Sätt på Salvekvick!
Minns du plåsterreklamen någon gång på 60-talet då en liten tändsticka på promenad rasade ihop och bröt sig. MEN med en häfta Salvekvick kunde den snart gå igen.
Olyckor händer lätt. Och fort går det. Det fick jag verkligen erfara i förra veckan då Maken, hunden och jag varit på lång och härlig ispromenad. Borta vid en udde tog vi oss upp på vår vanliga promenadväg och fortsatte vägen fram. Jag såg isfläcken tydligt, du vet hur det ser ut när vatten runnit över vägen och frusit till is. Jag saktade ner och steg försiktigt ut på det hala, OCH gjorde gjorde världens piruett som avslutades med mitt livs första, fruktansvärt klumpiga och hoppeligen enda spagat. Trodde att jag krossat alla ben, brosk och knotor som finns i höft och lår.
Det hade jag inte, utan lyckades med Makens hjälp kravla mig upp - vilken tur att han var med - men det gjorde fruktansvärt ont, det ondaste jag känt i mitt liv kan jag säga. Maken gick hem med hunden och körde ner bilen där man inte får köra och tog mig till doktorn där jag fortsatte att stappla omkring hållande mig i väggarna och blev undersökt och röntgad. INGET var varken brutet eller bräckt tack och lov. Utrustad med starka piller och kryckor kunde jag åka hem och nu har jag suttit här hela påsken och låtit mig passas upp av Maken och snälla barn.
Idag kan jag linka på hyfsat bra nu när jag fått lite bättre kläm på hur man använder en krycka, det är inte alldeles lätt. Ska snart ut på en liten promenad med Maken som lullar med i min allt annat än raska krycktakt. Lull lull. Solen skiner, men det är kallt, jag som normalt alltid går raskt och aldrig fryser får pälsa på lager på lager. Tänk vad rörelsevärme betyder!
Någon Salvekvick har jag däremot ännu inte behövt. Peppar, peppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar