Bekymmer 3 - sommaren går aldeles för fort.

Ömsom blått, ömsom grått, ömsom blåsvart.

Skyarna och molnen drar över himlen, ena stunden skiner solen och i den andra ser det ut att braka loss närsomhelst. Minst sagt växlande. Lördag. Det är tyst och stilla med undantag av fågelkvitter och ett och annat hundskall. Högst uppe på take på huset mitt över gården står en mås och skriker. Hon har släppt ner sin unge på gården och står där uppe och passar, låter lite tjatig faktiskt, uppmanar säkert ungen att ta det försiktigt och se upp för faror. Exempelvis katter och säkert också för Eternellen som skakar sängkläder och hänger ut nytvättade badrumsmattor. Unger springer omkring på gräsmattan hit och dit, lite planlöst och nyfiket. Upp på sandlådskanten, Står där och spanar en stund och skyndar sedan iväg på sina smala måsben, lyssnar på mamman - eller om det är pappan - som står där på taket och domderar.
Alla människor, ja nästan alla i varje fall, är bortresta, det märks att vi är inne i den allra hetaste semestertiden. Lite tomt faktiskt, men å andra sidan är det ingen trängsel på badbryggan. Inga att reta upp sig på - sådana som brer ut sitt pick och pack precis vid badbryggan till exempel. Ja, jag vet att det är småaktigt, men kan inte hjälpa att det irriterar mig.
Gäster kommer, gäster går eller rättare sagt åker igen och kul är det. Inte att dom åker utan att dom kommer och hälsar på. Mycket prat blir det och många goda skratt, mycket mat och vin och sena kvällar. Ja, man får passa på att njuta och umgås så länge man har sig.
Fästingrapporter var och varannan dag, det lär vara gott om dom små liven. Kanske man borde gå och ta en spruta. Badtemperaturen växlar, i början av veckan 24 grader, nu är det knappt 18. Läser Paul Auster, New York-trilogin och vet fortfarande inte vad jag ska tycka - varje del har en lovande ingång och och resten fånggar mitt intresse i två tredjedelar ungefär. Men sedan.... ja, jag vet inte, jag kanske inte förstår. Allt rinner ut i sanden på något sätt och tar slut.
Väderrapporterna från Fyran i Florens blir ingen avundsjuk på, 44 grader en dag, 37 en annan. Jag blir trött och svettig bara av att höra. AC-en orkar inte med. Och inte kan dom vräka sig i sjön som vi flera gånger om dagen för att få lite svalka. Stackars Fyran. Även hon som älskar värme tycker att "nu är det nog lite för mycket". Tänk om man kunde blåsa iväg några moln och lite svalka.

Odlarmöda.

Någon enastående potatisskörd i år kan jag inte skryta med. Skit också. Vi har sett fram mot primörerna och har nu tagit upp tre stånd, som gav 3-4 stycken stora som halva tummen resterande 20-tal är mer som bönor. De andra tre stånden får stå på tillväxt. Men inte tänker jag odla sparrispotatis nästa år. Det får bli en annan och mer produktiv sort. Hoppas i alla fall att både halvtummarna och bönorna smakar bra, men blir det gäster till middag får jag allt dryga ut skörden med köpta potäter.

Råd och dåd.

Om du kommer hem från utlandsresan och upptäcker att du har fått med dig en och annan vägglus ska du enligt expertråd i DN idag:
Ställa väskan - stängd - i frysen i fem dagar. Sedan är det bara att sopa ihop och slänga ressällskapet i soporna.
Sätta in väskan i ett värmeskåp eller bastu - då räcker det med timmar.
Ja, inte kan jag knöka in en resväska i frysen - även om den är liten. Vem vill ha en väska vägglöss bland kyckling, lammkött, grönsaker m m i FEM dagar! Kanske det är meningen att man ska ta ut det normala frysinnehållet. Men ändå......
Tillgång till bastu eller värmeskåp har jag inte. Vadå för värmeskåp förresten? Finns det sådana?

Smart Phone.

