Änglar finns dom?

Normalt är änglar inget för mej, men den här föll jag för. Pladask! På julmarknad i Taxinge förra året. Så skir i sin kjol av fint kammad lammull. Ville gärna ha henne, men nej, inga fler julsaker....... Men jo! Jag tyckte hon ropade på mej när jag var på väg till bilen. Jag sprang tillbaka, rädd att någon annan tagit henne med hem. Hon gladde mej varje dag ända till det var dags at plocka undan julen. Nu har hon sovit sin törnrosasömn i jullådan mellan mjuka hushållspappersark och just vaknat till liv.

Härligt solig novemberdag i Ulriksdal.

Höst i Hägernäs Strand

Piratkul - konsten att bita sig i låret.

Jag kan bara inte motstå att vidarebefordra den här kortisen på DN:s ledarsida idag, signerad Håkan Boström:

"Piratplagiat
Fildelningssajten The Pirate Bay har blivit en symbol för nätpiraternas kamp för fri kopiering. Nu har emellertid symbolen, eller rättare sagt den välkända loggan, registrerats hos Patent- och registreringsverket - av företaget Sandryds Handel som tänker använda symbolen i sin marknadsföring.
The Pirate Bay rasar mot tilltaget, som man menar är ett uppenbart plagiat. Det är humor när den är som bäst."

Underbart, eller hur???
I just love it! (Bara för att visa att jag hänger med i svängarna. Det är ju så populärt att blanda språk och Eternellen vill naturligtvis visa att jag också kan).

Öppet meddelande till Sverigedemokraterna.

Ni har naturligtvis rätt att tänka och tycka vad ni vill, även om det är uppåt väggarna fel.
Men ge sjutton i den svenska flaggan.
Den är en symbol för för vårt land och inget annat.
Och ge sjutton i blåsippan.
Skulle blåsippan, vårens ljuvlighet bland multnande fjolårslöv, vara er blomma?
Aldrig i livet.

Karin Mannheimer och Hanne-Vibeke Holst.

Regngrått. Som gjort för att vimsa på nätet en stund. Men det går bättre och bättre för mig. Det är otroligt bra att kunna gå in på nätet och titta på teveprogram man gärna vill se men av någon anledning missat. Idag två intervjuer från veckans morgonprogram - ett med Karin Mannheimer och det andra med Hanne-Vibeke Holst, två intressanta och verbala kvinnor som har mycket att komma med och är spännande att lyssna på. Och bra intervjuare, mästaren Lasse Bengtsson - jag vet jag har sagt det förut - och utmärkta Malou von Sievers.
Karin M. talade med Lasse B. om åldrandet och sina pjäser om åldrande människor och hur hon uppfattar sitt eget åldrande. Hon tryckte på hur intressant en människa som upplevt så många åldrar egentligen är - vi har varit barn, unga, nyblivna föräldrar, medelålders, upplevt såväl underbara stunder som sorger och besvikelser, skaffat sig erfarenheter, lärt sig att någorlunda tackla livet, inte räkna med att allt ska vara perfekt. Ja, kolla själv! Titta på intervjun, samtalet är väl värt att lyssna på.
Malou v. S. talade med Hanne-Vibeke H. Hon är betydligt yngre, men inte alldeles purung hon heller. Har just kommit ut med en tredje bok om kvinnor i politiken. Drottningoffret, där den mycket handlingskraftiga kvinnliga politikern med utpräglat kontrollbehov drabbas av alzheimer och inte vill berätta om det för någon. Kolla det här inslaget också. Mycket bra. De diskuterar också att egenskaper som är ett plus i kanten när det gäller män är ofta ett minus när det gäller kvinnor.

Brev till Bosch den 17 oktober.

"Vi är utrustade med Bosch vitvaror och är på det hela taget nöjda. Men jag skulle vilja ställa en konkret fråga: Hur länge anser Bosch att lackeringen runt spishällen skall hålla sig hel och fräsch - utan att bubbla sig och spricka - vid normal användning och rengöring? Tacksam för svar."
Detta skickade jag med post till Robert Bosch AB, Box 1154, 164 26 Kista eftersom jag inte kunde hitta någon e-postadress. Har en kopia på brevet.
Inget svar!
Den 4/11 hittade jag - och då var jag lite arg - en "blankett" på hemsidan som jag fyllde i. Refererade till brevet och upprepade innehållet i som jag antar avsedd ruta. Tryckte på skicka. Tyvärr finns ingen bekräftelse på att e-posten gått iväg. Men så är det kanske med "blanketter" som skickas via hemsidan. Vad vet jag.
Vad jag vet är att jag fortfarande inte hört ett ord av Bosch.
Frågan är rak och enkel och går väl knappast att missförstås. Eller?

Hahaha - har du glömt skidorna?

Eller - hahaha, det är inte snö än!
Två väldigt vanliga kommentarer för sådär 10 år sedan när jag började gå med stavar.
Mest var det män - särskilt de som ser sig som karlakarlar - som gjorde sig så oändligt lustiga; enbart tonen angav tydligt hur extremt larvigt och löjligt det var. Och varenda en var fast förvissad om att kommentaren var sprillans ny.
Hittar du inte skidorna? Jättekul! Humoristiskt! Hahaha.
Men tiderna förändras. Idag är det många män som går med stavar. Nyss kilade en förbi köksfönstret. Det är inte smålarvigt längre och ingen säger ett ord varken om glömda skidor eller snöbrist.
Och nu ska jag åka till stan - utan stavar. Tandläkaren först. Därefter jaga foträta skor - trist när man tusen gånger hellre skulle satsa på lite klackar! Men vad gör man med en knäpp tå som vägrar att stänga in sig i smalt och elegant?

