Haiti.

Vad ska man säga?
Fruktansvärt,
förfärligt,
omskakande,
en verklighetens mardröm.
Katastrof.
Orden räcker inte.
Arma befolkning,
som lever i ett land
utan lagar, utan skydd.
Sorger, bekymmer, problem -
hur stora de än känns
är futtiga i jämförelse.
Åtminstone mina.

Träff med trevlig karl.

Med Lasse Bengtsson på TV 4. Han är så BRA Lasse - det har jag sagt förr i den här bloggen -och ett mycket trevligt sällskap på lördagsmornarna när maken spelar tennis. Idag lite extra intressant eftersom jag är engagerad i Röda Korset: Bengt Westerberg kommer till studion och ska intervjuas om Röda Kors- och Cancerfondsvindlaren Johan af Donner, som nu har åtalats.
Hur kunde det hända? Hur kommer det sig att INGEN märkte något och att det dröjde så länge INNAN NÅGON ifrågasatte? På TVÅ ställen? Först Cancerfonden och sedan Röda Korset! RK raggade ju af Donner från Cancerfonden. Förmodligen för att han ansågs framgångsrik som kommunikatör.
Vilket bottennapp!
Sex minuter kvar till Lasse, så hej då.

Eternellen har resfeber.

Tänk att det aldrig går över. Lite bättre än förr är det, men på den gamla goda tiden när vi packade och reste med fyra barn var ansvaret så mycket större. Då var det stressigt. Men nu har jag ju bara mig och maken. Ja, jag lägger mig i hans packning och påminner om saker. Helt i onödan tycker han, men det har faktiskt hänt att påminnelsen inte varit direkt onödig.
Rastlös är jag och blir inte klar med någonting:
ena minuten far jag runt med dammsugaren för att i nästa kolla om passet ligger där det ska,
lägger fram shorts - provar att dom går på,
tar en kopp kaffe,
hugger tag i dammsugaren igen,
vattnar blommor,
plockar bort onödiga plastkort ur plånboken,
letar fram ett par olästa pocketböcker,
river korsord ur Svenskan,
laddar telefonen,
laddar batteriet i kameran,
letar fram solskyddsmedel,
putsar glasbordet,
noppar lite visset i krukväxterna,
väljer och vrakar bland T-shirts och skjortor,
stryker en tidlös klänning som varit räddningsplankan i 20 år,
dammar teve och bokhylla,
tar ner min vackra julängel
läser lite tidning,
målar tånaglarna,
fixar kvällens gåbortspresent,
städar översta byrålådan som alltid är stökig och full med udda saker,
åker och handlar på Stop - kan inte missa 100:-/rabatt om jag handlar för 500:-,
städar badrummet,
ringer god vän och tackar för senast....
Ja, så där håller jag på - allt på en gång - och önskar hela tiden att jag redan varit borta och haft det jätteskönt och är hemma igen lyckligt och väl. Samtidigt vet jag ju att så fort jag är på väg, sitter i bilen på väg till Arlanda så är jag väldigt glad åt resan och fullkomligt kolugn. Då spelar det ingen roll om jag glömt något. Kollar bara om passet ligger i väskan.

Baddräkt igen!

Men nu har jag en. Mycket snygg och mycket dyr. Jag dövar mitt samvete med att jag vanligtvis handlar kläder till till second hand-priser på Kupan. Så varför inte unna sig. Dotter C och en mycket trevlig och kunnig expedit på Scampi - utrustad med stort tålamod och entusiasm dessutom - hjälpte mig med goda råd. Tack för det!
Vintern biter. Och vår huvudstad är strålande vacker i en skrud av tjock rimfrost.

Men snälla Annika Falkengren!

Sömnlöshet tvingade upp mig tidigt, tidigt i morse. Gjorde en kopp kaffe och hämtade in tidningarna. Efter att ha kollat haren, som ömsom och lite planlöst hoppade omkring ute i snön, ömsom gnagde på nerfallna kvistar från linden, satte jag mig i läsfåtöljen.
Öppnar tidningen och ilsknar snabbt till.
Jätterubrik på Svenskans förstasida: SEB:s bonusar kan bli större än vinsten.
Senare i texten: Trots att SEB kommer att redovisa ett katastrofalt vinstfall för 2009 kan banken betala ut 1,8 miljarder kronor i bonus.
Av texten framgår också att SEB:s troliga vinst för 2009 är 1,5 miljarder mot dryga 10 miljarder 2008.
Det är möjligt att bonusarna inte betalas ut, men de är ändå AVSATTA FÖR ÄNDAMÅLET.

