Är våren på väg nu?

Mars är ju vårmånad, så det vore ju inte fel om den satte igång. Gumman Tö jobbar på. Hon har börjat att slaska till det. Det som var ett tunnt täcke, nyfallet, vackert och vitt för några dagar sedan ligger nu i smutsiga högar. Isen på Värtan är åskblå och inte så lockande längre (gick där i söndags på lätt men stadigt snötäcke, strålande solvarken och alldeles vindstilla). På gräsmattan under linden har vi fågelbad, en jättepöl. Margaretha G har snödroppar i sin södervända och mycket skyddade rabatt. Och på något nyhetsprogram visades knoppig vintergäck. Jag längtar blåsippor. Och än mer doftande vitsippsbackar - vitsippan är och förblir min favoritblomma.
Men våren är lurig och inget att lita på. Härligt ändå att vi är på väg åt rätt håll. Och dagarna ÄR ju klart längre. Ljuset är på väg. Jag behöver inte tända lampan när jag sätter på morgonens tevatten. Och det är ljust när jag förbereder middagen.
Såg en liten modesnutt på teve för en stund sedan. Om det som visades där är vad som erbjuds mej till sommaren så blir det billigt. Inte ett enda "klick". Inte är det särskilt klädsamt på oss som är 50, 60 och 70 plus med genombrutna blommiga strumpbyxor, rundtåiga högklackade, "gravida" tunntunna tunikor, färgranna blanka shorts eller d:o svarta mini. Kläderna presenterades av en liten moderedaktör som i så gott som varje mening upprepade: LIKSOM, PRECIS och ABSOLUT.
Bakåtsträvande sur kärring? Ja, kanske det! Men med vårkänslor!