Mulna dagar och tidigt mörker.

Redan vid 14-tiden är skymningen på gång. Lite jobbigt är det. Inte alldeles självklart och lätt att sig i kragen och gå ut i friska luften. Men det går med lite lock och pock. Dom där dagliga 10.000 stegen hänger över mig. Och det går ju som en dans när man väl är ute. Inte alla dagar. Men oftast är det skönt, särskilt nu de senaste dagarna då det varit nästan vindstilla och man slipper kämpa i motvind. Träd och buskar är praktiskt taget avlövade. På rönnarna hänger stora bärklasar kvar. Illröda, verkligen illröda.
Massor av andfåglar av olika slag ute på viken, ett hundratal - minst - låg där och guppade i det bleka förmiddagsljuset. Försökte ta en bild men lyckades inte särskilt bra, fåglarna blev bara prickar trots zoomning. Svanparet med sina två ungar simmade omkring lite längre bort. Ungarna är stora nu och har vita tussar i sin grå klädedräkt. Är dom vita och vuxna till våren tro?

Ibland har man tur!

Älvsjö. Söndagsförmiddag.
Det är mässor på gång, mat- hälso- och båtmässa. Tillsammans med goda vännerna G och V besökte vi maten. Av rara flickor, som representerade Allt om mat, fick vi gratislotter. Man kunde vinna en matkasse från Kung Markatta eller en påse knäckebröd. Dragning klockan 11.00. Klockan var 10.50 så vi stannade kvar. Inte särskilt hoppfulla eftersom vi verkligen hör till dem som ALDRIG vinner. Det enda jag minns att jag någonsin vunnit är en burk Stintans messmör på höstmarknad i Strängnäs för säkert 60 år sedan. Eftersom jag inte tyckte om messmör blev jag inte särskilt glad. Mormor fick den, minns jag. Hon ville alltid ha messmör på frukostmackan.
Men man ska aldrig säga aldrig.
Markattan på röd lott gick oss förbi, men sedan!
Maken hade en blå och vann Vilmas brödpåse på 95.
Sedan var det dags för grön - och då vann jag en Vilma på 49.
Härligt knaprigt och gott.

12143.

Visst vore det otroligt roligt om det var sant.
Tolvtusenetthundrafyrtiotre läsare!
Men det är det inte. Någonstans för någon/några månader sedan fick räkneverket spader.
Oändligt glad är jag i alla fall - sanningen är nog snarare den att det är 2143 personer som läst.

Jan har lovat mig en basker.

Just en basker, du läste helt rätt. Fast på skoj.
Anledningen till detta generösa löfte är att jag går på en akvarellkurs. Väldigt trevligt och givande. Jo, jag har målat lite förr, men det är länge, länge sedan. Och akvarellfärger har jag inte använt sedan skolan. Och det är ju RIKTIGT länge sedan. Knappt så jag kommer ihåg det. Jooooodå det gör jag, och stort tack till den för nästan lika länge sedan bortgångna Inga Carlsson för underbar och inspirerande undervisning. Hon lärde oss framför allt att SE bilder.
Vi är åtta damer i gruppen plus Karin som leder kursen. Till åldern inte helt unga kvinnor. Men väl till sinnes och nyfikna på måleriets mysterier och lite förundrade över att vi alla - enligt positiva Karin - lyckas riktigt bra i färgernas och formernas labyrinter. Några har målat förr, andra är nybörjare. Idag har vi gjort en övning i grått - blandat, blandat och blandat färger. Gråskalan är verkligen enorm, det tror man inte. Vi har målat stenar, stora bumlingar på en strand och med himlen som bakgrund.
Karin visar och ger tips.
Det ser lekande lätt ut.
Hon lägger skuggorna exakt rätt så att stenarna får den rätta rundningen och den rätta skuggningen.
Lätt är det inte varken med rundning eller skuggor.
Men kul. Och intressant.

Förbaskat också!

Jag har ju lärt mig att överföra bilder från kameran!!!
Och lyckats! Många gånger faktiskt. Men INTE idag.
Det går inte. Fattar ingenting!!!! Så nu sitter jag här med lördagens bilder från Hägernäsvikens spegelblanka vatten och kan inte visa dom. Inte heller dagens vilda vågor. Det hade varit roligt att publicera kontrasterna mellan lördagen och måndagen - hur fort det svänger mellan stilla och våldsamt efter en mellandag i utslätat grått. Nåja, hjälp finns. Tack och lov att jag har kunniga personer i min närhet som snällt hjälper mig. Jag kan vänta, det är ingen ko på isen, men jag kände för att lägga in bilderna just nu - in this very minute.

Vindpinat.

Vinden viner.
Vredgade, vresiga vågor vräker sig på viken.
Vattnet stänker.
Visst är det roligt att leka med ord!
Vågar man gå ut? Nja, det är ju inte precis en rasande Gudrun som härjar.
Men vill man? Ja, kanske ändå.
Stora lindens kvarvarande gula löv kan man räkna på två händers fingrar.
Om man nu vill det.
Igår var det ganska många som fladdrande men envist höll sig kvar på grenarna.
Idag i gyllene lövyra över gräsmattan. Inget stilla dalande som tidigare. På vår sida av gården är det lövfritt, allt ligger i rabatten tätt intill husväggen mitt emot. Bra, då slipper vi sopa.
Höst. Riktig höst som känns in i märgen.
Måste köpa ljus. Tände många under Allhelgona.
Och lampor - glödlamplagret är slut.