Ät och njut så länge det finns.

Självklart köper jag svensk frukt. Det skulle faktist inte falla mig in att köpa något annat under den här relativt korta tiden när äpplen och päron från svenska odlare fyller fruktdiskarna. Favoritäpplet just nu är underbart vackra och härligt friska Katja och bland päronen leder lilla gröna Klara Fries. Och tänk, tunga, sötsaftiga rosaröda Viktoriaplommon.
Men varför ska den svenska frukten kosta mer än den utländska?

Här sitter man i utkanten av händelsernas centrum och har inte en aning.

På hemvägen från förmiddagens fridfulla hundpromenad såg jag en polisbåt som kom tuffande på Hägernäsviken och lade till vid en brygga längre bort. Klart man tittar och undrar. Och jag tänkte som så att vädret är ju fint så polisen har väl en liten övning av något slag. Kan vara skönt att guppa på sjön ett slag.
En dryg timme senare låg de fortfarande kvar, men nu mitt i viken.
Självklart en ny liten undran.
Nyfiken är man ju så jag frågade några grannar om dom visste vad som möjligen stod på. Och det gjorde dom - avancerat storrån med hjälp av helikopter i Västberga och landning i Skavlöten!!! 20 minuters promenad hemifrån oss. Jättepådrag naturligtvis och bevakning av flyktvägar. Normalt kollar vi nyheterna på mornarna, men inte just idag. Inga spår av rånarna - ännu så länge - men polisen tror att rånarna är kvar i trakten. Bäst att låsa dörren.

Molnen driver förbi i åskblå sjok.

De förflyttar sig snabbt i blåsten. Inte en flik blå himmel syns. Lite, lite duggregn.
Är det hösten som dragit in? Ja, förr eller senare kommer den ju, men inte än! Snälla!
Nästan helt sömnlös natt. Av ingen orsak alls. Jättetrött när jag lade mig, somnade bums men vaknade en timme senare och då var det lögn att somna om. Bra på sätt och vis faktiskt för jag hade god tid att läsa mig in i och få lite grepp om Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda. Och det är jag glad för, lite speciell, lite rörig med för mig otydliga hopp mellan nutid och dåtid, inte särskilt lättläst i början. Jag var beredd att ge upp, men nu tycker jag om den. Så se vad lite dålig sömn kan göra.

Det är inte långt mellan Rättvik och Tällberg.

Två mil kanske, borde ta reda på det förstås, men jag höftar till.
Urban Bäckström från näringslivet berättade en liten sann historia från arbetsmarknaden idag i SVT:s morgonsoffa. Vad som sagts innan vet jag inte eftersom jag tittade lite av och till, men en kvinnlig facklig representant var också på plats. Och jag antar att det handlade om arbetslöshetskassan.
En småföretagare i Tällberg behövde rekrytera några nya medarbetare.
I Rättvik är det ont om jobb och den här företagare fick tag på några - jag tror via arbetsförmedlingen - som kunde passa och som varit utan jobb länge.
Men det blev nej! De som erbjöds arbete tyckte inte att det "lönade sig" om de skulle behöva resa varje dag!
Man tar sig för pannan! Och undrar hur många det är som tänker så.

Sista doppet för året igår!

Ja, det är möjligt, men blir det en ny lika strålande dag så vet man aldrig.

Kvack, kvack, kvack!

Man kan inte öppna en tidning utan att det står något om Anna Anka och hennes medverkan i något Hollywoodfruprogram. Jag har inte sett programmet, bara läst citat.
Störtkorkad! Ja det verkar så. Men nog är det storm i ett vattenglas - nej ankdamm. Hon har ju faktiskt blivit intervjuad och sagt vad hon tycker. Och det har man väl rätt till.
Kvack, kvack, kvack......nu har jag också kommenterat. Sorry!

Barnen kommer på söndagsmiddag - resten av veckoslutet är blankt.

Är det möjligt?
Lite skönt faktist.
Och just nu lite blogg.
Klockan 21.00 sitter jag, efter härlig solskensdag, som klistrad vid teven, den nya, snygga, smala med jättebild - ja, jag tycker den är stor fast det bara är en 32-tums.
Skavlan!
Som jag längtat efter honom. Jag har lagt denna charmerande norrman till mina favoriter bland hörvärdarna. Lasse Bengtsson toppar fortfarande min lista följd av Joakim Vogel. Malou von - ja, vad katten heter hon nu - kommer sedan. Och Anja Kontor. Steffo är jag också lite svag för.
TV-kvällarna artar sig efter alla repriser och engelska mysdeckare - jo, jag tycker också att engelska lantiliga miljöer är förtjusande, men det räcker liksom inte.
Men snälla Ingvar Oldsberg - skärpning. Du behöver inte likna din föregångare fantastiske Lasse Holmqvist men hur vore om du verkade lite intresserad av dina gäster och FÖRSÖKTE lyssna.
Det luktar stekta kantareller här hemma - Jan har plockat på Hötorget. Tänk vad man kan hitta!!!! Och i morgon åker vi väl in som vanligt till Bondens egen marknad och spenderar en massa pengar på närodlat. Underbart.

