Skiraste grönska och en massa skit.

Plötsligt är det ljusgrönt, lätt och luftigt överallt. Med risk för att bli tjatig; Våren ÄR underbar! Man vill njuta varje sekund. Och jag gör det! Inte riktigt varje, men nästan.
Och solen den varma, sköna som lockar ut så många.
Tyvärr släpar dom också med sig mat och dryck och när de solat färdigt och ätit upp lämnar de rester och skräp på marken. Som den naturligaste sak i världen!!!! Inte alla förstås. Det finns undantag. Vår närbelägna strand var inte särskilt fin i måndags morse. Trots både papperskorgar och flera rejäla soptunnor låg massor kvar i gräset - papperskorgarna var överfulla men tunnorna var nästan tomma, men man ORKAR inte gå 20 m och slänga sina sopor i tunnan. Och man ORKAR inte ta hem det och slänga i sin egen sop, trots att bördan är betydligt lättare än när man kom. Här låg allt skräp som tänkas kan: tomglas, burkar, pappers- och plasttallrikar, bestick, äggskal, avgnagda kycklingben, plastkassar, papperskassar, engångsgrillar, fimpar, blöjor, servietter.......you name it, Mc Donaldsförpackningar av olika slag förstås - men det är ju inte Mc Donalds fel. Det är ju faktiskt inte dom som kastar.
Och efter nästa fina helg är det precis likadant, nästan så man önskar att det blir dåligt väder på helgerna hela sommaren.

Skål och höj ditt glas......

Fullt utbruten vår hela dagen igår - vitsippsbackarna flödar av dom underbara väldoftande små blommorna. Plockade en bukett till vårligt middagsbord. En handfull gäster från Linköpingsåren: Gunilla, Vicke, Lena, Monica, Bigge, Kersti och Putte. Trevligt var det - god stämning från början till slut. Konstaterar än en gång att vännerna är en stor tillgång i livet. I synnerhet våra! Bjöd på insalata di mare som entré, sedan hjortstek med bakad potatis, champinjon/karl-johansås, rödlöksmarmelad, färsk inlagd gurka, sallad och till efterrätt rabarber med mandeltäcke och glass.

En sång - den gamla vanliga i Linköpingssammanhang:

Skål och höj ditt glas min vän
Skål för vår härliga ungdom
Betänk du får den ej igen
Även om du ber därom
Skål för alla glada da´r
Skål för alla härliga stunder
Skål för livets glädje
Och för att vi får ses igen

Och här sitter jag och "betänker".
Nej ungdomen får vi inte igen. I gengäld har vi mycket roligt att tänka tillbaka på. Och även se fram emot. Och jag hoppas att vi ses igen, många, många gånger.

Ojojoj!

Nu är jag uppe i 96 läsare!
Häng kvar, hör ni. Jag har långt kvar till tusentals per dag.

Kuriosa från reklamvärlden.

I second hand-världen på Kupan hittar man mycket roligt.
Idag till exempel bläddrade jag i ett antal gamla exemplar av veckotidningen Husmodern.
I ett nummer från 1939 med en glittrande glad Sickan Carlsson på omslaget fanns bland mycket annat följande text i en annons:

Nyhet

Även händer kunna tala tala.... De kunna vittna
om kultur, förfining och omvårdnad...
om sin ägarinnas goda smak och vilja att göra
det bästa möjliga av händernas naturliga
skönhet. För Er, som inser betydelsen av god
"handkultur", har Ami-Rose komponerats.
Med hjälp av denna handcreme som redan
vunnit så många vänner bland kritiska damer,
kan Ni ge Edra händer den skönhet och charm,
som gör ett så starkt intryck.
Stor tub 1:- krona. Resetub för 60 öre.

Ami-Rose
FÖR HÄNDERNAS SKÖNHET

Jag undrar just hur charmiga mina fingrar skulle vara om jag haft tillgång till Ami-Rose!!!!

Signe är en riktig geggamaja.

Nej jag har inte skrivit fel i rubriken.
En geggamaja är hon, lilla flatcoated retrievern Signe, som vi har nöjet att ta hand om lite då och då. Rysligt trevlig för det mesta, men idag hade jag mest lust att ge bort henne till första bästa som ville klappa. Men vad hade matte sagt då?
Nu är vi båda nyduschade efter hennes sanslöst njutningfyllda rullning i något läskigt kletigt och fruktansvärt illaluktande i skogen, som hon sedan glatt och ivrigt delade med sej av på mina händer och jeans. Ligger och blänger på mej med sina vackra bruna ögon. Dusch är verkligen inte hennes passion, däremot älskar hon vatten i alla andra former - älskar att bada och inte så petnoga med vad hon dyker ner i. Men idag var det inte precis vatten!!!!

Papperstidningarna måste finnas kvar

Inte sjutton kan man sitta vid datorn i arla morgonstunden med juice, yoghurt, kaffe/te och smula med rostisar med ost och marmelad. Jag älskar tidig frukost med en prasslande morgontidning. Måtte ni finnas kvar!

Änglar finns dom?

Man vet ju aldrig - det finns ju saker man inte förstår.
Fick ett skyddsängelsmail för några dagar sedan. Beviset på att änglar finns skulle jag få dagen därpå kl 10.28 i form av en hälsning från någon, som talade om för mej något som jag länge väntat på och längtat efter. Inte då! Inget telefonsamtal, ingen som ringde på dörren och ingen som mailade. Inte ens Jan kom med en fantastisk nyhet.
Men man ska ju inte ge upp!
Och möjligheten fanns ju att ängeln tagit fel på tiden och att det efterlängtade meddelandet skulle komma 22.28 istället. Hoppfull väntade jag. Men inte då heller.
Var det inte det jag trodde - men fortfarande vet man ju inte!

Sol, vind och vatten.....

Det blåser på Värtan ända inne i Hägernäsviken. Påskliljorna i krukan på altanen lutar och är på vippen att flyga ur - det ser ut så när det tar i som värst. Men det är vårvindar så det gör ingenting. Och längst inne i hörnet på altanen är det lä. Där kan man sitta med sitt korsord utan att tidningen fladdrar iväg.
Vad retar jag mej på idag då? Just ingenting faktiskt. Promenaden - rask med stavar - runt Rönningesjön var härlig. Ser nu fram emot att ha Eyvor och Lars-Gunnar på middag och kan också se tillbaka på fredagens härliga kväll hos Marianne och Leif. Så himla trevligt. Och väldans gott. Jan, våra barn och goda vänner är det finaste som finns. Vad tomt det skulle vara utan.

Helt otroligt!

Och himla kul! Sedan hjälpsam dotter installerade räknesystemet i förra veckan har 37 besökare - i skrivande stund - hittat och läst min blogg.
Visst, jag vet att det finns bloggare som har tusentals läsare per dag eller i veckan, men i alla fall....... trettiosju är trettiosju!
Välkommen åter!

Snott av Bodil Malmsten

En gammal dam hittade en pingvin en dag när hon var ute och gick.
Hon tog hand om den. På hemvägen mötte hon en polis och frågade honom vad hon skulle göra med pingvinen.
- Ta honom till zoo, sade polisen.
Det var ett bra tips tyckte den gamla damen.
Någon vecka senare stötte hon åter på polisen, som gick fram till henne och sa:
- Sa jag inte till er att ta pingvinen till zoo när vi sågs sist?
- Jovisst, sade den gamla damen, det gjorde jag också och nu ska vi gå på bio.

Odlarlycka.

Det växer så det knakar........
Nej, nej, nej det är en mycket grov överdrift.
Men det har kommit upp pyttegrönska i mina örtkrukor
- sådde frön i för en dryg vecka sedan.
En liten tuss i basilikan.
Några minimala tunntunna strån i gräslöks- respektive persiljekrukan.
Tre små under.
Fuktigt ska det vara i krukorna.
Men inte blött.
Inte helt lätt att avgöra.
Men jag måste väl ha gjort rätt!!!
Fortsätter fukta och väntar på enorma skördar.

Vad som helst är väl bättre än ingenting!

Många välgörenhetsorganisationer tar emot skänkta varor till sina second hand-butiker.
Många givare är också väldigt generösa och lämnar mycket bra saker - hela, rena, moderna och användbara kläder, fräscha möbler, husgeråd, prydnadsföremål, sänglinne, böcker m.m.
Andra givare verkar se oss som alternativ till tippen.
Det är vi inte.
Och vad som helst är INTE bättre än ingenting.
Det du skänker ska gå att sälja i second hand-butikerna eller skickas till behövande.
Vem köper en noppig tröja eller en skjorta med svettfläckar under armarna?
Vem vill ha ha 11 kaffefat - varav 4 spräckta - och 3 kaffekoppar? Kastrullen med märken efter något fastbränt? Elller 500-bitspusslet som saknar 18 bitar?
Vttenkannan som läcker är ingen hit, inte heller stolen vars fjärde ben sitter löst eller missfärgade och slitna frottéhanddukar och lakan.

Självklart ska allt vi skickar till behövande vara bra - rent, snyggt och användbart. Även om man är fattig och saknar det mesta behöver man inte nödvändigtvis bli själaglad över skräp som "generösa" givare i rika länder inte vill ha själva. Dessutom kostar det pengar att skicka iväg saker.

När du skänker saker till välgörande ända mål - ställ dej själv två frågor.
1. Skulle jag vilja betala 50:- för den här sju år gamla kjolen som är blanksliten i baken och 40:- för den noppiga röda tröjan?
2. Skulle jag - om jag var fattig - bli jätteglad över den här kjolen och noppiga tröjan?

Svarar du "nej" - ta med det till tippen.

Isen snart ett minne blott!

Igår, skärtorsdag, låg den fortfarande kvar i viken. Det som var kvar av isen vill säga; ett guppande sorbetliknade täcke. Förmiddagen på Kupan - folk städar garderober och förråd så det det står härligan till och kommer till oss med massor av saker. Mycket är väldigt bra, annat är......ja, det ska jag inte säga.
Hämtade Anna i Mörby. Hon kom med sushi och ett jättefång ljuvliga skära tulpaner.

60 stycken!
Underbara!!!!! Gör sig perfekt i vardagsrummet.
Tillsammans gjorde vi påskdesserter.
Marängbotten till påskaftonens Pavlovatårta.
Små apelsinsuffléer till påskdagen.

Långfredag 2009. Isresterna var helt borta när solen bränt bort dimman i morse.
Vattnet ligger blankt som en spegel. Att bo vid vatten är en lyx och njutning varje dag.
I södervända skogsbackar tittar sipporna upp, både blå och vita. Och tussilagosolarna lyser i dikesrenarna. Härligt! Ljuvligt! Så fort det har gått.
Trots det underbara vädret gick vi på en utställning på Nordiska muséet: modebilder från 50-talet och framåt. Väldigt roligt att se. Mästerliga, vackra och välkomponerade svartvita bilder av våra allra duktigaste modefotografer. Bilder jag minns och känner igen, framför allt de från 1950- 60-, 70- och 80-talen. Eleganta kläder på slanka kvinnor men långt ifrån dagens anorektiska modellideal. Måtte det bli en ändring!
Efteråt en långpromenad på Djurgården längs kanalen. Lite nostalgi även det - det var ju här vi gick praktiskt taget varenda helg när vi bodde inne i Stockholm.
Stegräknare på!
Fågelkvitter i varenda buske.
Solen värmde sollängtande flanörer.
Av med jackor.
Av med mössor, halsduk och handskar.
Folk på varenda bänk - givetvis med näsan mot den efterlängtade solen.
Sightseeingbåt fullproppad med turister - vilken perfekt dag för ett Stockholmsbesök.
Hägerskådare vid Isbladskärret;
hägrar på bokanterna i de höga träden,
hägrar vid strandkanten,
hägrar som lyfte,
hägrar svävande över kärret.
Efter 11.987 steg hoppade vi - nej knirkade oss in i bilen. Lite trötta faktiskt. Åkte hem för tidig långfredagsmiddag: Soppa på fänkål, potatis och salladslök, sedan stekt, salt lax med korintsås och slutligen en kaktus/citronsorbet.

Två veckor i solen

Härligt att lämna ett gråkallt Arlanda i ottan en lördagmorgon och landa på Gran Canaria och svepas in i soldis och ljumma vindar. I två veckor har vi besökt Puerto de Mogan, ett resmål en bit bortom de enorma hotellområdena söder om Las Palmas.


Puerto de Mogan är från början ett lite fiskeläge i kanten av den blåa Atlanten, en lite mer genuin miljö med tvåvåningshus - högre får man inte bygga här. Det är lugnt och skönt, inget hålligång nätterna igenom. Många små butiker, många bra restauranger. En fantastisk båthamn - här ligger allt från enkla fiskebåtar, mindre segel- och motorbåtar till otroliga farkoster i mångmiljonklassen. Många väntar på goda vindförhållanden för längre havsseglingar, andra ligger där bara och ser vackra ut. Verkar det som i alla fall. Ett ställe att åka till en kväll och ta en drink på akterdäck i solnedgången. Nej förresten, det har jag inte den blekaste aning om. Alla är säkert hängivna sjöfarare.

Fint väder så gott som varje dag, inte strålande, men väldigt skönt. 19 grader djupt blågrönt vattnet 20-24 i luften. Och bruna blev vi. Stranden är ganska liten men aldrig överfylld, inte världens bästa, men trevlig. Och väldigt välskött. Här plockas det skräp flera gånger om dagen.

Tog en bussutflykt till de inre delarna av ön. De yttre är torra och karga, de inre vackert grönskande. Och backigt är det. Stup är definitivt inte min förtjusning, tvärtom. Men tittar man rakt ut och struntar i att kolla HUR brant det är så är det njutbart i allra högsta grad. Tre klimatzoner på en timme passerade vi. Varma tröjan satt verkligen inte i vägen på de högre höjderna. Stackars den norrman, som endast iförd minimalt linne som huttrade omkring. Då hjälpte varken heltäckande tatueringar eller en något varmare påklädd hustru.
På kvällarna musik på lilla torget - härlig trad jazz med spelglada bandet Heart of England. Dans förstås, helt spontan - den som ville gick upp och tog en svängom.
Hemma igen! Och det är också bra. Våren är på väg även om isen fortfarande ligger längst inne i vår vik. Men tussilagon blommar.....Och då finns det väl hopp om att värmen kommer även hit.
Överraskades vid hemkomsten med nyplanterade minipenséer på altanen och en kruka pingstliljor - också i minimodell - i kruka på dukat supébord av Charlotte och Anna. Och om en stund kommer Johan för att kolla hur bruna vi är.