Vågorna vältrar sig i viken.

Rätt höga är dom, vågorna.
Blågrå, mörkt blågrå, toppade med bländvita gäss som lyser i solljuset som silar ner mellan flygande moln. Vackert är det. Sagolikt vackert.
Hösten är på väg. Årstiden som inte brydde sig ett dugg om att den inte fick komma. Inte riktigt än. Vi är inte färdiga med sommaren.
Eller är vi? Du kanske, men inte jag. Inte än!
Löven flyger. Äpplena dunsar ner.
Schneewittchenrosen blommar som en galning - den ena knoppen efter den andra sväller och slår ut. Chokladblomman har också blommor. Tomatplantan har däremot kroknat, ser nedstämd ut och de sista frukterna är fortfarande gröna.
Mornarna är mörka - vill sova men vaknar strax efter fem och kan inte ligga kvar. Tidningar och kaffe lockar. Och att se ljusningen, som kommer så sakteliga.

Blinka mera!

Att det ska vara så svårt att blinka! Jag har ofta undrat om moderna bilar överhuvudtaget är utrustade med blinkers eftersom så få använder dom.
Nu har Motormännen utrett något som varenda trafikant - bilist, cyklist, fotgängare spelar ingen roll - redan vet; mer än hälften av alla bilister använder inte sina blinkers. Man bryr sig inte om att visa vart man ska ta vägen. Struntar i något som är så enkelt! Pratar i telefon eller sms:ar i stället kantänka. Andra får väl för sjutton se upp för här kommer jag.
Vänstersväng, högersväng, rondell, filbyten spelar ingen roll - kör på bara!
Kvinnor är något bättre än män på att blinka. Och det är väl inte helt oväntat. Tyvärr bara något bättre.

Artighet, omtänksamhet eller ....ja. vadå?

Nu åker jag inte särskilt ofta buss eller tunnelbana. Åker jag så är det aldrig, eller nästan aldrig, i rusningstid. Alltid gott om plats. Och jag både kan och orkar. Ingen behöver fundera på om käringen orkar stå eller om man ska erbjuda henne sin plats. Så egentligen vet jag inte ett dugg om hur det är med artigheten och omtänksamheten ombord på bussar och tunnelbana. Visst, jag har hört; det är ytterst få som lämnar sin plats till en äldre person.
Men jag minns. 1964 när jag var ung och höggravid. Då fanns det både artighet och omtanke.
Aldrig att jag behövde stå på en proppfull buss eller tunnelbana.
Men jag antar att det hänt en del sedan dess.
Varför skriver jag det här?
Jo, jag läste en insändare som förfasade sig över att ingen någonsin lämnade henne sin plats på ett överfullt kommunalt färdmedel.

Bara att skåda sanningen i vitögat!

Hösten är här, vare sig man vill det eller ej.
Årstiderna kommer och går.
I och för sig skönt. Jag gillar årstider, men den varma årstiden är alldeles för kort. Bara att inse att årets sista bad i Hägernäsviken är ett minne blott.
Regnet öser ner. Smattrar mot rutan.
Blåsten drar ner gulnande löv.
Stövlar fram till dagens hundpromenad.
OCH älskad orange jacka. Den lyser upp. Verkligen!

Valet är över - skönt! Back to normal.
Inte alls; Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
Sorgligt men sant, men det är väl det som är demokrati; att alla får föra fram sin åsikt även om den är aldrig så obekväm och obehaglig.
"Mitt" partis framgång i Täby är naturligtvis något att glädja sig åt. Även om min insats är ytterst blygsam - i stort sett bara utdelning av partmaterial och valsedlar - men det har varit roligt och stimulerande att i alla fall nosa på valarbetet.

Jakt på dammråttor och utsortering trånga bokhyllorna, utmärkt sysselsättning i regnrusket.
Fönstren? Dom får vänta till uppehåll.
Garderoberna - redan färdiga. Köksskåp och lådor står på tur. Och frysen, som måste tömmas och avisas för att välkomna årets lilla lamm.
STORT GLÄDJEÄMNE - svenska äpplen, päron och plommon.
Nu - till bokhyllorna!

Var är prins Daniel?

Ingen stor fråga i sig för Eternellen, som är lite kluven i kungahusfrågan. Varken rojalist eller republikan, kanske lite mer rojalist - gillar familjen men tycker att monarki är otidsenligt. Ja, jag vet uppriktigt inte vad som väger över.
Hur som helst så undrar jag var Daniel håller hus. Han var i varje fall inte på Konserthusets öppningskonsert igår kväll där både hustru, svärfar och svärmor deltog. Eternellen med make var också där. Naturligtvis har jag sett hans bild på kändistidningarnas löp med - som dom säkerligen hoppas - lite "kittlande" rubriker. Dock inte tillräckligt kittlande för att köpa en. Så jag får väl gå och klippa håret!

Ålder är ett sinnestillstånd.

Tänkvärd och träffande formulering av Jan Eliasson, vars 70-årsdag uppmärksammas i dagens DN.
"Ålder är ett sinnestillstånd. Jag räknar inte år längre och är tacksam för varje dag. På engelska kan man säga: Age is a matter of mind. If you don´t mind, it doesn´t matter."

Val på morgonen, val på middagen, val på kvällen!