"Brudbuketten" står lika fin som i måndags.

Rosa var dom för 46 år sedan. Och rosa har dom varit sedan dess. Härligt att drabbas av lite romantik.

Jag föll som en sten för en liten bullig keramikklump med näbb och svarta pliriga ögon.

Så här ser han ut, min senaste förälskelse. Hittade honom på en hylla på Kupan. Jag försökte, men kunde inte motstå hans blick. Han riktigt bad om att få följa med mig hem. Och vad gör man? Och jag är glad för att jag föll.

Generös september och sälbesök i Stockholm.

Tack September, du kan verkligen vara underbar. Fortsätt gärna att slösa med sol och värme. Jag ska mer än gärna fortsätta att vattna blommor. Vita rosorna blommar överdådigt igen. Och kakaoblomman kommer med nya blommor varje dag.
Riksdagen har samlats och kung och statsminister har öppnat riksmötet.
Hoppas dom såg den glada sälen som förirrat sig till Stockholm och obekymrat dök och simmade omkring i vattnet vid Stadsgården.

I mål!

Första året vi bodde här badade vi till 14 september.
Och 14 september är alltså målet varje år. Ett år har vi missat vet jag, men tre har vi klarat, något med råge. Och idag gick det bra också! 30 snabba simtag - 15 ut och 15 tillbaka till bryggan. 15 grader, så det blir friskare och friskare. Få se om jag hoppar i - nej klättrar på stegen - i morgon också. Varje badstund är en bonus, men det får inte bli FÖR kallt.
Varför 14 september? Ja, det råkade bli så. Och det är vår bröllopsdag och därför ett lätt datum att komma ihåg.

Nu har räkneverket gått i spinn!

11.917 besökare!
Det är bara inte möjligt.
Jag passerade 1000-strecket för några dagar sedan och ska säkert vara nöjd med 1.191.
Eller så! Och det tackar jag för.
Idag står det i - antingen DN eller SvD, jag minns inte och har ingen som helst lust att kolla källan - att folk tycks ha ett enormt behov av att fläka ut sig i diverse bloggar.
Inte vet jag om jag fläker ut mig precis, men skojigt är det att blogga. Och kul att bli läst.
Lite fläk är det kanske.
Och definitivt en liten fläkt i mitt liv.

Varför ifrågasätter vi så ofta andras val?

Och då tänker jag på val och förändringar av privat natur som andra gör efter moget övervägande och av olika orsaker. Val och förändringar som helt och hållet berör dem och inga andra. Som att flytta till exempel, att byta miljö.
Vi känner ett par som just sålt sitt hus där de bott i många år och flyttat in till en lite mindre bostad i Stockholm. Det är inget plötsligt hugskott, de har letat länge för att hitta en lämplig lägenhet. Huset, där de bott med stor familj, kändes för stort när alla barn för länge sedan flyttat hemifrån. De har också ett härligt ställe på landet där de vill tillbringa så mycket tid som möjligt. Och jag kan tänka mig att det är lite jobbigt att hinna med sköta två hus och två trädgårdar. Kombinationen lägenhet och sommarhus är egentligen ganska idealisk.
Men vad händer? Jo en massa kommentarer:
- Men kära nån, ska ni flytta in till stan. Hur kan ni?
- Hur kan ni lämna ert fina hus?
- Vad säger barnen?
- Och in till stan med alla avgaser!!!!! Ni som är vana vid frisk luft och kunna gå ut direkt i trädgården.
- Hur ska det gå? Det kan aldrig vara detsamma med bara en balkong.
- Kommer ni inte att sakna det och det och det, etc.
- Tror ni verkligen att ni kommer att trivas?
Lustigt nog! Precis samma sak hände oss - fast omvänt då förstås - när vi flyttade från Stockholm till Täby. Ingen kunde begripa hur vi kunde lämna något så attraktivt som en lägenhet i Stockholm innerstad för en förort! Tänk på alla roliga butiker. Och hur skulle vi klara oss utan teatrar, muséer, gallerier, kvarterskrogar och biografer inpå knutarna? Närheten till precis "allt"!
- Ni har ju bott här i sjutton år, tror ni verkligen at ni kommer att trivas?
Ja, det trodde vi. Och vi hade rätt. Vi trivs otroligt bra. Det tar mindre än en halvtimme att åka in till Stockholm och hela "utbudet". Men vi är mycket glada över att vi hade våra sjutton år i stan - efter alla år i radhus och villa. Det var kul att ha nära till allt!
Men vad är det som säger att samma fåror år efter år är det underbaraste man kan trampa i?
Det är bra att kunna och vilja förändra. Tycker vi. Förändringar kan faktiskt vara oerhört stimulerande. Och går det åt pipan får man förändra igen. Eller???