Men hallå Annika och din ledningsgrupp och styrelse!
Hur står det till egentligen? Hur tänker ni?
Så sent som igår sade jag tack och adjö till SEB, tog ut pengarna från mitt lönekonto och satte in dem i annan bank. Jag var nöjd med beslutet då och är ännu nöjdare idag. Summan var blygsam, men i alla fall en markering. Mitt fondkonto i SEB har jag avslutat för länge sedan.
Jo, jag vet, det är inte bara SEB som delar ut bonusar till mäklare, analytiker och direktörer utan att de egentligen gjort sig förtjänta av det. För det har man väl inte om man gjort felsatsningar som gjort att affärerna gått dåligt? Eller hur?

Susan Boyle.

Tack Anna för att du tipsade mig om programmet om Susan Boyle på TV 4+ ikväll.
Ändå höll jag på att glömma. Och vilken tur att jag inte gjorde det.
Vilken fantastisk och otrolig framgångssaga.
Vilken fantastisk underbar röst.
Vilken fantastiskt varm och stark personlighet mitt i all sin ödmjukhet.

Att prova baddräkt i januari är ingen höjdare precis.

Man gör sina misstag. När badsäsongen var slut i september slängde jag mina gamla baddräkter eftersom dom var slitna och noppiga efter några säsongers flitigt badande. Och nu ska jag till solen på söndag. Utan baddräkt kan man ju inte vara. Jag gjorde ett tappert men misslyckat försök idag i en underklädesaffär i mitt närmaste stora köpcentrum. Lager på lager krängde jag av mig - ja det är ju kallt som sjutton. Vit som snön utanför står man där starkt belyst av en ilsken provrumslampa och drar på sig den enda baddräkten butiken kunde erbjuda - jo det fanns en bikini också men glöm det....
Och inte kunde jag ha baddräkten! Skit också! Så nu är det bara att åka till stan i morgon och gå i baddräktsaffär och hoppas på att dom har något.

Januarimorgon - tidig förmiddag.

Solen, den sköna, har precis hasat sig upp över trädtopparna på andra sidan Hägernäsviken och är på väg att även forcera molnskärmen som ligger som en tjock mörklila driva över trädtopparna. Ljuset är på väg! Ska de vita drivorna glittra idag av miljontals små solbelysta snökristaller? -9 grader när jag rastade Signe vid 07.30. Fortfarande mörkt då förstås, men man kunde ana..... jo faktiskt. Ser du att jag lever upp till citatet i mitt förra inlägg - och det ska jag fortsätta med så gott det går.

Igår var det skridsko-, skridskosegel- och isjaktåkare på Hägernäsviken.
Många! Väldigt många! Trots varning! Du kanske såg inslaget på Aktuellt igår.
Anslag vid stranden berättar klart och tydligt om att isen fortfarande är tunn och skör på sina ställen eftersom snön kom innan vattnet frusit till ordentligt.
Ändå ger man sig ut!
Och tar barn med sig!!!!
Även om det ser härligt ut - hur korkad kan man vara?

Jag börjar året som jag slutade det.

Med ett citat ur Bodil Malmstens De från norr kommande leoparderna.
Tjatigt?
Inte ett dugg, det är enastående bra och jag ska tänka på det - försöka i alla fall - hela 2010.
Och jag ska lära mig det utantill även om minnet är kort, speciellt för utantillläxor.

"På väg in eller ut
Om en dörr leder in eller ut - det är som med det halvfulla eller halvtomma glaset, ett avslöjande av huruvida den som ställs inför handtaget eller glaset är optimist eller pessimist."

Jag har bestämt mig för optimisten! Livet blir lättare då, tror jag, även om man går på nitar.
God fortsättning på 2010.