September.

Även om jag inte riktigt kan acceptera att vi redan hunnit in i september så måste jag erkänna att månaden kan vara väldigt härlig och bjuda på fina stunder.
Idag till exempel.
Frukost och morgondopp i sextongradigt vatten. Milt och vindstilla hela dagen trots att SMHI lovade något helt annat. Det är bara att njuta.
Långpromenad i Nibble med Jan, dotter Charlotte och hennes svarta Signe och hennes väninna Cecilia med lika svarta Kasper. Flatcoated retriver båda två, jämngamla med mycket spring i benen och glatt humör. Ofta lydiga, men inte alltid. Plockade kantareller och blek taggsvamp, inte så många men väldigt fina. Det räcker gott till en god paj endera dagen.
Just nu - efter tidig middag på rester - solig stund på terassen. Vita rosorna blommar för fullt igen vid sidan om meterhöga tobaksblommor och bollformad buxbom. Mörkt röda kakaoblomman är fortfarande lika vacker. Måste komma ihåg att köpa en likadan nästa år - "om jag nu lever och har hälsan", som både mamma och mormor ofta sa.
Gårdagen lika fin , Anna och jag på skogspromenad med Signe. Johan här och hjälpte till med installation av ny smalteve. Vilken skillnad i bildkvalitet. Tyvärr var det fotboll som gällde denna kväll och då bryr jag mig inte om att titta. Sport på teve är inte direkt min grej.
Butlers goda moussaka till middag.
Somnade till Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter, som man inte borde somna till.
Förlåt Joyce Carol, men jag var sömnig: frisk luft, mat och vin, du vet.
Gamla goda vänner - Margaretha och Bosse - här på ankbröst i fredags. Glad över att vi sedan fem år återknutit bekantskapen efter att bara ha skickat livstecken i form av julkort ett antal år. Det går att komma igen!
Sista dagarna i augusti - föregående veckoslut - gick också i angenäma vänsamvarons och goda matens tecken i Källvik hos Gunilla och Vicke och surströmming hos Monica och Bigge. Alltid lika trevligt.
Med risk för att bli tjatig - vad vore livet utan barn, släkt och vänner?