Fullt utbruten vår hela dagen igår - vitsippsbackarna flödar av dom underbara väldoftande små blommorna. Plockade en bukett till vårligt middagsbord. En handfull gäster från Linköpingsåren: Gunilla, Vicke, Lena, Monica, Bigge, Kersti och Putte. Trevligt var det - god stämning från början till slut. Konstaterar än en gång att vännerna är en stor tillgång i livet. I synnerhet våra! Bjöd på insalata di mare som entré, sedan hjortstek med bakad potatis, champinjon/karl-johansås, rödlöksmarmelad, färsk inlagd gurka, sallad och till efterrätt rabarber med mandeltäcke och glass.
En sång - den gamla vanliga i Linköpingssammanhang:
Skål och höj ditt glas min vän
Skål för vår härliga ungdom
Betänk du får den ej igen
Även om du ber därom
Skål för alla glada da´r
Skål för alla härliga stunder
Skål för livets glädje
Och för att vi får ses igen
Och här sitter jag och "betänker".
Nej ungdomen får vi inte igen. I gengäld har vi mycket roligt att tänka tillbaka på. Och även se fram emot. Och jag hoppas att vi ses igen, många, många gånger.
Andra raden, sjunger vi som kommit upp i åren enligt ; " Skål för alla härliga stunder" istället för skål för vår härliga ungdom.
SvaraRaderaKan alltså anpassas efter ålder.
hälsn
och God Jul
Bra, den kommentaren tar vi till oss! -
RaderaOch vad sjunger man då i tredje och fjärde raden? Och i sjätte raden, när man redan sjungit den texten i andra raden?
SvaraRaderaDet var min far och mors paradnummer. När far dog, han blev 98, så hällde jag upp varst glas vin och skålade med begravningsentreprenören och så sjöng vi
SvaraRadera