Hahaha - har du glömt skidorna?

Eller - hahaha, det är inte snö än!
Två väldigt vanliga kommentarer för sådär 10 år sedan när jag började gå med stavar.
Mest var det män - särskilt de som ser sig som karlakarlar - som gjorde sig så oändligt lustiga; enbart tonen angav tydligt hur extremt larvigt och löjligt det var. Och varenda en var fast förvissad om att kommentaren var sprillans ny.
Hittar du inte skidorna? Jättekul! Humoristiskt! Hahaha.
Men tiderna förändras. Idag är det många män som går med stavar. Nyss kilade en förbi köksfönstret. Det är inte smålarvigt längre och ingen säger ett ord varken om glömda skidor eller snöbrist.
Och nu ska jag åka till stan - utan stavar. Tandläkaren först. Därefter jaga foträta skor - trist när man tusen gånger hellre skulle satsa på lite klackar! Men vad gör man med en knäpp tå som vägrar att stänga in sig i smalt och elegant?

Mulna dagar och tidigt mörker.

Redan vid 14-tiden är skymningen på gång. Lite jobbigt är det. Inte alldeles självklart och lätt att sig i kragen och gå ut i friska luften. Men det går med lite lock och pock. Dom där dagliga 10.000 stegen hänger över mig. Och det går ju som en dans när man väl är ute. Inte alla dagar. Men oftast är det skönt, särskilt nu de senaste dagarna då det varit nästan vindstilla och man slipper kämpa i motvind. Träd och buskar är praktiskt taget avlövade. På rönnarna hänger stora bärklasar kvar. Illröda, verkligen illröda.
Massor av andfåglar av olika slag ute på viken, ett hundratal - minst - låg där och guppade i det bleka förmiddagsljuset. Försökte ta en bild men lyckades inte särskilt bra, fåglarna blev bara prickar trots zoomning. Svanparet med sina två ungar simmade omkring lite längre bort. Ungarna är stora nu och har vita tussar i sin grå klädedräkt. Är dom vita och vuxna till våren tro?

Ibland har man tur!

Älvsjö. Söndagsförmiddag.
Det är mässor på gång, mat- hälso- och båtmässa. Tillsammans med goda vännerna G och V besökte vi maten. Av rara flickor, som representerade Allt om mat, fick vi gratislotter. Man kunde vinna en matkasse från Kung Markatta eller en påse knäckebröd. Dragning klockan 11.00. Klockan var 10.50 så vi stannade kvar. Inte särskilt hoppfulla eftersom vi verkligen hör till dem som ALDRIG vinner. Det enda jag minns att jag någonsin vunnit är en burk Stintans messmör på höstmarknad i Strängnäs för säkert 60 år sedan. Eftersom jag inte tyckte om messmör blev jag inte särskilt glad. Mormor fick den, minns jag. Hon ville alltid ha messmör på frukostmackan.
Men man ska aldrig säga aldrig.
Markattan på röd lott gick oss förbi, men sedan!
Maken hade en blå och vann Vilmas brödpåse på 95.
Sedan var det dags för grön - och då vann jag en Vilma på 49.
Härligt knaprigt och gott.

12143.

Visst vore det otroligt roligt om det var sant.
Tolvtusenetthundrafyrtiotre läsare!
Men det är det inte. Någonstans för någon/några månader sedan fick räkneverket spader.
Oändligt glad är jag i alla fall - sanningen är nog snarare den att det är 2143 personer som läst.

Jan har lovat mig en basker.

Just en basker, du läste helt rätt. Fast på skoj.
Anledningen till detta generösa löfte är att jag går på en akvarellkurs. Väldigt trevligt och givande. Jo, jag har målat lite förr, men det är länge, länge sedan. Och akvarellfärger har jag inte använt sedan skolan. Och det är ju RIKTIGT länge sedan. Knappt så jag kommer ihåg det. Jooooodå det gör jag, och stort tack till den för nästan lika länge sedan bortgångna Inga Carlsson för underbar och inspirerande undervisning. Hon lärde oss framför allt att SE bilder.
Vi är åtta damer i gruppen plus Karin som leder kursen. Till åldern inte helt unga kvinnor. Men väl till sinnes och nyfikna på måleriets mysterier och lite förundrade över att vi alla - enligt positiva Karin - lyckas riktigt bra i färgernas och formernas labyrinter. Några har målat förr, andra är nybörjare. Idag har vi gjort en övning i grått - blandat, blandat och blandat färger. Gråskalan är verkligen enorm, det tror man inte. Vi har målat stenar, stora bumlingar på en strand och med himlen som bakgrund.
Karin visar och ger tips.
Det ser lekande lätt ut.
Hon lägger skuggorna exakt rätt så att stenarna får den rätta rundningen och den rätta skuggningen.
Lätt är det inte varken med rundning eller skuggor.
Men kul. Och intressant.

Förbaskat också!

Jag har ju lärt mig att överföra bilder från kameran!!!
Och lyckats! Många gånger faktiskt. Men INTE idag.
Det går inte. Fattar ingenting!!!! Så nu sitter jag här med lördagens bilder från Hägernäsvikens spegelblanka vatten och kan inte visa dom. Inte heller dagens vilda vågor. Det hade varit roligt att publicera kontrasterna mellan lördagen och måndagen - hur fort det svänger mellan stilla och våldsamt efter en mellandag i utslätat grått. Nåja, hjälp finns. Tack och lov att jag har kunniga personer i min närhet som snällt hjälper mig. Jag kan vänta, det är ingen ko på isen, men jag kände för att lägga in bilderna just nu - in this very minute.

Vindpinat.

Vinden viner.
Vredgade, vresiga vågor vräker sig på viken.
Vattnet stänker.
Visst är det roligt att leka med ord!
Vågar man gå ut? Nja, det är ju inte precis en rasande Gudrun som härjar.
Men vill man? Ja, kanske ändå.
Stora lindens kvarvarande gula löv kan man räkna på två händers fingrar.
Om man nu vill det.
Igår var det ganska många som fladdrande men envist höll sig kvar på grenarna.
Idag i gyllene lövyra över gräsmattan. Inget stilla dalande som tidigare. På vår sida av gården är det lövfritt, allt ligger i rabatten tätt intill husväggen mitt emot. Bra, då slipper vi sopa.
Höst. Riktig höst som känns in i märgen.
Måste köpa ljus. Tände många under Allhelgona.
Och lampor - glödlamplagret är slut.