Om användaren är korkad spelar det ingen roll hur smart Phonen är!
(Knyckt av Bodil Malmsten på bloggen Finistére)

Äntligen något att titta på!

Har du sett att In Treatment är tillbaka i SVT 2 med NYA avsnitt.
Bra tycker jag som är trött, trött, trött på alla repriser.
Nej, jag håller med dig, sommaren ska man inte ägna åt TV, men en stund då och då är ändå trevligt. In Treatment är intressant och välgjord. Kolla 22.35 i kväll. Lite sent? Ja, det är sent men programmet är kort, bara en halvtimme fem kvällar i veckan. Eller är det fyra kanske?

Ibland händer det något!

Man vet inte varför eller varför just nu, precis idag. Idag hände det. Kanske beroende på det gråa och svala vädret. Jag greps av stor verksamhetslust och tog från arla morgonstunden tag i det ena projektet efter det andra. Det rör sig om hus- och hemprojekt som borde ha fixats för länge sedan, genomordentlig dammsugning och lätt shamponering av vardagsrumsmattan, dusch av krukväxter, paneltorkning, storstädning i kombinerade arbets- och gästrummet och röjning i pappershögar. Där har jag en bokhylla kvar att röja i, men det får bli i morgon - om städlusten slår till i ytterligare en dag. Och den förfärligt trassliga sladdhärvan runt datorn - jag blir galen av att se den men kan inte förmå mig. Jag varken vill eller vågar. Tänk om jag sabbar alltihop. Maken då? Ja, han är inte mycket att ha när det gäller sladd och kabel. Om möjligt sämre än jag. Dessutom störs han inte ett dugg av oredan, han SER det inte. Så jag får vänta till någon av mig närstående ungdomar - om man nu kan kalla 40-plusare ungdomar - erbjuder sig att hjälpa sin sorgligt teknik- och sladdobegåvade mamma att reda ut eländet.

Badtemperaturen växlar.

Och växlar snabbt som sjutton efter ett dygns nordlig frånlandsvind.
I lördags - alltså i förrgår - var det 24 grader i vattnet, och idag bara 12! Ja, du läste rätt TOLV grader. Jag kollade termometern först när jag stigit upp ur böljan i morse, annars vete katten om jag hoppat i. Nåja klättrat i då om det ska vara så noga. Friskt var det. Väldigt friskt och jag känner mig snudd på lite vikingsk. Någon simtur var det inte tal om. Sju raska tag ut och sju ännu raskare tillbaka till bryggan. Inte kändes det direkt fel heller att dra av sig baddräkten, svepa badrocken om sig och gå upp och dricka te.
Nu ska jag förresten passa på att gratulera alla som heter
Ulrika och Ulla.
Det är vår dag idag. Bjöd mig själv på kaffe på sängen - innan badet - Maken sov sött. Men det gjorde inte så mycket, jag hade underhållande sällskap av Håkan Nesser.
God mat har vi minsann ätit i helgen. Enormt god.
Ettan gick på semester i fredags och startade den med att bjuda på finfina färska räkor, rosa skumpa och sommarens hittills godaste jordgubbar. Sååååå söööööta och smakrika. Stort tack!
Dagen efter hade Tvåan födelsedagskalas. Vilken buffé!!!!! Grillade pilgrimsmusslor och sparris, jätteräkor i het sås, fritterade risbollar med saffran, lammrostbiff, jättefina bigarråer, yoghurtmousse. Rosa skumpa och rosévin. Stort tack!

Jag minns den som igår!

Bland de finaste mornar jag upplevt. En lycklig morgon. Spännande men lite smärtsam. Vid femtiden sådär susade Maken iväg med mig till Södra BB. Morgonfrid. Enstaka bilar. Tidig spårvagn på Hornsgatan. Fiskmåsar. Staden höll på att vakna, sträckte välbehagligt på sig mot den blå himlen och solen. Så var det den underbara dag när Tvåan kom till världen på förmiddagen den 1 juli 1966. Herregud, 45 år sedan! Vart har all den framtid man hade då tagit vägen?