Val i teve, val i radio, val i dagstidningar, val på löpsedlar, flygblad med "kryssa för mig"........
Attack hit och attack dit.
Alla går till attack!!!! (väl använt och i det närmaste utslitet ord i all mediarapportering).
Kryddar med kraftiga snytingar, ofta ganska orättvisa. Särskilt partiet, som det inte går så bra för, har ett favorituttryck som nästan blivit ett mantra: Du LJUGER! Alla ljuger. Alla andra, men inte vi. Det är vi och bara vi som står sanning och rent spel.
Att delta i valarbetet bakom kulisserna är ändå lite kul måste jag erkänna. Min insats är hittills mycket blygsam - är ju för sjutton nybörjare som partimedlem och inte särskilt kunnig. Kulminerar på söndag när jag har tre pass som valsedelutdelare.
Och apropå valet!
Ska bänka mig framför teven om en timme och se Elfte timmen. Så avsågat som detta "satirprogram" blivit måste jag se vad SVT använder mina licenspengar till.

Den som tycker om Sverige röstar inte på Sverigedemokraterna.

Så sa Fredrik Reinfeldt i Täby centrum idag.
Fick välförtjänta applåder.
Moderat är jag inte. Men "alliansare" med hemvist inom liberalismen.
Folkpartiet.
Bra sagt, Fredrik!
Du är duktig.
Jag tror på dig.

"Lita på cowboys

de använder
Denim Jeans
NU PÅ NK

Åtskilligt försenade för NK:s "Klart California" har de nu äntligen kommit, dessa "klämmiga" långbyxor i blått specialvävt bomullstyg av oerhörd slitstyrka. Denim Jeans (utt. djiins) har denna oefterlikneligt perfekta amerikanska passform i midjan och bak samt har blixtlåsgylf. Det är "snug fitting" men trots det oerhört lediga att bära. Undra på att de är cowboys favoritplagg....
Denim Jeans herrstorlek............22:-
Denim Jeans pojke 6-16 år.........15:- "

Nostalgi med besked, jag minns annonsen från 1947 - och såg den på nytt i NK:s höstnummer av STIL där man bl a berättar om stilikoner genom tiderna.

Mamma läste annonsen, föll pladask för byxorna och kastade sig på telefonen och beställde ett par till min 5-åriga bror, som några dagar senare med största säkerhet var den första jeanskillen i Strängnäs.
Om mamma föll för det "slitstarka" eller det "klämmiga" eller bara tyckte att djiinsen var snygga vet jag inte. Men hon hade garanterat ingen känsla för att hennes son fick ett par brallor som skulle bli en av världens största klädsuccéer, ett modeplagg för flickor, pojkar, kvinnor och män i alla åldrar genom decennier.
Och vem hade det? Då?
1947!

Pigge har flyttat!

Tyvärr, det är bara att inse att han valt bort mig som hyresvärdinna till förmån för någon annan. Får du bättre kattmat och godare pannkakor där, lilla Pigge. Jag saknar dig.
En granne har sett en igelkott knalla omkring i häcken runt hennes altan. Kan vara Pigge. Troligen är det han/hon. Det vimlar ju inte precis av igelkottar. Jag har bett henne att skicka "hem" honom om han dyker upp igen.
Lyxkattmaten står och väntar.

Läs och se!

Läs Håkan Nessers DE ENSAMMA.
Se EN FAMILJ på Dramaten.
Och nu ska jag gå in på Bodil Malmstens blogg och kolla hur det går med alla hennes kartonger och flytt till ny lägenhet.

Kvicksilvret en minimini-millimeter över 14+.

Sista doppet för i år?
Det är möjligt - rent av av troligt.
Väldigt friskt och väldigt snabbt efter 7568 steg i rask promenadtakt.
Definitivt inte plågsamt, men 15 simtag ut och tillbaka var precis lagom.
Varken mer eller mindre.
Hoppas på flera dopp, vill inte att sommaren ska vara slut även om det verkar så.
Isen gick upp för drygt 4, 5 månader sedan, så perioden vår och sommar är kort. Alldeles för kort. Precis som underbart. Är det just av den anledningen det som är underbart är så fantastiskt? Inte undra på att vi svenskar, alltid "passar på" med än det ena än det andra, enligt Mark Lewengood. Sedan jag hörde det har jag verkligen upptäckt att jag "passar på" väldigt ofta.
Ibland flera gånger om dagen.

Det är ingen ordning på Pigge.

Han har tydligen inte bestämt sig för om han ska bo hos oss under trädgårdshyllan eller hos någon annan. Men jag VILL att han ska slå sig ner här. Har bjudit på kattmat. Och pannkakor.
Kattmaten föll Pigge i smaken. Däremot inte pannkakorna som flera goda grannar rekommenderat. Igelkottar älskar pannkakor sa dom, men tydligen inte Pigge.
Nu har han inte varit "hemma" sedan i förrgår och jag är lite nervös för att något hänt honom. Känns nästan som på den tiden jag var tonårsmamma och barnen var försenade. Då visste man inte att mobiltelefoner 10 år senare skulle vara var mans egendom. Hade med nöd och näppe hört talas om att de fanns. Man gick där och vankade och tittade i fönster och hittade på en massa förskräckliga saker som kunde ha hänt. Nej, riktigt så eländigt är det inte med Pigge, men jag går och kollar lite då och då, ligger på knä för det är inte alldeles lätt att se under hyllan. Ingen Pigge. Städat åt honom har jag också gjort. Och en burk kattmat i lyxklass - present till Pigge från dotter A ligger på lut. Så måtte det inte hänt honom något. Och måtte han komma tillbaka. Han har onekligen satt lite krydda på tillvaron och vi - ja maken är också lite förtjust i Pigge - kände oss så UTVALDA.