Supernyttigt från Bondens egen marknad.

På Bondens egen marknad i Tessinparken på lördagarna är det lätt att sätta sprätt på matpengarna.

Allt vill man ha! Allt blir man sugen på.

Idag blev det mangold, bönor, tomater, äpplen, majskolvar, kvittenmarmelad, rödavinbärssaft. Man blir lycklig bara av att gå där. Kul dessutom att prata med de duktiga odlarna som själva säljer sina varor.

En alldeles strålande dag för övrigt. September är egentligen en ganska ljuvlig månad. Idag extra skönt med blå himmel, sol och nästan alldeles vindstilla. Bara en lättlätt krusning på min vik.

Trevligt att vara till helt enkelt.

September.

Även om jag inte riktigt kan acceptera att vi redan hunnit in i september så måste jag erkänna att månaden kan vara väldigt härlig och bjuda på fina stunder.
Idag till exempel.
Frukost och morgondopp i sextongradigt vatten. Milt och vindstilla hela dagen trots att SMHI lovade något helt annat. Det är bara att njuta.
Långpromenad i Nibble med Jan, dotter Charlotte och hennes svarta Signe och hennes väninna Cecilia med lika svarta Kasper. Flatcoated retriver båda två, jämngamla med mycket spring i benen och glatt humör. Ofta lydiga, men inte alltid. Plockade kantareller och blek taggsvamp, inte så många men väldigt fina. Det räcker gott till en god paj endera dagen.
Just nu - efter tidig middag på rester - solig stund på terassen. Vita rosorna blommar för fullt igen vid sidan om meterhöga tobaksblommor och bollformad buxbom. Mörkt röda kakaoblomman är fortfarande lika vacker. Måste komma ihåg att köpa en likadan nästa år - "om jag nu lever och har hälsan", som både mamma och mormor ofta sa.
Gårdagen lika fin , Anna och jag på skogspromenad med Signe. Johan här och hjälpte till med installation av ny smalteve. Vilken skillnad i bildkvalitet. Tyvärr var det fotboll som gällde denna kväll och då bryr jag mig inte om att titta. Sport på teve är inte direkt min grej.
Butlers goda moussaka till middag.
Somnade till Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter, som man inte borde somna till.
Förlåt Joyce Carol, men jag var sömnig: frisk luft, mat och vin, du vet.
Gamla goda vänner - Margaretha och Bosse - här på ankbröst i fredags. Glad över att vi sedan fem år återknutit bekantskapen efter att bara ha skickat livstecken i form av julkort ett antal år. Det går att komma igen!
Sista dagarna i augusti - föregående veckoslut - gick också i angenäma vänsamvarons och goda matens tecken i Källvik hos Gunilla och Vicke och surströmming hos Monica och Bigge. Alltid lika trevligt.
Med risk för att bli tjatig - vad vore livet utan barn, släkt och vänner?

Kan det sägas bättre?

På sin modeblogg i dagens SvD skriver Sofia Hedström så här:
"Jag undrar ständigt hur någon kan tro att jag vill se ut som en fjortonåring från Ukraina".
Jag undrar också! Och tycker det är märkligt att nästan alla designers gör samma saker!
Nejdå, man ska inte generalisera, men tittar man på annonser och modereportage så är det lätt att tycka så.

Kolla Kalle Kantarell.

Vilken skörd! Plockad i Källvik av av Lotta och Lars. Min var betydligt blygsammare.

Hjäääälp! Mina gamla jeans sitter hårt som sjutton!

Det är inte bra. Och beiga linnebrallorna ska vi inte tala om!
Vad kan det bero på?
Först och främst att jag rört på mig för lite. Minst en timmes rask promenad så gott som varje dag är min normala dos. Och det har jag inte gjort i sommar. Jag har varit lat, trots att jag verkligen gillar promenader. Det räcker inte med att simma 200 m morgon och eftermiddag. Och inte hjälper det att sitta i solen och lösa korsord eller läsa.
Ätit för mycket?
Visst, lika mycket som när jag motionerar regelbundet.
Druckit för mycket?
Det också! Jag är alldeles för förtjust i en slurk vin både före och till maten.
Men från mat och dryck med make, barn och vänner tänker jag inte avstå - bättre då att hålla igång och strunta i att benen värker på natten. Nåja, inte så farligt, men tillräckligt för att jag ska vakna och behöva gå upp och vanka runt några varv. Nej, jag gnäller inte, något ska man ju ha.
Ska försöka med gymnastik. Trots att gruppträning aldrig har varit min melodi.
Men försöka duger! Och jag kanske ska strunta i att jag är urusel - ja, verkligen URUSEL - på att koordinera armar och ben till ett graciöst och rytmiskt rörelsemönster. Ska ta ett provpass på fredag morgon. Ackanemej!